Ungefär 2 dygn senare än andra åkte jag och hundarna in i dimman nu under eftermiddagen, men på ett lite annorlunda sätt. Efter en härlig helg med mamma, pappa och systerpå besök bjöds vi på jättegod lunch hos svärföräldrarna, och sen åkte de hemåt. Själv åkte jag hem och packade bilen och hundarna. Lite underligt kändes det allt...att göra sånt gång på gång när gräsmattan hemma är helt grön.

Så här mycket snö har vi hemma nu...

Vi körde en väg vi provat tidigare utanför Harads och där fanns snö! Blötsnön som kom och gick nu i helgen hade tagit bort nästan alla halkiga områden dessutom!

Mintu och Gakkon gick i led och såg ut att trivas bra. Mintu sänkte svansen lite extra idag och såg riktigt bekväm ut. Han och Gakkon var så söta där framme, två stora mörka hundar med svansar som vaggade i takt. Silva och Kaela gick i point, och Rossi och Giela i wheel. Jag hade faktiskt börjat glömma hur Gakkon påverkar ett spann märker jag... Hon är en klippa på så sätt att hon svänger säkert och distinkt och inte låter sig distraheras av saker som händer...

...däremot är hon ju också enormt stark och vill alltid framåt! Den biten försvann lite med skadan, men nu börjar den tydligen återkomma! I starten slet hon iväg hela spannet så att vi touchade baken på bilen...Hon har en tendens att få med sig alla de andra på sina upptåg eftersom hon gör allting med sån övertygelse. Nåja...det gick bra om än inte riktigt som planerat...

Det började mörkna rätt snabbt och blev

dessutom riktigt dimmigt...lite läskigt nästan...

Tur att jag hade min Silva II, dvs pannlampan

(för Silva I är ju hunden!), med mig!

Vi körde ungefär 13 km och Gakkon hade inga synliga problem med varken ryggen, skavsåren på baktårna eller nånting annat...dessutom kändes det som att tempot idag var aningen högre än det vi kört tidigare. Helt underbart! Vilken känsla det är att faktiskt inte bara ha 6 hundar utan ett 6-spann! Älskar att ha alla mina älskade hundar samlade! De tusenlappar som gått åt till Gakkons rehabilitering känns enormt väl spenderade just nu...för vi har faktiskt nått ett enormt stort delmål! Hon KAN springa med i spannet under rätt förutsättningar!!!

Tillbaka vid bilen. Gakkon ser lagom nöjd ut över att bli lyst i ansiktet.

Gos med matte hör till när man sprungit klart. Speciellt för Gakkon!

Sötisarna!

Nu har jag duschat, dammsugit, klippt mig (ja varför säger folk "jag har klippt mig" när de egentligen menar att "nån annan har klippt mig"?), tagit in ved och tagit upp hundmat. Dags att fortsätta sy på slädkapellet! Dessutom kanske kvällen har tid för lite Oblivion också? Den som lever får se!

Vad kan man annat säga om en dag när man får EN TIMME TILL!!! Tyvärr har snön smält bort under natten och här är ganska grönt igen. =( Klockan 12 ska vi äta hos Lars gulliga föräldrar och sen åker mamma, pappa och Åsa hem mot Blaiken. Funderar över om det är nog mycket snö kvar uppe kring Harads för en slädtur där, alternativt barmarksträning här nere om vägarna inte är för isiga.

Så näe, årets bästa dag är det ändå inte. Hade det varit det så hade snön legat kvar. För se vad vi hittar på i eftermiddag.

Nu snöar det här hos oss och det ser ut att vara slädföre till imorgon. =) Mamma, pappa och Åsa är här på besök och idag har vi shoppat lite i Luleå, kört hundarna en kort sväng och promenerat lite. Imorgon eftermiddag susar jag och hundarna fram i Gakkons fart genom en vit värld - hoppas jag - YAY!

Idag 16.00 (efter skola och lite städ+disk) var det dags för Gakkon och Mintu att besöka rehab på Djursjukhuset i Gammelstad. Några timmar innan läste jag på facebook att de hade kliniken stängd idag pga massiv utbildning, och började fundera över om det även gällde rehab? Dessutom drog jag mig till minnes att rehab varit stängt tidigare pga trasig vattentramp...

Som tur var så såg de min fråga på facebook och vips ringde de upp mig och berättade att allting var öppet och att vi var välkomna! Härligt med bra service! Bästa Veronica följde också med! Gakkon inledde med ett pass på bandet och gick först runt som en liten filosof, men sen tog Sanna fram hennes favoritgodisar med fisk i  - och vips hade ögonen en ny lyster igen! Hältan från igår var helt borta nu och hon tog ut stegen fint. =)

Sen var det Mintus tur. Att bli avduschad var lite otrevligt men det fungerade. Sen fick han gå upp på löpbandet, och när det blev blött om tassarna var det riktigt otäckt! Mintu brukar ju aldrig vara rädd för nånting alls, men det här var riktigt otäckt! Han pep och stod med 3 tassar uppe på kanterna bredvid löpbandet, samtidigt som ögonen var klotrunda!

