I min bekantskapskrets har ALLA skaffat valp senaste året. I mitt träningsgäng så är det minst 7 valpar som tillkommit sista halvåret...säkert nån fler jag glömt! En av dem är söta lilla Trolla:

Idag åkte vi ut för att köra sök och spår, men luften var varm och kletig. =/ Rossi var den enda som fick köra sök av mina hundar, just för att kletig värme brukar påverka dem rätt mycket, och hon vimsade lite hit och dit men fick en kort och förenklad version att jobba med. Silva vågade jag inte testa med i den här värmen, hon är nog lurig när hon är PIGG å inte blir det bättre när hjärnan blir bli överhettad.

Alla utom Rossi fick alltså spåra istället, 4-500 m nånting och i spåret fanns massvis med blåbär och hjortron..mums! Jag var lite rädd att alla skulle stanna och äta men det var bara en enda hund som gjorde det...vem tror ni? Silva förstås...

En annan väldigt söt sak vi fick se idag var Corgin Vattuskräcken som satt vackert! Inte varje dag man ser en hund med den kroppskonstruktionen som sitter vackert som  en liten staty! En riktigt cool hund!

Värmen gjorde att jag inte kunde ha bilen stängd så Silva, Rotax och Kaela fick sitta på stake-out i skogen bredvid bilen eftersom de inte rymdes i buren där bak. Längtar verkligen tills husse svetsat nya bilburen färdig - längtar massvis!

Under dagen var jag lite rädd att allt knatande i skogen skulle ge förkylningen ny kraft men än så länge känner jag mig stark! Imorgon blir det promenad på stan med nån fyrbent vän, och kanske sällskap om vi har tur. Ser ut som att det ska bli riktigt varmt, så det kändes bra att vi hann ut och spåra idag.

Just när det börjar vara varmt och kladdigt ute så slår det snart om till augusti... dvs...höstträningen ska börja planeras snart. Eftersom vi har spåret att sysselsätta oss med tänker jag inte ha nån brådska igång i år. Det finns ändå gott om tid att få igång konditionen innan snön och framför allt skoterlederna kommer. Tyvärr verkar det inte som om träningsvagnen hinner bli kvar den här hösten, så vi får nog köra på enligt tidigare säsonger...men det fungerar ju bra det med! Ojojoj...hjärtat slår allt några extravolter när man låter sig själv tänka på det, höstmörker, kall hög luft, och ivriga skrikande hundar... yay!

Idag var det äntligen dags efter lång väntan. Vi var några stycken, 13 hundar tror jag, som träffades på hundkapplöpningsbanan i Älvsbyn klockan 11 imorse för att testa hundarna på banan. Vi började med gott fika där inne och en liten teorigenomgång, med information kring sporten och vad vi skulle göra under dagen.

När det var dags att testa första gången fick hundarna springa ensamma längs raksträckan på ena sidan, efter "släpharen", en sudd av tyg o grejs som dras i ett snöre efter raksträckan så att hundarna lockas att jaga den. Giela var först ut av alla hundarna. Först taggade hon igång på trasan som åkte iväg och rusade efter den i säkert 90% av maxfart.

Sen kom hon ikapp den och såg att den inte levde. Nästa gång skuttade hon ett par steg men struntade i den sen. Så lätt lurar man inte en sibbetant heller!

Rossi var hund nr 2 i mitt gäng. Rossi är ju erkänt töntig och väldigt feg. Därför var det kanske ingen stor överraskning att det gick som det gick...

Där vände Rossi och sen vågade hon inte springa efter mer... var fram och nosade på trasan när den låg still men såg mest förvirrad ut. Att göra saker SJÄLV som man inte riktigt förstår, DET är läskigt.... Å när det väl blivit läskigt så är det svårt att komma ifrån de negativa tankarna. Vi lade försök nr 2 på hyllan och nöjde oss med att Rossi fått hälsa på en ny person och fått lite gos.

Mintu-time!

Mintu tyckte snabbt att det var superskoj och sprang vad han kunde med sin pälslösa kropp (urfällda dvs.). Han skrek och hoppade efter första försöket och ville genast jaga mer trasselsudd igen! Superskoj!

Nalle fattade också direkt och såg ut att vara snabbast av huskisarna på rakan. Rotax fortsatte med de andra killarnas inställning - fullt ös - medvetslös! Han apporterade även trasan och var SÅ stolt när han kom med den (och snöret vilket ju kan innebära en viss risk)...

