Efter flera veckor där temperaturen "normalt sett" varit kring -35 på nätterna, kändes det väldigt konstigt att vakna till strålande sol och nollgradigt imorse! Egentligen är detta alldeles för varmt för hundarna, men för Gakkon passar det ändå rätt bra, och så slipper matte frysa.

Visst ser de smått sugna ut? Kaela, Silva, Rossi, Giela och Mintu ser på medan jag drar fram släden ur garaget.

Sen fick även Gakkon komma ut och snart var alla påklädda och redo för avfärd!

Nån snäll person i Vittjärv har sladdat upp en rolig liten slinga som faktiskt är lagom lång för Gakkon! Det var nu andra gången vi körde den. På bilden nedanför är vi inne på den slingan.

Även idag körde vi väldigt sakta, men det var eg. rätt bra för Mintu fick gå i skritt och kunde inte fuska med passgång! Här kommer vi ut ur skogen och ner i en svacka där skuggan gjort att all snö låg kvar på träd och grenar, riktigt mysigt! Gakkon såg rätt fräsch ut hela sträckan, men på slutet började hon markera lite på ena frambenet...en hälta som kommit ibland när vi kör men enbart visar sig framför släden. =(

När vi kom hem gick Gakkon och jag en kort promenad för att varva ner, och då travade hon helt perfekt på alla sätt och vis...lite underligt det där. Hon såg i alla fall väldigt nöjd ut och var rejält trött.

Under sista fotopausen bollade jag lite med en liten snöklimp och det fick Mintu att se så här rolig ut. Har nog aldrig sett honom med så stora ögon förut! *hihi* Vi körde 7-8 km ungefär på 1,5 timme. Det blev några fotopauser och lite mys efter vägen, vilket passade Gakkon rätt bra. Imorgon blir det 5-spann och lite längre äventyr på nåt sätt! Kanske med sällskap till och med!

Idag hände en annan riktigt trevlig sak! Min älskade sambo hittade äntligen en bil att köpa! Här i Boden fanns en VW Passat från 2001 för 45 000kr... lite "bara för att" så åkte vi och tittade på den, vi kunde precis lika gärna ha låtit bli, och OJ! Den var vansinnigt fin, totalt pedantskött och både kändes som ny och såg ut som ny...helt vanvettigt fin bil! Vi sitter här nu som två fågelholkar och tror knappt att det är sant! Den hade dessutom gått över 27 000 mil....kan säga att det verkligen inte märktes, den var som ny...Riktigt glad för min älsklings skull! =)

Igår kväll hade vi tjejer i klassen (5 stycken är vi) tjejfest hos Annika i Sunderbyn. Massvis med supergod mat och många skratt, och innan jag hittade hem till min kudde var klockan kring 4 på morgonen. Tack underbara vänner! Det gjorde förstås att hela dagen blev lite förskjuten idag, men det gjorde å andra sidan inte så mycket eftersom det tar några timmar innan solen hinner värma upp den frusna världen lite lagom. Kanonväder idag! Strålande sol och -17 som varmast ungefär, och det tackar vi för!

Idag styrde vi kosan mot Öngårdsberget och myllret av små spår där som vi inte riktigt känner till. Som tur var så hittade vi slädspår från Veronica (gissar jag) så vi följde dem eftersom jag tänkte att hon säkert kört en klok väg utan återvändsgränder. Tack kompis för guidningen!

Vi kom på ett fint spår som går nedanför Öngårdsbergets steniga brant, och spåret gick antingen uppför eller nerför, eller så lutade det åt vänster eller höger. *hihi* Kul med lite spänning!

Vi körde ner mot Buddbyträsket sen och längs leden hem, och då började det faktiskt kännas rätt kyligt! Jag letade upp 2 små värmepåsar jag fått av mamma och pappa, som låg i släden. Kylan gjorde att de var svåra att starta, men efter 5 minuters gnuggande (och så fick de den sista värmen jag hade i händerna) så kom de igång och värmde sen så skönt! Här är vi på väg ner mot Vittjärvsträsket och solen syns mellan träden just ovan horisonten.

Hundarna såg faktiskt och lite frusna ut, och vi blev glada när vi kom ut på träsket för då är vi ju näääästan hemma!

Jo lite kyligt om kinderna var det faktiskt, men riktigt fint och en lätt dimma började lägga sig över isen när vi nästan kommit fram till ån. Idag gick Silva och Kaela i led men de var inga vidare stjärnor, lite förvirrade och lite envisa helt enkelt...hmm... Ibland tänker de där två damerna för mycket för sitt eget bästa! Efter ungefär 2 timmar kom vi hem och spurtade in till kaminen alla 6. Vi hade i alla fall en härlig tur och sen på kvällen fick Gakkon en kortare promenad men då hade det redan hunnit bli rätt kallt så hon ville inte gå så värst långt.