Som tur var så var vi 3 personer där, en kunde dra lite i kopplet, en kunde mata med godis och en putta ner honom från kanterna bredvid löpbandet. Sen kom han igång och då var det helt okej ändå! Gakkon satt troget vid Sannas sida och tiggde när Mintu matades med en massa gott. Nästa vecka är det dags igen, får hoppas att Mintu fick ett positivt minne med sig från denna gång! Imorgon jobbar jag 7-16 och sen kommer mamma, pappa och syster på helgvisit! Roligt!

...komma till snön! Tänk vad oväntade saker man har nytta av ibland. I min jakt efter snöiga oplogade grusvägar kom jag att tänka på vägen förbi Äventyrsfortet i Harads. Harads är en mindre by kring 4,5 mil från Boden, och om man sen kör in efter en grusväg som går till en ännu mindre by, och sen svänger av den, då kommer man till Äventyrsfortet! Jag gjorde praktik där för 5 år sen eller nåt sånt, och ett svagt minne sa mig att Nisse sagt till mig då att den vägen fortsatte betydligt längre in än till fortet. Som tur var hade mitt minne rätt och vi fick ihop en tur på nästan 12 km!

Äntligen!

Första delen var helt orörd snö, sen kom vi ut på en väg som använts mer och för att få lagom fart på gänget körde jag den här stilen... dvs. bägge fossingarna på skotermattebromsen och händerna rejält om handtaget!

Gakkon var med idag också! Hon hade smorslade tassar och var supertaggad när vi skulle starta! Började leka med Silva och studsade upp och ner ! =D

Vilken underbar syn det är att ha hela gänget samlat!

När vi kört en bit passerade vi Flarkån - riktigt mysigt!

Där mötte vi även timmerbilen vars spår vi följde.

Älskade bästa Gakkon som styrde oss så bra idag.

Det började skymma innan vi var tillbaka vid bilen,

men riktigt så här såg det ju faktiskt inte ut...

Äventyrsfortet! Ja innanför portarna alltså. Gakkon var faktiskt med mig dit på praktiken en gång och sprang omkring i tunnlar och korridorer och busade.

Efter att jag packat upp släden på taket öppnade jag bakluckan på bilen, och där såg det så här mysigt ut:

Om ni undrar vad Silva gör (längst nere till vänster) så tvättar hon Mintus mun medan han försöker sova. Snällt va?  

Gakkon passade ingenting idag så ryggen klarade sig nog rätt bra, och även tassarna såg okej ut tyckte jag, men tyvärr började hon småhalta när vi ganska nyss hade vänt... hoppas det var tassarna ändå så att vi inte har ytterligare problem! Hon haltade inte mycket men klart synligt vissa sträckor... =(

Vi fick som vanligt hålla nere tempot för hennes skull, men det fungerar faktiskt riktigt bra ändå. Nyttigt även för småttingarna att slita lite tyngre ibland. Nu är vi alla glada och nöjda - dags att städa!  

Nu packar jag strax in 6-spannet i bilen, slänger släden på taket, och sen ska vi åka några mil inåt och hoppas att vi hittar användbar snö. Idag får Gakkons tassar lite salva först.

Vår gräsmatta såg oroande grön ut imorse, men ryktet sa att det finns snö bara 4 mil härifrån, så jag lastade in hela hundgänget i bilen och satte släden på taket imorse. Förra vintern gick Gakkon en enda tur framför släden men då körde vi bara några få kilometer, och hon hade enormt svårt att hålla tempot fastän vi körde sakta, men nu kändes det som att det var dags att prova igen efter mycket rehabilitering och en hel del snällare konditionsträning.

När vi kom till Bredåker, nånstans kring en mil bort, började det vara vitt på marken på vissa ställen. När vi kom till Svartlå var det riktigt vitt och närmare Harads var marken täckt med 4-5cm ganska packad snö. Vi hittade en liten grusväg några kilometer före Harads där några bilar kört - men snön ändå täckte vägen fint!

Vilken underbar syn - hela älskade gänget samlat!

Körde Kaela och Gakkon i led, Silva och Mintu i point och Giela och Rossi i wheel. Vägen började med en rejält lång uppförsbacke men hundarna skottade på fint! Det känns verkligen att de börjar vara bra tränade nu! Vi höll hela tiden lugnt tempo, långsam trav i stort sett, och då kunde Gakkon hänga med bra! Idag korsade vi massvis med djurspår och stundtals var hundarna lite väl intresserade av marken, men de skärpte till sig allt eftersom. Dessutom täckte snön så pass bra att belagen inte fick så mycket stryk heller!

