Sista åren har i stort sett bara "drag" funnits i min hjärna. För 17 år sen ungefär så fanns där gott om plats för tankar på lydnadsträning, agility, och allt möjligt. Senaste åren har tankarna på drag trängt undan det mesta mycket effektivt. Andra saker har tränats, men aldrig med direkta mål eller annan mening än att ha kul och trötta ut. Idag kom jag på mig själv med att bli sugen på att läsa lite böcker om spår igen, och söka upp den där gamla Canis-tidningen (ligger ute i hundhuset och är dammig tror jag) där det står om sökträning enligt den metod som vi kör nu. Hur gick det här till? Om suget finns kvar några dagar till så kanske jag till och med gör slag i saken, på riktigt... Får vi ändå ingen snö, så kan man väl lika gärna snöa in på nåt annat som är kul så länge?

Idag var det äntligen dags igen, äntligen en helg utan jobb och med tid för hundträning i dagsljus! De senaste dagarna har fortsatt med samma kassa väder. Ingen snö men jättehalkigt på nästan alla vägar. Dragträningen lyser fortfarande med sin frånvaro och hundarna börjar kännas lite rastlösa faktiskt. Idag var planen att Mintu, Nalle och Rotax skulle spåra, medan Rossi och Silva fick träna personsök. Giela och Kaela stannade hemma och fick en kort men isig promenad efteråt istället.

Dessutom fick vi en extra kompis med oss i bilen, Ann och hennes supersöta Corgi Vattuskräcken åkte med från stan. Vilken charmig hund! För det mesta satt han i förarsätet med tassarna på ratten och spanade genom framrutan,medan de andra hundarna tränade. =)

Visst är han ruggigt söt?

Idag var det flera nya (för mig) bekantskaper på plats. Det här är söta Nellie, en riktig liten kelgris och vacker dessutom! Hon hade dessutom bra näsa för att nosa upp ätbara eller intressanta saker...

Rossi var först ut av mina hundar, och körde ett sök förstås. Idag såg hon om möjligt ännu tuffare ut än tidigare. Hon flög genom skogen mellan figgarna, som nu höll sig rätt långt ifrån stigen i mitten, och gömde sig halvt om halvt. Just när jag började fundera på att snart avsluta övningen, så såg hon plötsligt jättetrött ut när hon sprang förbi. Som att tröttheten kom över henne på en sekund bara. Dum som jag var stannade jag inte där utan tänkte "nästa blir sista" men då missade hon lite och tappade fart. Min smarta lösning då var att tänka "vi tar en till å så blir den bra" och nja...hon tappade fart även där och såg mentalt utpumpad ut... men hon hittade även sista figgen och ännu en gång var mattehjärtat extra varmt. Tänk att lilla Fjant är kapabel till såna stordåd! Hon dundrar genom skogen som en virvelvind och söker "okända" människor med sånt fokus och sånt mod att jag blir helt tagen.

Kamphund som mördar pinne? Eller vad är det vi ser? Söta Nellie gjorde väldigt gulliga grimascher när hon slaktade denna lilla buske. Sen fick hon leka med den snygga Corgin, och man kan nästan säga att kärlek uppstod. I alla fall från Vattuskräckens håll, för han kastade långa trånande blickar efter Nellie när hon gått.

En annan ny bekantskap idag var mysiga Lovis, en ung St Bernhard. Hennes matte berättade att hon haft lite svårt för nya personer tidigare, och det kunde man verkligen inte tro nu! Hon kom direkt och hälsade med sin stora nos och ville ha godis, som om hon aldrig gjort annat.

Stor och liten leker

Charmiga killen!

Silva fick prova sök för andra gången idag. Henne har jag i långlina (opassande nog hade jag bara spårlinan och spårselen med mig upptäckte jag) eftersom hon kan vara lite påhittig ibland... Som vanligt försökte lilltjejen multi-taska. Springa till person (Jättekul!!!), passa på att spana lite här...hmm...springa till nästa person (wihooo!)...å sen titta lite snabbt här när jag ändå springer förbi...ny person (Yay!!!)... Hon tänker för mycket den där lilla tokhunden men hon verkade i alla fall ha kul!

Hanarna fick varsitt spår. Marken var frusen och där fanns inte speciellt mycket markvegetation så det kändes lite lurigt. Nalle var först ut och han gillar verkligen att spåra nu, även om långtifrån allt är perfekt ännu. Idag märktes det tydligt att han kom ihåg att pipdjuret brukar vänta i slutet!