Just nu packar jag saker inför en vecka i Jokkmokk med skolan. Lars och alla hundarna blir hemma och vaktar huset, jag ska labba i olika elgrejor och ta in en massa ny kunskap! Ha en bra vecka vänner!

Och jo - förresten! Igår när vi körde så bajsade Kaela i farten när hon gick på led! Hon har aldrig gjort det tidigare men det var just efter starten och hon ville väl inte stanna när benen var så fulla i spring. För er som inte är så insatta i draghundsvärlden så gör en del hundar det, men de flesta inte. Normalt sett stannar vi ju alltid när nån behöver göra sina behov, men Mintu (och nu tydligen även Kaela) kan ibland springa vidare utan att bromsa eller nånting sånt, så man hinner knappt med själv. Vissa gör det, andra inte. Sen finns det ju även folk som aldrig bromsar för sånt utan låter hundarna göra vad de kan i farten så gott det går... =(  Men det är ju en annan sak.

Imorse när jag förberedde hundarnas mat inne i köket så tyckte Gakkon helt tydligt att jag var alldeles för långsam. Hon blängde på mig och såg väldigt bestämd och otålig ut. Några mindre utskällningar fick jag mig också.

Nu väntar vi på att temperaturen ska hinna stiga bara lite till, och sen blir det promenad med tanterna. Dagen fortsätter med en slädtur för småttingarna (de fyra yngsta idag) och sen tjejfest med min härliga tjejklasskompisar i Sunderbyn! Yay! =)

Idag hade jag äntligen ledig tid mitt på dagen, tiden på dygnet som senaste veckan varit enda möjligheten att komma sig ut i lite mer drägliga temperaturer. När jag kommer hem från skolan på eftermiddagen är det redan ner mot -30 och det är för kallt för mig...kring ett på eftermiddagen var det skinande sol och lite över -25 grader till och med! Jag pälsade på mig vansinniga mängder kläder, vill inte frysa nåt mer nu när förkylningen fortfarande följer efter mig, och så gav vi oss av!

Idag fick Mintu gå i singelled och det gjorde han med den äran. Två gånger fick jag upprepa ett kommando mer än en gång, annars svängde han lika snabbt och perfekt som vanligt. Han är verkligen enormt lyhörd och det blir kul att se vad han kan göra med lite mer träning!

Silvas ögon blir nästan lysande när solen står lågt, hon ser lite tokig ut! Söta systrarna skötte sig fint idag bägge två.

Vi körde hemifrån utan nån riktig plan, och så, 3 meter innan en korsning, så bestämde jag mig för att prova lyckan på andra sidan älven, så vi styrde mot Kusån istället för upp på berget. Vi passerade kraftstationen, vilket är lite bökigt för på två ställen måste man gå igenom en vanlig dörr av nät. Som tur är så ryms släden igenom! Här passerar vi över kraftstationen.

Efter lite klurig körning på andra sidan där spåren är  många men förvirrande, så körde vi ut på älven. Där var det riktigt kyligt men vackert!

När vi stannade för lite porträttfotografering var hundarna alla frostiga och isiga. Giela såg ut att tycka att den här utflykten var helt meningslös, hon satt sig på svansen (för att värma rumpan) och blundade mest.

Tack vare en kompis hittade vi ett bra spår upp från älven, och upp i skogen mot spår där vi kör rätt ofta. Där uppe var det varmare och det var skönt! Det började kännas lite småkallt om tårna! Tack vare mamma och pappa hade jag små värmepåsar i skorna, men de värmde bara en stund, antar att de behöver syre kanske? De hjälpte bra (hade varit stelfrusen utan dem) men visade sig passa bäst i vantar kanske? De räddade i alla fall dagens tur för att istället för att börja frysa direkt, så var jag varm i över en timme!

Efter en liten fotopaus i skogen var vi tillbaka på hemtama spår och började leta oss hemåt. Vi var ute i ungefär 2,5 timmar vilket räckte väldigt väl i kylan. Jag måste verkligen skaffa bättre skor inför nästa säsong  (vet preciiis vad jag ska ha!)! När vi nästan var hemma så var Mintu alldeles vit på sidorna, så jag bestämde mig för att trotsa de småkalla fingrarna och fota lite. Då hade vi alltså bara några hundra meter kvar.

Det visade sig att jag underskattade kylan GRAVT! Bilden jag fick blev inte ens rolig, men man ser ju lite vitt..

