Sista veckan har tiden inte räckt till åt bloggen med, och jag tror faktiskt att den ska få en liten vintervila. Kanske nån rad och lite bilder här och där, men inte lika ofta som vanligt. Allt kan man inte hinna med helt enkelt! Allt är annars bra med oss, lite för kallt ute bara tyvärr....=( Gakkon ska in på tisdag och spola analsäckarna samt röntga rygg/höfter som uppföljning. Ikväll ska vi iväg på min första 30-årsfest som några kompisar ordnar! Riktigt lyxigt, allt vi behöver göra (Lars och jag) är att vara påklädda och klara en viss tid, sen kommer skjuts och allt! Så härliga de är (hoppas jag säger samma sak imorgon också...men de har looovat att inte hitta på några dumheter).

Rossi har börjat löpa (tidigare än väntat tyckte jag) så nu bor småttingarna ute och tanterna inne. Ha det gott vänner! 

Imorse packade jag in mig och hundarna i bilen, och så lämnade vi underbara Blaiken för denna gång. På vägen hem svängde vi förbi Umnäs och hälsade på Catte Anderback på The Silent Way. De har över 50 draghundar och kör längre turer med turister nu under vintern, 5 eller 12 dagar, och har hållit på i ungefär 16 år med turistkörningar. Låter härligt att köra turister men inte harva på  i samma spår dag ut och dag in, utan få lite äventyr,  både för hundar och mushers. På de längre turerna åker de från Umnäs upp till Sarek mm...! The Silent Way har vunnit flera ekoturismpriser för sitt fina arbete och även för sin goda mat, och det var jättekul att få hälsa på och träffa Catte och alla hundarna.

När jag kom var det matning så jag fick hjälpa till lite med det och sen släpptes alla hundarna ut i rastgården. Nån var lite fundersam men snart kom alla och hälsade och ville gosa. Det myllrade av hundar överallt men alla skötte sig jättefint och artigt! Rätt mäktig känsla att stå i en rastgård omgiven av så många okända hundar, men alla skötte sig jättefint och var väldigt trevliga. Alltid kul att besöka fina anläggningar med välskötta hundar som är hela och fina. Filmen nedan är lite förvirrad, jag snurrar måååånga varv för att få med alla hundar...*s*

Sen åkte hundarna och jag vidare hemåt i Sven-Erik, mina älskade duktiga små troll som skött sig så fint hemma. Så härlig det är att ha utrymme att ha alla inomhus och några i sängen... *hihi* Nu är vi hemma hos älskling igen! Har hunnit skotta gården och njuta av Avatar på Bluray med nya TV:n....trevlig upplevelse! Imorgon blir det hundarnas första äventyr på hemmaspår på över en månad - kul!

Ja det får man kanske kalla dagens slädtur, hundarna slet hårt och pulsade i nysnön som kommit sista dygnen. Bitvis med nåt halvmjukt skoterspår under tassarna, men oftast bara packad drivsnö eller fluff. Idag var Mintu och Kaela nästan helt och hållet sina supersmarta jag igen, både kommandon och smarta instinkter var på plats ganska så bra, och småbenen slet fint hela vägen med, så vi var ett nöjt och trött gäng som kom hem 2 timmar senare. Alldeles underbart. Nu packar vi undarna selarna för den här gången, och imorgon åker vi via Umnäs, hem mot Boden och vår älskling!   

Hoppas vi snart slädar på Blaikenspåren igen!

Idag blåser det inte men det fortsätter att snöa rätt rejält. Kyrkberget syns inte för alla flingor. Dags att dyka ner i böckerna här inne i köket, och så ska hundarna få sig lite snöpulsning om ungefär en timme när de har smält maten.

Idag har det snöat rätt rejält och blåst, så morgonens slädtur bestod i att plumsa och hitta igendrevade spår. Jag har ju varit så väldigt nöjd och stolt över mina ledarhundar de senaste dagarna, och man ska tydligen INTE ropa hej innan man kommit över bäcken. Idag förstod Mintu och Kaela knappt ett vanligt enkelt höger - ens när det fanns spår! Smått frustrerande att köra när samma hundar igår och veckorna innan svängt som små klockor i alla lägen. Tungorna var långa idag, och hjärnorna små.

Att pulsa runt med lillsläden bakom sig var tungt och hundarna fick kämpa på rätt bra. Den har ju ingen botten så den går genom snön istället för att flyta ovanpå. För några dagar sen körde jag ungefär där kortet ovan är tagit, och skrämde upp 3 orrar ur snön. Det i sig är inte direkt ovanligt men en av dem kom så nära mitt huvud att jag fick ducka. Jag hade nog kunnat fånga den med handen om jag varit snabb i tankarna och nyporna.

Giela tyckte inte att dagens slädtur var så värst fantastisk. Blåst, snö i luften, snö på spåren...nä hon slackade riktigt tydligt. Lite längre fram efter spåret skrämde vi upp en stor tjädertupp ur snön inte alls långt ifrån spåret. De är verkligen stora och mäktiga fåglar! Vägen hem gick bättre och småhjärnorna började fungera igen. När vi körde sista biten hem över sjön försökte jag först styra och ställa men jag insåg snabbt att Mintu och Kaela var betydligt bättre än mig på att hitta spåren under snön.