Rotax var nummer två och idag var det aningen svårt för honom. Han kikade lite hit och dit, spårade en bit, verkade undra lite vad vi egentligen skulle göra, spårade lite till, osv. I slutet fick även han pipdjuret och det är tydligen GULD! Mintu skötte sig oväntat fint och hade bra fokus nästan hela (den korta) vägen, å det är kul att se lite utveckling. Första gångerna var han smått disträ, nu fick jag hålla emot och bromsa nästan hela vägen. Dagens uppdelning känns rätt bra och jag tror jag tänker fortsätta så, sök för Rossi och Silva, Spår för killarna, och så behövs en sista aktivitet för Giela och Kaela, sen har vi en färdig plan för nästa sommar! Även omdet på ett sätt är roligt med lite mer omväxling för varje hund, så ger det nästan ännu mer att kunna djupdyka i en gren och höja nivån där istället. Med 7 hundar är det ju tyvärr nästan omöjligt att träna alla i "allt" så som man egentligen skulle vilja göra.

Har du nåt åt mig?

När vi kommit hem gick jag ut i garaget för att smörja in släden med mer olja, och Nalle passade på att spana in genom garagefönstret för att se vad jag pysslade med. Så här ser belagen ut nu, dvs. nakna! Tyvärr har trämedarna tagit lite stryk av körningen på "osnö", men jag tror inte att det blev värre än att de ska fungera.

Nu blir det middag hos världens gulligaste svärföräldrar, och sen tänker jag sy nya fästen till slädkapellet. Plastlådorna med utrustning är nästan helt färdigutrustade (jag har fuskat massvis tidigare vintrar men nu ska första hjälpen, extralinor, reflexer, kniv mm mm ALLTID finnas med), hundarna är bra tränade, varma kläder har jag extra gott om... ja allt vi saknar nu är snö och det verkar inte som att den tänker komma hitåt ännu på ett tag...

Sista dagarna har min älskade hundar haft det riktigt tråkigt. Jag har haft fullt upp med slutspurten i skolan och alla isiga vägar gör att chanserna att dragträna har varit få senaste veckan. Imorse 06.45 väcktes jag av en serenad utifrån... absolut ingen höjdare men jag förstår dem faktiskt! Klart man måste få bli uttråkad när allt är trist i flera dagar.

Jag tog med mig hela gänget upp mot Öngårdsberget kring lunch och beslöt att prova en grej jag aldrig gjort förut, nämligen att lägga spår till ALLA hundar samtidigt. Igår köpte jag en ny spårlina så dessutom var jag ju lite sugen på att testa den. Min gamla är rosa och av flätad plast, har helt glömt vad de där heter... Den är i alla fall riktigt vass att hålla i, och dessutom samlar den upp nån deciliter sand varje gång den blir blöt och ligger efter marken en stund. Den nya är starkt rosa men inplastad och gudomlig! Ingen smuts fastnade och den var jätteskön att hålla.

Mina hundar behöver inga jättelånga spår, och vissa av dem har nästan aldrig spårat förut, så på något sätt lyckades jag klämma in 7 spår inte allför långt ifrån bilen, mycket tack vare att området där vi stannade har flera vägar som delar av området på ett praktiskt sätt. Nalle var först ut och han har verkligen fattat det där med att spåra nu - han tycker det är superskoj! Bäst av allt var förstås att hitta pipdjuret i slutet, han blev helt salig.

Silva var nästa hund ut och hennes spår gick ganska rakt mot vinden. Idag blåste det nämligen rejält så en stund funderade jag på att avbryta, men eftersom vi bara spårar för skojs skull sker ju ingen skada om vi testar och misslyckas, så vi körde på ändå. Silva följde luftvittringen rätt mycket men det var kul att se henne jobba så för första gången. På nåt sätt måste jag säga att spår i blåsväder nästan var ännu roligare än spår i vindstilla väder?

Rossi var nummer 3 och hon fick ett lite längre spår eftersom hon ändå är hyfsat van nu. Hon hade i alla fall vett att vilja äta sin belöning, Nalle ville bara ha pipdjuret (ej maten) och Silva tyckte att käket var rätt värdelöst, hon ville spåra MER istället. Nästa hund ut var Rotax. Vad jag vet så har han aldrig spårat förr så han fick ett kort och rakt spår ut i skogen. För skojs skull passade jag på att filma, och det blev en film som visar lite av varje. Just vid starten är han lite förvirrad, sen sätter han av efter spåret men inser snabbt att han måste bajsa först! Sen fokus på spåret igen, en snabb markering på en tuva, full fart efter spåret (jag fick ta spjärn rätt bra för att hålla emot) och en förvirring på slutet, när han gick aningen för långt åt vänster. Allting slutade i alla fall väl och han verkade tycka att det var riktigt skoj. Kändes nästan som att han testat detta förut?