Kaela var en liten aning tveksam men sprang ändå fint båda gångerna. Hon och Rossi har ju sina likheter, även om Kaela är tusen gånger mer normal. Vi avslutade med Silva och den lilla tokan tog några ärevarv och sprang lite extra för att spana in arrangörerna förstås...hmm... Sen var det basenjidags!

Spana in var baktassarna är!

När alla som ville hade fått testa släpharen fick de som hade lust även prova motorharen. Det är en liknande trasa som dras med en motor längs banans inre "stängsel" och kan köras via fjärrkontroll. Eftersom Rossi fegat ur totalt så fick hon aldrig chansen att vara med där. Med stöd av andra kanske hon hade vågat, men samtidigt kanske hon hade kunnat sabotera lite för de andra. Istället fick Mintu, Nalle och Giela köra. Tanten var med mest för ordningens skull. Mina snälla vänner hjälpte till att hålla hundarna i starten, och när haren passerat så släppte vi alla 3 samtidigt.

Mintu tog täten tätt följd av Nalle och de var nog hyfsat jämnsnabba även om Mintu fick sekunden snabbare tid. Giela stannade efter 1/3 av banan och strosade lite istället... så får man kanske göra om man snart fyller 12 och har genomskådat grejen med att jaga plast och tyg....*s* Kul att se killarna i alla fall! Mintu stod och skrek rakt ut när vi väntade på vår tur och motorharen passerade på banan....riktigt taggad!

Sen var det dags för de 3 sista hjältarna, Rotax, Silva och Kaela.

Alla 3 satte av i fin fart med Rotax i täten. På bilden nedanför ser man haren framför Rotax, dvs. en motor med drivning uppe på relingen och en trasselsudd som släpas fram på marken.

När alla 3 passerat första kurvan hände nåt oväntat...Silva tvärstannade och vände! Hon är ju inte alls så tuff som hon vill verka alla gånger, och kanske tyckte hon att jag hamnade lite långt bort (även om hon aaaaldrig nånsin (!) skulle erkänna att hon faktiskt är beroende av nån), för hon galopperade tillbaka till oss längs banan istället, i full fart. När Kaela såg att Silva vänt så gjorde hon samma sak, och Rotax hade hunnit nästan hela raksträckan innan han såg vad som hände där bakom...å gjorde likadant!

Ensam Silva kommer tillbaka bakvägen

Rotax och Kaela hänger på

Så, sista lilla trion fick aldrig nån målgång eller några tider... När vi kommer tillbaka nästa gång ska vi nog testa nån annan kombination, kanske Silva med Mintu och Nalle? Gissningsvis gillar Silva inte att bli ifrånsprungen så frågan är hur det skulle fungera. Jag trodde att hon skulle vara en av de snabbaste med grabbarna var klart vassare faktiskt.

Snabbast på banan av testhundarna idag var Rhodesian Ridgebacken Donna (tid 34,7), som testat detta några gånger tidigare också. Näst snabbast var fina amstaffblandisen Tyson (tid 36,6), som sprang med i 8-spann framför släden i vintras - en riktigt härlig allroundhund! Mintu hade 39,6 och Nalle 40,1 så huskisarna visade sig inte helt oväntat inte vara några sprinters även om jag tycker att de såg hyfsat snabba ut.

Avslutar med 2 bilder av en av whippetarna som körde, en van hund som gjort detta många, många gånger förr. Jättekul att se alla hundar springa, och riktigt skoj att se farten i en "riktig" vinthund också!

Jag var själv rätt slut ett tag av allt springande och rastande och uppvärmning och nedvarvning osv...men nu under kvällen så känns det ändå som att förkylningen börjar ge med sig allt mer trots dagens lilla strapats. Skönt! Imorgon hoppas jag att vi tar oss ut i spårskogen, har längtat massvis både jag å hundarna. Nu ska jag ut och pussa små kapplöpningshundarna och ge dem middag. =)

Får ni chansen att testa detta under ordnade former så ta den - det här tycker nog de flesta hundar är riktigt skoj!

Förkylningen börjat äntligen ge med sig men inte är jag nån superhjälte ännu... =/ Vågade inte ut i spårskogen igår heller, utan det blev kloklippning och mys och borstning av trollen. Kring midnatt igår var Giela och jag ute för att kissa en sista sväng (Giela alltså) och tänk - det börjar faktiskt mörkna riktigt synbart nu på nätterna! Riktigt mörkt blir det nog aldrig, men det går inte längre att ta miste på... det går mot mörkare tider!

