Sista veckorna har vi varit med i en Facebook-grupp som heter "Trick challenge". Varje månad väljs 1-2 trick ut och sen får alla lägga upp videos från sin träning och få tips och råd om de vill. Jag har alltid gillat att träna tricks med hundarna men nu när de är så många så går det lite i våger hur mycket vi hinner med. Vi har inte varit med på alla trick hittills eftersom det kom nya trick mycket snabbare i början, men här ovan syns Rotax början till "bubbla".

Både Gakkon, Jacki och Silva kan/kunde bubbla under vattnet. Jacki och Gakkon kunde göra det på kommando, Silva har inte fått nåt kommando ännu. Glad i hågen tänkte jag att det borde vara lika enkelt att lära Rotax, men istället för att bubbla så höll han bara andan och rotade runt i vattnet som den lilla buffel han är. Fick ett bra tips om att använda nostarget istället! Dvs. inte släppa något gott i vattnet utan lära honom att röra toppen på en stav (t.ex. targetstaven jag har på ena klickern) med nosen, och sen föra ner den under vattnet successivt. Blir kul att se hur han gör då!

Rossi fick vara med på "skäms" och har kommit ganska långt. Hon bjuder på beteenden (sätter tassen mot nosen) både när hon står, ligger eller ligger på rygg, och det är bra gjort för att vara hon - hon har ju faktiskt generaliserat själv! Vi ska finslipa lite till för att få beteendet ännu "renare" och sen hitta på ett kommando. Det luriga med Rossi är att hon är så känslig för min röst, så det kan inte vara något som låter det minska barskt. Kanske ett jätteglatt "Men Rossi - vad har du GJORT???"

Om ni undrar över nosen som flashar förbi ibland så är det Giela...hon ville också vara med på ett hörn förstås!

Idag har jag jobbat länge för att ta igen lite på flexsaldot, och hundarna fick nöja sig med godissök tillsammans ute i hundgårdarna. Just nu är nämligen bilen "off limits" för dem eftersom min underbara älskling svetsat klart deras bur! Den står nu bak i bilen men ska få torka lite till (färgen alltså) innan mina håriga vänner släpps in. Det blev kanonbra! Gallertak och galler bakåt, och två luckor. Mellan luckorna kan man sätta in en mellanvägg av galler om man vill. Förhoppningsvis ger detta oss chans att vädra mer, samt vettigt med plats till alal vännerna. Bild kommer snart...när dagsljuset och jag är synkade!

Nu är Giela här inne och underhåller oss, vad sägs om tantens sång? Nu är det mindre än 2 veckor till hennes 12-årsdag så hon kanske försöker tala om vilka presenter hon helst vill ha? När hon kom in efter middagen var hon jätteivrig och ville knappt stå still - så mycket att berätta om tydligen!

Imorgon är veckans sista arbetsdag och sen kommer en helg som jag hoppas ska innehålla barmarksträning med 11- eller 12-spann, sökträning i skogen, persomspår, att elen inne i hundarnas del av garaget kan fixas, och att bilburen ska invigas förstås!

Imorse när jag hostade mig upp ur soffan möttes jag av denna söta syn utanför köksfönstret. Rotax, Kaela och Silva gillar att mysa tillsammans. =) Efter frukosten fick Rotax komma in istället. Jag fick en otäck huvudvärk under eftermiddagen och har mest legat och blundat och försökt sova, men Rotax tog till sina vanliga handfasta lösningar på allting och försökte lägga sig ovanpå mig i soffan så att jag knappt kunde andas istället. Han är en riktig gosegris!

Helgens planer ser plötsligt rätt annorlunda ut. Det som skulle ha varit hundträning i skogen och byggande av en ny koja till killarna får bli något lugnare än så i väntan på att förkylningen ska ge sig av. Som tur är borde ju minusgraderna vara en bra bit bort, men det är betydligt mer än kojan som ska fixas. Helst hade jag ju velat ha en fungerande frys ute i garaget när benen från älgjakten börjar trilla in. mm. mm...  

Jag har träffat på en ny förkylning och intagit soffläge, för andra gången på lite mer än en månad. =/ Eländigt är vad det är! Riktigt less på snytpapper och tjocka huvuden, men det är ju som det är... Giela och Rossi är inne med mig och myser. Rossi ligger i soffan ibland men om hon inte somnar och slocknar så känner hon oftast att hon måste gå ner efter en liten stund. Hon är en sån känslig liten själ lilla Rossi. Giela ligger oftast ute i köket ute kommer bra hit om hon vill gå ut eller tigga mat.