Kaela, Giela och Mintu gillade också dagens uppgift, men Mintu är lite som Rotax. Han tycker att det är jättekul att jobba och släpar nästan fram mig genom skogen, men nu och då måste han ta sig tid att markera lite också... Vi får se om det är beteenden som blir kvar när de får spåra mer eller växer bort. Just nu spelar det faktiskt inte så stor roll så länge hundarna har kul och gillar sin uppgift. Varken jag eller de är jätteduktiga på spår, så vi kämpar på efter bästa förmåga.

På något (nästan magiskt) sätt lyckades jag minnas var alla 7 spåren låg, samt vilken hund som skulle ha vilket spår. Dessutom verkade alla tycka att det var extra kul idag, så det var ett trött men glatt gäng som halkade hemåt efteråt. De trasiga belagen har nu tagits bort från släden, och trämedarna har fått linolja på sig inför monteringen av de nya belagen. Ska försöka hinna olja in dem några gånger innan allting ska på plats. Om andan faller på tänkte jag sy nya fästen till kapellet också, eftersom den första lösningen inte blev helt optimal. Får se om orken eller latmasken segrarikväll  helt enkelt... Imorgon blir det sökträning med gänget och vi längtar redan! Ska ta med några hundar som får spåra också, tror det blir de tre grabbarna som får vädra nosarna igen!

Det har varit hektiskt på många fronter sista veckan. Så här såg det ut i soffan igår enligt säkra källor... men nu väntar en "ledig" helg med massvis med hundträning! Underbart!

Nalle, Mintu, Silva och Rotax tuggar ben. Giela och Rossi gnager i varsin hundgård.

Idag visade sig vara en av de bästa dagarna på länge, på flera sätt! Under natten föll några ynka centimeter snö, och är man nog ivrig och sugen så gör man som jag brukar göra, man provar att ha säsongspremiär så snabbt det går! Vi tog bilen några hundra meter hemifrån och startade på ett ställe där skoterleden går vintertid. Första biten gick riktigt bra men när vi kom upp på små stigar och gamla grusvägar, så började det hugga rejält under medarna. Vi körde länge en liten liten skogsbilväg där det brukar gå bra att köra släde väldigt tidigt, men under sommaren nån gång har där avverkats och en massa timmerbilar hade kört sönder vägen. Sten och ojämnheter kom upp till ytan och gnagde på mina stackars belag, men både hundarna och jag stornjöt och ville inte riktigt vända ändå.

Giela var den enda som inte såg helt bekväm ut. Hon gick i wheel med Rotax (som faktiskt gick på höger sida hela vägen hem!) och verkade tycka att vi kunde ha gjort många andra och mycket roligare saker. Kanske blir det här säsongen när hon lite mer rejäl pension från jobbet som draghund? Det visar sig. Förra säsongen var hon med på alla kortare turer men när vi körde mer än 2-3 mil stannade hon ofta hemma.

Vi körde 8,5 km på lite under en timme. Allt grus och alla stenar gjorde släden riktigt tung och hundarna fick jobba hårt för att hålla den igång. När vi kommit nästan längst upp efter grusvägen slapp vi spåren från timmerbilarna och där gled släden så fint... Men vi var tvungna att ta samma väg hem igen, och när vi kommit en bit på väg insåg jag att belagen redan gett upp, rejält...

De som satt på var gamla och skulle ändå bytas nu i vinter,  men tanken var förstås att de skulle ha fått hänga med ett tag till... Som tur är har jag en uppsättning nya belag liggande i garaget, för så här såg det nämligen  ut när vi kom tillbaka till bilen igen. Plastbitarna som hänger ner är alltså själva belagen, och metallskenorna som sitter kvar är deras fästen.

Så här glad var jag, och Rotax var nog också rätt nöjd

Det blev alltså en lite "dyrare" slädpremiär än vad vi önskat oss, men morgonen var riktigt fin och så underbart det var att stå på släden igen. En riktig härlig känsla efter över 6 månaders avsaknad av slädföre. Sen kom det fler saker att glädjas åt, en trevlig lönespec. från mina sista taxipass, och så har mina varma Sorel-skor äntligen kommit, tack vare min underbara faster Sandy. Riktigt fina och rejäla! Blir spännande att se om man lyckas frysa i dessa i vinter, det sägs att det inte ska vara möjligt...och jag hoppas att det stämmer!