Idag ska vi packa in oss i bilen och åka mot Älvsbyn. Hundarna ska få prova att springa på kapplöpningsbanan där så en gång för alla kanske vi får veta vem som är snabbast...på riktigt! Jag funderar mest över ifall de kommer att förstå vad de ska göra. Blir spännande! *host host*

Influensan är äntligen på väg ut ur kroppen. Att sitta i soffan känns rätt OK förutom allt snytande...sen när man "gör nåt" så inser man rätt snabbt att det inte är läge att dra igång på riktigt ännu, febern är nog inte helt borta ännu, men värken i kroppen är över - tack och lov! Blir en lugn dag även idag tyvärr. Igår kväll var vi på bio, precis när sambon började känna av symptomen även han (och jag precis insåg att jag inte var riktigt så pigg som jag trott ännu). The Dark Knight Rises var riktigt bra på bio - älskade den!

Hundarna solar där ute och är väldigt snälla och tysta trots en väldigt tråkig vecka. Hade så gärna varit ute på äventyr med dem men det går inte nu, bättre att fokusera på att bli frisk först. Nyss när jag gick förbi där ute såg jag att Rotax gjort ett fynd. Nån av dem hade dödat en trast och den låg vid hans fötter ute på jorden. Underligt nog syntes Silva inte till, men när jag kom närmare kom hon ut från en av kojorna. Rossi och Kaela verkade rätt ointresserade men när Rotax lämnade fågeln för att komma till mig, så tog Silva den direkt. Det är inte första gången de lyckas ta nån fågel i hundgården, men det brukar inte hända ofta heller.

=/

Fågeln åkte ut ur hundgården och även lite av träullen i ena hundkojan, där den tydligen legat inne för "bening" lite tidigare. Inga sura miner mot varandra i alla fall. Efter incidenten med spyan för ett tag sen (när Silva spydde upp frukosten medan vi var borta och sen vaktade den mot de andra, vilket slutade i ett litet bråk mellan henne och Rotax när jag kom dit) så blev jag lite nervös när jag fick syn på fågeln och kollade alla hundarna lite snabbt för att försäkra mig om att det inte varit några surheter. Alla var hela och fina. Dock blir man lite nyfiken på vem som tagit fågeln, vem som haft den, ja hur allting gått till, och samtidigt lättad över att alla skötte sig bra trots godsaker som bara räckte till en.

Efter en härlig helg i Blaiken är vi nu hemma igen...och precis när semestern här hemmavid skulle komma igång så har en elak förkylning attackerat. =( Inte alls planerat!

I fredags åt vi surströmming hos bekanta i en grannby och Giela fick följa med. Söte tollaren Shiro och hon lekte glatt.

Giela solade ute på gräsmattan och fick snart sällskap av lilla Kristina. Visst har hon gjort ett fint blomsterarrangemang kring finaste Giela?

I lördags tog vi med Rotax och gick upp på Blaikfjället (Lillblaiken) en bit ifrån byn. På vägen dit passerar man några gamla fäbodar. Det är alltså ställen där folk hade kor/får under somrarna och en liten "sommarstuga" där nån bodde så att de kunde hålla koll på djuren som betade i skogen och på lite ängar. Just denna dag så kom rök ur en av skorstenarna - och det är inte så värst vanligt nu för tiden. Ett par som tidigare haft sina får kring fäboden (tills för bara nåt år sen) var där med sin hund, och det var riktigt kul att hinna ses. Kor finns fortfarande där uppe och vi passerade genom flera stora kohagar i skogen.

Ivan, Åsa och Rotax.

Jag, Rotax och Ivan, uppe på en av de mindre topparna.

Milsvid utsikt...på riktigt!

På Storblaiken, kanske 0,5-1 mil bort eller nåt sånt, byggs just nu en stor vindkraftpark. Det ska bli kring 100 vindkraftverk när allt är klart. Utsikten från Blaikfjället blir en annan framöver helt enkelt.

På väg neråt igen

Den här skylten passerar man på vägen... förstår ni vad den betyder?

Söndag var Norgedag! 5 personer och Giela hoppade in i bilen och styrde mot gränsen. På vägen dit stannade vi på marknaden i Tärnaby. Tärnamarknaden var riktigt trevlig och väldigt varierad i sitt utbud. Där hade även Dragråttan ett stånd så jag hann surra lite draghundar och draghundsutrustning men några av de med mest erfarenhet. Kul!