Ute regnade det helt fruktansvärt igår kväll och när jag smög ut med hundarnas kvällmat under ett paraply såg hundgårdarna först helt öde ut. Inga nosar i kojöppningarna - bara svarta hål! Precis när jag börjat undra om hundarna rymt, eller om den där vita bussen som tydligen sammankopplats med hundstölder hade varit hit (huga!) så kom 5 motvilliga små huskies utkrypande. Eller...egentligen bara två...Rotax och Kaela fick sin mat ute eftersom de kom ut, Silva fick sin i kojöppningen och Mintu och Nalle åt i sitt vindskydd utan att ens resa sig upp. Alla verkade vara överens om att detta regn var rätt äckligt!

Nyss fick hundarna lite morot som eftermiddagssnacks mitt i allt det tråkiga. Nästan alla älskar detta tilltugg, Giela och Rossi åt här inne med god aptit. Mintu blev så här glad när han såg vad som var på G!

Sen tuggade han noggrant...

Rotax är nog den enda som inte är så van vid att äta morot. Tidigare när han fått morot har jag ett svagt minne av att han alltid varit sist med att bli klar. Idag tyckte han tydligen att det var rätt äckligt...å små systrarna stod förstås redo att kasta sig över det han kanske skulle lämna...

På äkta Rotax-manér valde han att kissa en skvätt för att markera måltidens slut och gick sen iväg medan Silva kastade sig över moroten och sprang iväg med sin skatt! Yay! Sötaste morotsätaren är ändå Rossi, titta hur hårt hon håller i moroten med sina små runda tassar! =)

Nu ska jag snora vidare, och försöka att få huvudet att kännas ett par kilo lättare. Vore riktigt skönt faktiskt. Känner inte riktigt att jag har tid att vara sjuk nu när hösten kommit igång, men det får bli mental problemlösning istället. Funderade just på hur Mintu och Nalles vinterbonade koja ska se ut och lösas. Känner jag mig själv rätt så blir det ännu ett stort och tungt och otympligt bygge med sjukt mycket skruv...men rejält å varmt för hundarna förhoppningsvis.

Idag när vi kom hem från jobbet såg det ut så här i hundgården.

Ser ni Silvas lilla rumpa? Hålet börjar vara rätt djupt nu men som tur är verkar de inte vara på väg utåt, utan bara neråt. Idag var det svalt nog för att kvällens dragtur skulle kunna ske i fullt dagsljus! Härligt! Vi körde 4 km i medeltempo och alla trummade på fint och rutinerna satt hyfsat bra. Dessutom fick vi väldigt vackert väder på vår lilla tur!

Efter gick jag en kort promenad med alla hundarna i koppel och konstaterade snabbt att vi var mer än lovligt färgglada. Då har jag ju också fått smeknamnet "Påskpyntet" av min sambo pga min ibland väldigt färgglada hundträningsklädsel!

Det finns en bild som jag återkommer till varje höst. En bild som för mig visar både längtan och saknad samtidigt som den alltid får mig att skratta. Imorse hade vi +3 grader bara och på andra håll i kommunen var temperaturen nere nära 0. Även om det är ett tag kvar innan vi ser snö, så tänker jag plocka fram den redan nu - bilden alltså!

Den får känneteckna längtan efter snö, och saknaden efter mina två älskade vänner Jacki och Gakkon, mina två änglahundar. Dessutom ser de ju rätt roliga ut, Gakkon spanar ut på nysnön med längtan i blicken, Jacki ser snarare ut att tänka "åh nej...". Fast i verkligheten älskade hon faktiskt om snö.

Hösten är härlig, en av mina absolut favoritårstider när allting (i en vintertoks värld) startar om och börjar på nytt, men det är också mycket som ska hinnas med... listan med kojbyggen och småfix på slädar mm börjar kännas lång när man ser dagarna försvinna och temperaturen sjunka. Kanske blir kojbygge redan i helgen ändå. Och däck till barmarksvagnen. Och sökande efter mer träull. Å laga mattbromsen på släden. Komplettera med selar...hmm...å ändå är det bara 7 små vänner jag ska ordna det för, inte 20 eller 40 eller 50!

.

Idag verkar bloggen ha varit välbesökt! 70+ besökare per dag är mer än det brukar vara...skoj! Lämna gärna en kråk å berätta vilka ni är - jag blir ju helt nyfiken!

Kvällens dragträning började med att jag med ett glatt och spontant IIIIIII kom ihåg att jag köpt en ny pannlampa samtidigt som jag såg att det började mörkna ute! Äntligen invigning av prylen jag köpte i juni (en tid när pannlampor är totalt värdelösa här uppe)! Den nya pannlampan är en LedLenser H7, samma som jag hade hos Vattenfall hela förra sommaren, så det kändes lite som att återse en gammal vän. Tyvärr verkar jag ha fått ett måndagsexemplar av vän, för ljusstyrkan ändrades inte när man justerade den, och knappen för av och på fungerade inte heller. Batterier i = halvstarkt jämnt ljus. =( Blir att reklamera verkar det som.