Efter en lång dag i taxin var det skoj att åka upp till Linda och Kim, och fira deras födelsedagar med lite grillning och god mat ute vid grillplatsen. Alla som samlades kring elden var hundfolk, vissa glada hobbyförare, vissa med tävlingsambitioner och andra som tävlat långdistans. Trevlig att prata lite hund och snacka ikapp (av nån anledning så träffas vi oftast vintertid i anslutning till hundkörning i annat fall, så nu var det länge sen sist) om framtidsplaner och vad som hänt sen sist. Eftersom jag ska jobba även imorgon blev det en kort kväll för min del... men kul ändå! Grattis i förskott och efterskott ännu en gång!

Kaela gillar att åka bil och imorse körde vi mot Öjebyn

Väntrum, spännande som bara den!

Idag hade Kaela tid hos Christina på Öjebyns veterinärklinik för att titta på sina stela ben. Ännu en gång blev jag jättenöjd med bemötande och kunnande, och hit åker vi helt klart igen. Kaela blev rejält genomkänd och klämd, och det visade sig att de stela benen antagligen härstammade från en inflammation i ryggmusklerna på undersidan ryggen. För säkerhets skull röntgade vi hela ryggen men den såg fin ut, så nu blir det ännu ett par veckors vila och fortsatt Previcox eftersom inflammationen verkade vara på tillbakagång, men inte gett sig helt. Känns jätteskönt att ha hittat en veterinär som verkar riktigt kunnig på rörelser och rörelseproblem för det är viktiga saker och tyvärr så kan ju inte alla veterinärer mycket om detta område (vilket är rätt naturligt förstås).

Kaela, Silva och Mintu är födda i en by i närheten av Öjebyn, så när vi ändå var där passade vi på att hälsa på deras uppfödare Tomas. Som alltid var det jättekul att vara där och surra en stund, och träffa alla hundarna förstås. Jag har inte varit där på länge nu så det blev några nya bekantskaper, bland annat lille valpen "Malte" som röjde runt och charmade.

Tomas och Malte

Kaela tyckte det var skoj att träffa sin fd. husse, hon bodde ju faktiskt där tills hon var 1,5 år gammal, men hon fick inte träffa de andra hundarna eftersom hon varit aningen grinig på sistone, antingen pga. smärta i ryggen eller så är det eftersviter av löpet. Hon har aldrig ställt till med bekymmer, men varit aningen mer "stel" i sitt språk kring de andra hundarna när de varit närgångna eller leksugna, och då är det dumt att chansa.

Orkan?

Just nu hade Tomas massvis med svarta hundar, och för ett otränat öga var det svårt att se skillnad på dem. Silva och Kaelas mamma Selma är svart, och flera av hennes avkommor var riktigt lika henne nu i vuxen ålder. Selma är även Maltes mamma, så Malte är alltså halvsyskon till Silva och Kaela, och halvfarbror till Mintu. Dessutom hade Tomas det godaste Rooibos-teet med honung och mjölk i - mums!

När vi åkte hem var Kaela trött och sov extra gott...

Zzzz...

Sovandet fortsatte i soffan efter att husse rufsat till pälsen med gos

Medan Kaela och hennes husse gosade i soffan åkte jag och de andra hundarna iväg på en dragsväng  efter middagen. Vi körde 11km och idag fick Silva prova att gå i led med Rotax. Båda två har gått i led en hel del men aldrig tillsammans tidigare. Rotax är en utpräglad vänsterhund och vill både gå på vänster sida, och hålla vänster sida av vägen. När han har gått med Mintu så har det fungerat smärtfritt, men Silva är 3-4kg lättare och fick kämpa mer. För att hålla Rotax rakare så satte jag honom på höger sida som jag brukar när han går i led. Resultatet blev att Rotax försökte trycka ner Silva i diket, och Silva försökte trycka upp Rotax på vägen. Att springa och småtacklas är förstås inte optimalt, men idag såg jag det som bra träning. Alla ledarhundar behöver träna sig på att tackla andra och våga vara fysiska, och idag fick Silva lite extra träning på den fronten. En stund tryckte hon faktiskt upp honom mitt på vägen!

Lördag/söndag extrajobbar jag på taxi så imorgon får hundarna vila. Kaela blir innehund nu tills ryggen piggnat till, och det säger hon förstås aldrig nej till...lilla goseKoalan.