Uppe på fjällsidorna ligger fläckar av snö ännu kvar från vintern, och när vi kom över på den norska sidan och körde över platån på väg mot Mo i Rana, var snön så nära att vi beslöt att titta närmare på den. Giela var inte så värst imponerad. De yngre hundarna brukar kasta sig ner på snön och gnugga sig mit den....

Vi gick upp på en liten knabbe medan regnet blötte ner oss, men när vi kom upp så sprack det upp och blev sol! Härligt!

I Mo i Rana fikade vi lite och tittade snabbt på stan. Eftersom det var söndag så var nästan allting stängt. Dessutom var det årsdagen av skjutningarna på Utöya så blommor och ljus prydde det lilla torget.

Nu försöker jag bli frisk för att hinna njuta av ledigheten. Giela ligger här inne med sin tratt (pga den förstorade spenen) och de andra pressar i solen. På söndag ska vi prova hundkapplöpning ihop med bästa gänget, det blir riktigt skoj! Tills dess...snooooor!

Förra vintern, nån gång kring årsskiftet, lånade jag en GoPro-kamera av en kompis och körde en liten slädtur. Jag var förkyld, vädret var grått, spåren rätt tråkiga, och den skarpa nysnön gjorde arbetet rätt tungt för hundarna...men ni får gärna följa med en sväng ändå! Rossi hade precis börjat löpa så Mintu var smått förälskad...vilket märks ibland. Redigeringen är inte riktigt klar men det får duga som det är... den filmar ju i flera filer och på vissta ställen har delar fallit bort. Så, här har hundarna fått på sig selarna hemma i Blaiken och släpps ut från sitt lilla "hotell" i Snickerboa. Efter utselningen kör vi genom byn, korsar E12:an och fortsätter sen på leden mot Tärnaby. Efter en kort stund stannade vi för att ge hundarna lite vatten. Jag minns inte riktigt varför men de hade inte druckit så mycket som vanligt före turen denna gång. Spåret närmast byn är rätt backigt så jag får hejja på hundarna lite ibland för att inte tappat fart...

Sista biten av turen har vi sväng in mot Bäckmark och där var spåret ännu mer igensnöat. Där vände vi efter en stund och körde hem igen, men på hemvägen tog batteriet slut efter en stund. Innan batteriet gav upp stannade vi en gång för att ta bort is och snö ur tassarna. Om det får sitta kvar kan det ge otäcka skavsår och hudsprickor i småfossingarna. När vi startade igen efter det ser hundarna trööötta ut... men det ser värre ut än vad det är, de går normalt sett i cykler och ibland minskar farten, och ibland ökar den. En stund senare travade de på som vanligt igen.

Jag hade själv inte sett klippet förrän nu...å nog rycker det i slädkörarhjärtat när man plötsligt får se SNÖ överallt... Just nu ser vi bara några vita fläckar på fjällen i horisonten här i Blaiken. Nu ska vi ta med oss Rotax och lite vänner och köra upp mot Blaikfjället (Lillblaiken). Sista biten upp promenerar på, det tar kanske en timme eller nåt sånt. Eftersom det blåser så mycket idag så kanske vi slipper knott och mygg också. Lillblaiken är bara 792 m högt men eftersom inga andra högre berg eller fjäll finns på många mils avstånd så är utsikten där uppe ändå riktigt fin. Skulle gissa att man ser närmare 10 mil en dag med bra sikt.

Giela ligger här inne i sin tratt och myser, men som alla trattar så är även hennes tratt iväg titt som tätt... =/

I onsdags var vi ute på sökträning med jyckarna men blogginlägget blev lite försenat eftersom det tar sån jääädra tid att ladda upp filmer på vårt långsamma internet. Nåja, det blev väl en sån där dag när man lär sig mer om vad man gör fel, än vad som blivit rätt. Det luriga med att träna t.ex sök med hundar som egentligen inte är riktigt "rätt" för uppgiften är ju att det ställer högre krav på hur man lägger upp träningen, hur man belönar, avancerar och försvårar mm. Samtidigt blir det väldigt lärorikt. Rossi var först ut av mina hundar och allt gick bra tills hon tappade självförtroendet och inte vågade springa ut riktigt. Antagligen en kombination av att hon började bli trött och att det blivit för svårt. Nästa gång ska vi nog testa att ta figgarna närmare "stigen" på slutet när hon blivit trött, för det är väldigt nyttigt för en hund som hon att ändå lära sig att man KAN fortsätta jobba fastän man är trött i benen.