Det snöade ganska rejält av och till idag, och när vi åt lunch nån timme senare så var allt utanför stenpirarna bara vitt, vitt, vitt! En skoter passerade ute på snön och en lång stund såg man bara en flytande strålkastare i allt det vita, inte ens konturer av skotern. Såg rätt roligt ut! Nu ikväll har jag hälsat på gamla goda vänner vilket var riktigt trevligt som alltid, nu och är det snart dags att sova igen....=) Imorgon blir det studier i parti och minut!

Vi har snart varit hemma i Blaiken i 3 veckor, och hundarna har förvånat mig på ett sätt! Många morgnar har de väckt mig kring 7-8 och velat gå ut. Jag har då snott in mig i täcket och gått ner och släppt ut dem i rastgården här utanför. Sen när alla velat komma in igen har jag masat mig uppför trappen för att sova nån timme till (är ingen morgonmänniska), och då, utan att jag ens behövt ropa eller säga nånting alls, så har hela gänget kommit tassande efter och snabbt intagit sina sovplatser igen - även fast det ofta suttit folk i köket och ätit frukost mm... att sova med sin flock är tydligen lika mysigt för hundarna som för mig!

Idag körde vi en mysigt slädtur i det nysnöade landskapet och Mintu och Kaela fortsätter att sköta sig ruggigt bra där framme. Nåt enstaka hjärnsläpp men även svåra saker fungerar nu i stort sett varenda gång på första kommandot. Ospårat ute på sjön går Mintu att styra en aning hit eller dit, hur enkelt som helst nu. =) Hoppas det fortsätter så! Vi körde till min systers kompis stuga i Kyrkberg och träffade dem och tollarvalpen Chiro igen. Rebeckas kille Håkan fick prova att åka med en sväng med hundspannet och även köra själv. Alltid roligt när man får dela med sig av upplevelsen till andra! Efter en händelserik dag väntar nu sängen på mig...härligt! Hundarna snarkar redan här i rummet. =)

Imorse besiktades bilen igen och nu gick den igenom! =) Duktiga lilla Sven-Erik! Sen åkte vi förbi firman och Tony fick lite mått och ritningar till en blivande slädbroms som han tänkt svetsa ihop. Blir helt fantastiskt underbart att ha bra isgrepp under fötterna sen!

Efter det körde mamma och jag bilen till Kaskeloukt för att hälsa på Evy & Louis, som har kennel Mackinaw med 7 ståtliga Malamuter och en helt fantastisk stor vit kakadua. Mina små ligister fick låna en egen hundgård och både de och de bofasta Malamuterna skötte sig fint och lugnt. Giela fick följa med in och vara lite terapihund åt lille Mikki, 5 månader. Han var ensam valp i sin kull och tyckte nu att okända hundar var otäcka! Han kastade sig bort och nästan skrek när han såg Giela först, men lilla tanten var klok och låtsades inte om honom utan lunkade på i sin egen fart medan vi promenerade omkring.

Hon fortsatte att vara "läskig" ett tag till, men sen märkte han att hon var snäll och nästan smått intressant! En riktigt söt liten björn var han i alla fall, som ni ser på bilden ovan! När vi gick in för att fika fick bägge två följa med och Giela fortsatte att vara ointresserad och klok, så snart blev Mikki smått nyfiken och började slappna av och sträcka ut sig på golvet.

Giela tyckte att fågeln Queenie var absolut intressantast och låg nedanför hans bur under hela vårt besök. Hon skulle nog gärna ha träffat honom på egen hand en stund... Efter några timmars trevligt prat om allt möjligt, och förstås en hel del draghundar, selade jag på mina små vänner och satte dem framför släden (mamma körde bilen hem runt sjön). 

Vi körde en bit efter byavägen och skulle hitta ett spår åt vänster ner mot sjön, men vi missade detta och sen såg jag spåret rätt långt in på en äng. Detta var början på fantastisk slädkörning där mina kloka ledarhundar skötte sig exemplariskt! Räckte med ett enda vänster så kastade de sig ut över plogkanten och genom pulsade genom snön. Sen hittade vi ett igensnöat skoterspår över sjön som vi kunde följa. Närmare land svängde vi av det, på andra spår, av dem, ospårat, kors och tvärs, och hela tiden lyssnade ledarhundarna perfekt och svängde klockrent överallt. =) Underbart när det fungerar precis perfekt!

(hade glömt mina vantar och fick låna ett par varma, tack!)

Ledarhundarna fortsatte att briljera, och Mintu tog en klockren högersväng på ett ställe där vi annars alltid i alla tider svängt vänster. Vi var nästan hemma och skulle bara korsa Blå vägen på ett okänt ställe... vi gick över men på andra sidan fanns inget spår där vi ville köra, utan bara små kringlor i diket som inte ledde nånstans... Vips stod hela spannet i en liten knut nere i diket, och sen fick vi tricksa och knicksa lite innan de förstod vilket osynligt spår jag ville att de skulle följa. Sånt är ju inte helt lätt alla gånger - nu skulle vi inte följa spåren i diket utan gå ospårat uppe på en liten trädbevuxen ås istället.