När vi svängde  in på gården var fingrarna stelfrusna, bara på nån kort minut gick de från kalla till "borta"! De var röda och normala men ingen var hemma...*s* Jag tog loss Silva och Kaela så snabbt som möjligt och sprang in med dem. Försökte sätta händerna på ett element som jag vet är igång, men kände ingenting...blev lite stressad eftersom de andra hundarna stod kvar ute vid släden (även om de brukar stå kvar fint så vet man ju aldrig), så jag gjorde som man inte ska, och stoppade händerna i ljummet vatten. Kände ingenting där heller först, men sen kom känseln tillbaka och jääädrans vad ont det gjorde...betydligt värre än vanligt...Det blir dagens "kom ihåg"!

Händerna vaknade i alla fall till liv och resten av hundarna fick också komma in. Nu ligger alla här och myser och jag ska börja med lite middag. Husse är iväg på äventyr så vi brudar (+Mintu) har kvällen för oss själva!

Imorse packade jag och hundarna (utom Gakkon) in oss i bilen och körde mot Linda utanför Råneå. Där mötte även Emma och Tomas upp, men sina söta hundar Devil och Vera. Vi spände för mina 5, Emma och Tomas 2, och 7 av Lindas hundar, och vips hade vi ett 14-spann framför turistsläden! Det såg rätt mäktigt ut! Silva fick springa med Kaela, Mintu  med Rossi, och Giela med Lindas unghund Desna. Så här såg det ut innan start:

Björna är Mintus söta kullsyster. De är både lika, och olika! Kan säga att i alla fall jag var liiiite nervös när vi drog iväg. Det är mycket kraft i så många hundar! Starten gick bra och vi svängde oss fram genom skogen, lite spännande men det gick ändå himla bra.

Jag har tidigare åkt/kört 12 hundar som mest, men nu var det ju 14 hundar med några hobbyhundar som inte jobbar så hårt...Giela t.ex....hrm...Hon var faktiskt ganska duktig idag och såg såååå glad ut hela tiden! =)

Vi hann även köra kanske 30 meter av "Rånerännet" eller hur det nu heter, en skidtävling. Den gick en kort bit efter skoterleden där vi kom, och efter lite övertalning (vi kom till ett ställde där de delade ut vätska till åkarna) förstod de att vi faktiskt måste få köra efter deras spår en kort bit för att kunna fortsätta på vår skoterled. Jag passade på att försöka filma alla glada miner framifrån, men lyckades inte riktigt stänga av kameran sen...jaja...ni ser ju...

Vi stannade en sväng vid en gullig koja och fotade lite. Hundarna var lite trötta och efter första bitens spring så fick de kämpa rätt tungt med 4 personer på släden. Som vanligt räckte det dock med en stund vila och sen var alla på G igen! Idag hade vi Dana och Lita på led, bakom dem Björna och Vilja, Kaela och Silva, Giela och Desna, Rossi och Mintu, Devil och Vera, och längst bak, Nenana och Koyuk.

Lita gillar att hoppa över sin halvsyster Dana, när de står stilla. Hon lyckas dessutom göra det helt utan trassel. Ibland studsar hon bara upp och ner på stället.

Nån gång i början så ramlade Vilja och antagligen så råkade hon bita sig i tungan. Det blöder ju enormt mycket då och ett tag såg hon ut som rena slagfältet! Så jo, det är blod som syns men det är ingenting farligt som hänt, ser värre ut än det är (fast det skvittrat lite på Björna) på alla sätt. Tog ändå med bilden för jag tyckte att de var så söta bredvid varandra, lilla Björna och lilla Vilja, två väldigt snälla hundar.

Devil och Vera är blandraser med husky, gråhund och schäfer i. De är kullsyskon och riktigt söta, och bor hemma hos Emma och Tomas.

Hundarna fortsatte i ett väldigt lugnt tempo, för det var tungt! Då passade vi på att turas om att köra så att alla fyra hann ratta vårt storspann.

Vi var ute i nästan fyra timmar och körde ungefär 3 mil. Alla hundar skötte sig fint och vänskapligt med varandra, och vädret visade upp vintern från sin bästa sida. En helt underbar dag helt enkelt! Tack alla vänner!

Efter en rolig dag på jobbet kom jag hem till ett Vittjärv med ca -7 grader ute! Lyx! Lite för varmt för hundarna egentligen, men skönt för en smått förkyld matte, och skönt för frusna Gakkon. Jag bestämde mig för att göra ett nytt, och mer planerat, försök med 6-spannet. Gakkon har ju tyvärr tappat en hel del kondition sen i höstas (när hon var i bra form) pga ihållande kyla, brist på bra spår (hon behöver hårda jämna spår) osv... Hon fick först gå i point med Giela, men när vi kört halvvägs flyttade jag fram henne och flyttade bak Silva.