Så här såg det i alla fall ut, och självklart borde jag ha förenklat redan efter första missen. När Rossi misslyckas blir hon lätt låg och tappar självkänsla och flera såna misslyckanden på rad är svårt för henne. Jag slutade filma när en person med hund passerade en bit bort, och vi avslutade sen med 2 enkla skick.

Silva visade sig vara en liten luring idag! Jobbet var tydligen inte riktigt nog kul för hon drog på lite små rundor och tittade på annat. Sånt kan ju hundar göra av olika orsaker, en del börjar nosa och fundera när de tycker att allting känns lite svårt och "mycket", andra (som Silva) kan göra det när de helt enkelt inte har nog skoj... för Silvas del så måste figgarna vara GULD, annars börjar hon svamla... Så, idag fick vi en del nytt att tänka på.

Söta Akitan Riki sprang som vinden! Resten av mina hundar fick ett spår på ca 500 meter och det fungerade fint, men jag kände själv att luften var riktigt varm och kletig för svetten rann efter ett par rundor i spåret. Säkert påverkade även värmen sökhundarna till viss del.

När vi åkt hem fick Giela följa med in medan de andra lade sig ute i solen. Fastän de har tillgång till 3 hundgårdar så brukar de flesta vilja ligga i mittenhundgården, kanske för att utgången vi använder mest är där?

Igår hittade vi en konstig grej på Giela. Juvret är helt normalt men själva spenen var väldigt uppsvullen och nästan skinnflådd efter att hon slickat så mycket på den. Det är samma spene som tidigare såg ut som en tom liten påse, med sladdrigt och förstorat skinn. Det såg då ut som att den tidigare varit förstorad men det hann vi aldrig se. Nu gick det däremot inte att missa. Veterinären gav order om tratt, Metacam och så ska det tvättas och hållas rent förstås. Tanten älskade som vanligt att vara till veterinären och flörtade med alla fyrbenta och tvåbenta som närmade sig... Nu är det faktiskt sant att Giela är en pensionär, även om hon är en pigg sån.

En annan mindre rolig sak hände också igår. När jag kom hem från Gielapromenaden på stan rök Silva och Rotax ihop i sin hundgård. Det var inte så värst allvarligt men Silva tappade en liten tofs i pannan och haltade lite resten av kvällen. Anledningen var något hon grävt över med jord och stod och vaktade, och eftersom där var så mycket jord var det svårt att bedöma riktigt vad det var. All mat var ju uppäten innan jag åkte så min gissning är att hon spytt upp frukosten av nån anledning och sen ville spara den. Då uppstår ju snabbt en potentiellt farlig situation eftersom hon inte ville lämna den ifrån sig, samtidigt som Rotax gärna ville ha den.

Även dagen före hittade jag Silva vaktande en jordklump, och där inuti fanns en klump med Pondus, men då tänkte jag att nån råkat tappa den och glömma den. Nu bor Silva inne för att hålla lite exra koll på magen. Självklart klagar hon inte över att ligga i soffan... På en stund åker hundarna å jag mot Blaiken, men först ska bilen packas och fyllas. So long!

I några dagar har vi haft finbesök från Ryssland! På bilden här uppe ser ni lilla Kristina, 8 år, som tyckte väääldigt mycket om alla hundarna. Hundarna tyckte förstås att det var jättekul med besök, och speciellt när Kristina ville kasta frisbee och apportbockar åt dem. Självklart fick hon aldrig vara ensam inne hos hundarna, även om både hon och de skötte sig bra. Det är rätt tuft av en liten 8-åring att knata omkring bland 6-7 huskies. Nalle älskar barn och gick upp så pass mycket i stress att jag stängde undan honom i förebyggande syfte. Han skulle aldrig skada nån, men om man tycker att nån är väääldigt fin och intressant och rolig så kan man ju stressen få en hund att skrämma ett barn ändå.

Giela, Silva och Kaela fick egna promenader och sen när Kaela och Silva följde medin fick de prova vackra halsband (som egentligen är gjorda för människor). Visst blev Kaela snygg?

Dags för halsbandsbyte på Silva

Nu har våra gäster åkt vidare till Blaiken och jag och hundarna har en ledig semesterdag för oss själva. Om en stund ska vi åka ut i skogen för sök- och spårträning med gänget.