Vi körde lite mer än en timme och avverkade ungefär 1 mil. Gakkons rygg höll ihop fint hela vägen och man märker att hon börjar röra sig ännu bättre när hon sprungit en bit.  Slackar ibland och passar nån gång, men det är inte ihållande utan går till sig om man justerar tempot. Distansen kändes inte alls som ett problem för henne idag, så länge tempot var nog lågt. Däremot gick hennes skavsår på baktassarna upp igen...=( Dumma matte hade inte tänkt på att de kunde behöva smörjas fortfarande. Hennes yttre klor på baktassarna har börjat nöta mot trampdynan innanför... Så sista biten gick hon inte helt rent, men inte pga ryggen utan pga tassarna...=(

6 nöjda jyckar bak i bilen

Trots att vi körde väldigt kort för de yngre och mer vältränade, så verkade de rätt nöjda, men å andra sidan blev det ju ganska tungt när jag bromsade konstant. Nu på kvällen märks det däremot att de gärna skulle ha sprungit längre, för tröttheten höll inte i sig länge! Imorgon blir det ett längre pass med Yvonne och hennes gäng men då blir Gakkon hemma! Nu ska jag försöka få min dator att spela Oblivion! *håll tummarna!*

Mina hundars matrutiner har på senaste tiden rubbat mina cirklar! Just nu äter Silva, Mintu och Kaela samma mat, Rossi äter ett specialfoder och Giela och Gakkon äter ett annat foder. Tidigare åt alla Fodax+Musch (som unghundarna gör nu) så när jag tar upp Fodax ur frysen och blandar i torrfoder i hinken så blir det väldigt lätt för mycket nu.

Jag tinar Fodax i deras foderhink (tack Biltema för den) och häller sen i lite torrfoder, vatten, och rör om. Vid varje mål får de nånstans i närheten av 0,5+ liter vatten i maten. Ute vid hundgårdarna fördelar jag maten i skålar, för att slippa bära fulla skålar inifrån i flera omgånger. På senaste tiden har det hänt flera gånger att jag där och då insett att jag haft mat för minst 1 stor hund till...hm...men jag börjar lära mig nu!

Rossi och Mintu äter ben

Mina hundar äter två mål per dag. Just nu delar Silva, Mintu och Kaela på 1 (ibland 2) skiva Fodax Plus vid varje mål, samt 4-5 dl (mäter aldrig utan höftar men oftast ligger det nog kring den mängden) Musch High-Energy 33/24. Muschen är jag jättenöjd med, känns som ett riktigt trevligt och prisvärt torrfoder. Fodaxen i sig är ganska kraftig, omräknat i torrfoder motsvarar det enligt Fodax själva 35,4/31 ungefär... Silva och Kaela är fortfarande aningen runda, men Mintu börjar snart vara lite väl smal nu när vi kör lite längre distanser. Å andra sidan är ju hans passgång inte direkt energieffektiv.

Rossi äter fortfarande Royal Canin Urinary S/O, för att bli av med sina kristaller i urinen. Svindyrt men just nu verkar det vara nödvändigt. Än så länge lyckas hon faktiskt även hålla hullet med den, men då jobbar hon ju inte så värst hårt heller. Annars brukar hon faktiskt ha lite problem med att hålla hullet när träningssäsongen kör igång. Detta foder ligger väldigt lågt i protein och fett för en arbetande hund. =/

Giela och Gakkon får en liten bit Fodax ibland, men äter i huvusak Musch och tanken är nu att låta dem gå över till LoneStar Adult 26/16 och ev ett mindre kraftigt Fodax, eftersom de i stort sett bara bor inne (ingen vinterkyla som kräver energi i vinter) och inte har något direkt behov av lite höstknubbighet då de inte ska tränas lika hårt som de andra, även om de också körs. Gakkons mage har dock blivit väldigt känslig sista året, äter hon en aning älgben så blir hon dålig i magen, och nu verkar även foderbytet bli lite knepigt. =(

När det gäller torrfoder så mätar jag i stort sett aldrig upp mängderna, utan ger "på en höft" och håller sen koll på hullet. För en hund med speciella behov eller ett helt nytt foder, kan man förstås kontrollera angivna mängd på säcken, men jag mäter i så fall bara första gången för att ha ett utgångsläge. Till varje kvällsmål får de en skvätt uppblötta alger, och nu har äntligen våra E- och C-vitaminer kommit så vi kan se om immunförsvaren blir lite bättre. Funderar även på att testa MSM sen, men första ska vi se om vi märker någon skillnad med vitaminerna.

Foderfrågan är alltid en djungel och genom åren har vi testat en hel del olika lösningar, men just nu känns det som att vi ligger ganska bra till, om nu bara vitaminerna gör sitt jobb (Fodax innehåller tydligen, som de flesta foder, för lite E-vitamin för hårt arbetande hundar). Fodax fungerar bra och är smidigt att hantera samt prisvärt, Musch fungerar jättebra och är prisvärt, och det känns att hundarna svarar bra på träningen just nu. Jag är själv inte speciellt duktig på foder, men har turen att ha duktiga vänner (draghundsnördar med tävlingsambitioner) som djupdyker i foderdjungeln och har koll på vad som kan behövas komplettera med vilket underlättar enormt!

Två slutsatser kan man i alla fall dra:

1. Ett bra foder är enormt viktigt för en hund som arbetar hårt fysiskt - både för att den ska hålla och för att den ska kunna svara bra på träningen

2. Dyrast är inte alltid bäst. De foder jag ger just nu är bland de billigaste jag testat, men även de klart bästa! Billigt kan vara riktigt dåligt, men det måste inte vara så!

Vackraste underbara charmknutten Mintu tuggar ben