Jag hade ännu en gång glömt hur enormt sakta man måste köra när hon är med, hon travar ca 6-7 km/h med den kondis hon har nu, och det är under halva farten mot vad vi har annars i stort sett. Bromsen fungerade i alla fall bra! =)

Gakkon sträckte ut fint hela vägen och hängde med bra, även om man förstås ser skillnad på henne och de andra. Vi körde ungefär 2 km och sen var det dags att vända...blev 4 km allt som allt! Vi var dock ute i närmare en timme, så dår förstår ni hur sakta vi körde. Annars brukar vi snitta ungefär en mil i timmen på längre turer, inräknat raster, ev trassel, sträckor med djuptsnö osv.

Jag lärde mig idag att en slädtur med Gakkon nu för tiden innebär att man får välja ut en kort runda (som normalt sett tar under en timme ungefär) och sen planera att köra ungefär halva den sträckan...då blir det lagom. Även de rundor som är riktigt korta för de andra hundarna blir för långa för Gakkon i detta långsamma tempo som innebär att de tar rätt lång tid ändå.

Det var i alla fall underbart att ha hela gänget samlar framför släden och riktigt skönt att det fungerade så bra. Ska försöka ta nån sån här tur varje vecka nu när vi har rätt släde med bra broms och allt! =)

Sen fick alla komma in en sväng och tugga lite ben. Mintu var mycket kär i Kaela (men det var inte besvarat) och visste först inte riktigt hur han skulle bete sig. Eftersom jag talat om att han INTE fick besöka Kaela så lade han sig till slut på en biabädd och bara flååååsade... men han låg stilla och var så duktig. Efter en stund lugnade han sig nog för att tugga i sig sitt ben han med. Nu ska Kaela få bo inne några dagar, vi vill inte ha några valpar tillverkade genom hundgårdsgallret.

Igår kväll satt jag uppe med slädkapellet och sydde för kung och fosterland...jag sydde, sydde och sydde. Slutet var nära. När jag sydde dit den sista dekalen och tittade på klockan var den ungefär 2... Det blev en väldigt sen kväll men jag hann klart! Det här projektet har ju pågått sen i höstas nån gång, fördröjts eftersom släden fått nya medan, kortats ner, osv. men nu är den klar! Om jag får säga det själv så blev det riktigt fint, men herregud vilket jobb! Det som har tagit mest tid är allt tänkande och funderande... Tänker inte sy fler kapell på ett bra tag känner jag idag! *hihi*

Idag blev det äntligen premiär! Sol och -13 grader ungefär, och jag är inte lika sjuk längre! Yay! Kaela är på väg in i höglöp och Mintu är mycket kär. Så länge allting är lugnt så sover han stilla, men när nånting händer då... direkt han förstod att vi skulle ut och köra så började han pipskrika, och han gjorde det konstant tills vi lämnade gårdsplanen. Jag tror inte ens att han själv var medveten om vilka ljud han gjorde. Bara att skynda sig och komma iväg snabbt innan grannarna undrar vem som misshandlar en hund...

Så här ser den ut! Nya kapellet på! =) Mintu står faktiskt still men försöker ändå att ta sig framåt till Kaelas rumpa. En bild av kärlek helt enkelt.

Silva och Kaela gick i led idag och skötte sig jättefint. Snabba, lyhörda och sugna. Dessutom är de ju väldigt söta ihop! Några mindre hjärnsläpp på slutet men det var lite konstiga lägen vi hamnade i, så de är förlåtna!

Eftersom jag inte har nån bra hängare till ankaret ännu så hade jag det i slädsäcken, och när vi stannar så brukar jag be hundarna stå still så gör de det, medan jag t.ex rättar till nåt litet trassel. Mintu hade väldigt kort minne idag och "glömde" att "stå kvar" gäller ÄVEN när man är kär. Jag fick bråka lite med honom, och när han springa rakt fram till Kaela, fanns ju alltid lite mer trassel att reda ut... och medan jag redde ut det började Silva och Kaela tro att vi kanske gått fel eftersom vi aldrig fortsatte framåt, och så blev det lite mer trassel när de bytte riktning...osv...

För det mesta var det dock bara underbart ute idag, vackert och härligt och fantastiskt på alla sätt. En riktigt fin dag att vara ute!