När vi hittade rätt skottade de på igen och skötte sig exemplariskt hela vägen hem. De kanske behöver lagom dos Malamutekontakt varje dag? Nu är det dags att byta kläder för ikväll ska vi till Kyrkberg och äta middag. Hundarna får en hemmakväll och Gakkon får en kvällspromenad om det inte hinner bli för kallt. Tack Evy och Louis för trevligt sällskap (både för oss och hundarna) och fika!

I lördags åkte jag och min syster Åsa ut på sjön för att ha lite fotosafari med hundarna. Annars får man ju oftast bara bilder på hundrumpor och inte glada ansikten! Så vi tog chansen att fota och 140 kort senare hade vi några fina guldkorn! Tack för fotandet Åsa!

Mintu och Kaela fotade av min syster, ute på sjön!

Lyxigt med privat fotograf!

Kaela och Mintu sträcker ut tillsammans framför Kyrkberget

Silva

Giela och Rossi

Rossi och Giela

Jag och Kyrkberget

I söndags packade jag in mig och hundarna i bilen och styrde kosan mot Tärnaby. Vi kom iväg lite sent och startade från Solberg kring 12.30 Därifrån tar det bara 10 minuter eller nåt sånt innan man är uppe på kalfjället!

Vi körde in mot Syterskalet efter något som visade sig vara världens rakaste skoterled! Spikrak och mer än en mil lång med ledmarkeringar varannan meter (vilket är bra men sen roligt ut vid bra sikt och långa raksträckor), lite upp och lite mer, men bara rakt fram. Hundarna tyckte nog att det var småtrist, samt rätt tungt med alla backar, men de pinnade ändå på rätt bra.

För att inte frysa bort ansiktet i vinden drog jag på schtor-huvan och tog lite bilder. Det var inte speciellt kallt men vinden blev allt kraftigare. Den ena bilden fick bli början till en ny profilbild!

Ju längre upp på kalfjället vi kom, desto mer började det blåsa! Det blåste rätt rejält när vi kom längst in! Hade gärna åkt in i vackra Syterskalet men där var det rätt dimmigt och när vi fick en lååång nerförsbacke framför oss valde vi att vända upp mot fjället istället och köra ospårat en bit hemåt. När jag tittade till hundarna såg jag att vinden hade tårat Gielas ögon så mycket att tårarna som runnit ur hennes ögon frysit till tjocka isbitar i pälsen runt ögonen. Stackars lilla tanten...

Dessutom råkade hon sätta bakfoten RAKT i sitt eget bajs en stund tidigare. Giela är en ganska färnäm dam som går omvägar förbi allting som kommit ut ur en hundrumpa, så jag tror att hon tyckte att hela den här dagen var måttligt lyckad...

Gick jättebra att köra ospårat, hundarna lyssnade bra trots rätt rejäl bakvind/sidvind och den lilla snö som låg kvar där uppe i blåsten var oftast plan i stenhårda drivor.

Vi tränade lite på vindsvängar och jyckarna skötte sig fint. Kaela främst! Mintu ville försöka dra ner mot spåret på vänster sida. När vi körde mot Syterskalet längs leden så saknade jag faktiskt Gakkon lite. Mintu och Kaela var duktiga men behövde peppas lite efter all motvind. Hade Gakkon varit med (frisk) och gått i led så vet jag att hon bara hade skottat på framåt oavsett vind eller vad... men de var ändå duktiga de små liven, tror aldrig de arbetat i sån blåst tidigare.

Att gnugga huvudet mot hård snö är tydligen värsta grejen! Sen körde vi ner mot leden igen och begav oss hemåt!

På hemvägen kikade jag lite bakåt och fick se en fantastiskt vacker himmel!

Lite längre fram hade vi denna vy bakom oss.

Vi tajmade perfekt och fick se ett vackert skådespel när världen runt oss föll i mörker. Lagom tills vi kom fram till bilen var det över och började vara dags att tända pannlampan. Underbart!

Silva gillar att snurra runt på marken när man stannar. Riktigt HUR mycket hon gillar att göra det kan man se om man räknar snurrorna på hennes rumplinor (hon har två eftersom hon gick ensam)! Efter en underbar fjällsväng åkte jag för att hälsa på mina vänner Simon & Johan som köpt hus och renoverade för fullt! Lika trevligt som alltig, det blir bara föööör sällan man ses! Hundarna sov som små änglar i bilen. Sen åkte vi till Hemavan och hälsade på min barndomsvän Anette, hennes nya kille David, och några kompisar till dem, i en stuga där. Då fick jyckarna komma in och gosa och mysa med lite nytt folk - jättekul! =)

Idag har de haft vilodag (utom Gakkon) efter helgens strapatser, och det var nog behövligt. Imorgon ska vi hälsa på Evy & Loius och deras härliga malamuter! Blir skoj