Vi körde ett av våra favoritspår, som vi inte kört tidigare i vinter pga sjukdomar och trasiga saker och elände - men nu!!! =)

Med mina nya kunskaper måste jag säga att jag tycker att kraftledningarna är väldigt vackra! Brukar stå och titta upp emot dem och titta på olika kopplingar och grejor. Dessutom var ju himlen fin i horistonten...

Vi körde en alternativ väg hem, vilket slutade med ett ensamt skoterspår som vände vid en hästhage... Vi befann oss då mellan ett berg och väg 97, så vi körde tillbaka en kort bit och sen ner mot väg 97 för att hitta nya spår hemåt. Av nån anledning var det knappt kört där heller, men vi hittade två små spår som gick nere i vägrenen. Perfekt! Vi hade en känd skoterled max en km framför oss, när plötsligt skoterspåren svängde rakt ut på väg 97 och försvann...hmm... kände inte att det var läge att testa lyckan ute på 97:an (som är rätt trafikerad) så vi vände tillbaka ännu en gång. Lite längre bak hittade vi ett spår på andra sidan vägen, som såg ut att gå ner mot älven. På älven är det alltid kört och därifrån kommer man lätt hem, så vi beslöt att testa lyckan där istället. Hann med lite trassel på vägen dit också...

Det ensamma spåret följde kanten på ett stort fält, men det var enormt tungt och rätt långt ändå. Vi fick gå en bit, pausa, gå en bit, pausa... spåret under kändes "bottenlöst" och hjälpte nog inte hundarna speciellt mycket alls. När vi kommit halvvägs ner till vattnet började Kaela vädra in mot skogen, och vips så flög det upp 15 järpar (eller nåt liknande) från snön. En låg bara nån meter ifrån ledarhundarna. Den peppningen behövde vi, men det gick ändå enormt tungt!

Jag gillar att köra i djupsnö med hundarna men gärna på så sätt att man håller gnistan igång hela tiden och hittar bra spår innan de börjar vara för trötta, så att det blir både en belöning och ett litet "komihåg" : "matte är klok och om hon säger at vi ska pulsa, så betyder det att det finns något bättre på andra sidan". Nu kändes det mest som att vi pulsade i oändlighet och hundarna var ju redan ganska trötta för vi har inte kört så långa sträckor senaste tiden.

Till slut kom vi ner på älven, ett drop på 1 m ungefär ochh sen var vi ute på en fin led igen. Hundarna fick lite extra pussar och sen drog vi vidare i ett helt annat tempo. Hemåt! Nästan 3 timmar efter avfärd kom vi hem med en av årets hittills bästa slädturer i våra hjärtan. Nu har vi -28 grader ute så det känns extra skönt att veta att hundarna är nöjda och trötta. Dessutom är jag ganska nöjd själv med. =)

Äntligen börjar jag se ljuset efter förkylningen! Jag är inte frisk, men tusen gånger friskare än tidigare i veckan. Igår k väll blev det slädkörning - äntligen! Tror att hundarna och jag längtat lika mycket! Silva och Kaela fick gå i led och de var jätteduktiga, men nån gång ramlade de in i sina egna tankar, som de kan göra ibland. På ett ställe där det helt logiska hade varit att svänga vänster (=hemåt) bad jag dem svänga höger, och då blev det lite virrigt i hjärnorna tills orden riktigt fallit på plats.

Kaela har börjat löpa nu så det kändes onödigt att köra henne och Mintu tillsammans. Han fick gå bak med Rossi istället, men hon såg av nån anledning lite måttligt road ut igår. Vi körde inte så långt förstås, men en sväng ner mog älven blev det först och där går spåret en kort slingrig bit genom en massa sly innan man kommer ner på Luleälven. Riktigt roligt ställe att köra på och hundarna gillar det med - i sin enkelhet! Ha nu inga stora förväntningar bara, för filmen är mörk och inte så spännande...ja ni får tänka er fartvinden helt enkelt!

När man kör ner dit passerar man även en rolig skotertunnel där man kör under väg 97 i en låg rund tunnel. Den är så låg att man måste krypa ihop lite för att inte slå huvudet i taket, men väldigt praktiskt eftersom man slipper kolla efter bilar osv.

Efteråt fick Gakkon en timmes promenad, den första jag tagit på en vecka, och det var sååå skönt och jag orkade faktiskt!!!

Idag var jag tillbaka i skolan för första dagen på över en vecka. Vi hade bara förmiddag och det räckte väldigt bra...jag var jättetrött och väldigt blek sen. Dessutom får jag knappt sova på nätterna pga hosta, och det hjälper ju inte direkt. Imorgon hoppas jag på ett slädäventyr med hundarna igen och kanske till och med i dagsljus med kameran med!