Vi tog en kort tur kring travspåret och körde enbart på 1:ans växel, dvs. tempo 6-7 km/h och ett litet styrkepass för hundarna. Tyvärr var vi inte helt ensamma i skogen idag. En mindre flock med paddor hade brett ut sig över vägen och Kaela ville förstås provsmaka på varenda en, eller i alla fall markera att hon hittat den. De syntes väldigt tydligt i bilens Xenon-extraljus... När hon själv upptäckte att paddor faktiskt inte är hundmat alls, så var ändå Silva tvungen att dubbelkolla, två steg längre bak i 7- spannet.

Jag svor mig smått hes faktiskt! Precis så som man inte ska göra... Säsongens tredje höstträning blev precis sådär smått kaotisk som träningen kan bli efter ett träningsuppehåll. De två första svängarna var kanske bara lyckorträffar? Dessutom blir det svårare för hundarna att koncentrera sig när man kör riktigt sakta. Allt roligt man passerar (som paddor) ju så mycket långsammare och hinner locka så mycket mer. Mintu fick också nåt mindre hjärnsläpp och stannade i mörkret för att lyssna på stenar som föll ner i en å...

Vi körde 3 km allt som allt å ökade farten först den sista halvkilometern för att hundarna skulle få jogga ur kropparna lite efter allt statiskt arbete. Nåja, de 5 högersvängarna vi gjorde fungerade ju fint i alla fall.

Normalt sett jobbar vi med att köra IVÄG skrot från vår tomt. Just idag har vi istället jobbat hårt för att hämta hem gamla och lite rostiga saker. Först hämtade vi en ca 30 år gammal Ski-doo Everest 440 (skoter) som Lars köpt i Sörbyn. Den var i fint skick och passar bra till hans projekt!

Sen åkte vi ännu längre bort (med ett annat släp) och hämtade hem barmarksvagnen som jag köpt i Norriån. Känns riktigt bra att ha honom hemma på tomten, och nu börjar sökandet efter nya däck eftersom han har lite punkaproblem för tillfället. Lite annat fix blir det också men det mesta får vänta till nästa sommar då höstens budget redan är maxad pga kojbyggen, kastrationer mm. Nu i höst blir det mest de allra nödvändigaste sakerna för att kunna använda honom i träningen.

Här kommer två bilder på vrålåket - visst är han söt!

Jag gillar verkligen upplägget, sköna säten, rejält lättad, å plats där bak för att spänna fast utrustning och extragrejor. Dessutom ringde Lasse, mannen som skapade honom en gång i tiden för länge sen, till mig när han hört att hans gamla barmarksvagn hittat hit. Från början var det tydligen en gul Renault 5 som ägdes av de som hade Polarmarkens kennel (hade siberian husky och schäfer om jag minns rätt) bara nån kilometer härifrån Vittjärv.

Lasse hade ingen rondell eller sånt utan högg bort det som inte skulle vara kvar med huggyxa eller liknande när bilen blev barmarksvagn. Vindrutan försvann efter att den immat igen och försvårat sikten en höst, men det skapade istället kalldrag och en hel höst med huvudvärk...  Efter många äventyr där flyttade barmarksvagnen vidare till en ny ägare, kom sen tillbaka till Lasse, flyttade till Norriån, och nu är cirkeln nästan sluten när han är tillbaka i Vittjärv, där han en gång bodde. För att hedra hans ursprung så har jag tänkt kalla honom Sigge, eftersom mannen som ägde honom i Vittjärv (Ågärdan eg.) hette just Sigge!

Nu ska hundarna å jag ut på en liten dragtur, men Sigge får stanna hemma med sitt punkterade däck. Temperaturen är kring +10 grader men det har börjat mörkna så smått så vi måste nog packa med reflexvästar och grejs - var packade jag undan dem i våras?

Jag har inte riktigt vågat säga det till någon ännu. Så är det egentligen varje gång. Många blir sura eller ledsna. De flesta vill snabbt byta samtalsämne. Ett litet fåtal förstår och ler lika stort tillbaka. Därför är jag alltid lite försiktig när jag tar upp detta ämne, men nu har minst en vecka gått och det går inte längre att blunda för. Nu är det klart att det inte bara är inbillning - på vägen till jobbet passerar jag flera träd som börjar se gula ut!

Även om dagarna har varit väldigt varma den här veckan så har kvällarna blivit svala. Igår hann det till och med bli svalt före min "sovtid" så hundarna fick en dragrunda på 4 km, den andra för säsongen. Vi växlade lite mellan riktigt sakta och tungt, och travtempo. Även denna gång skötte sig alla oväntat bra! Normala höstar brukar det alltid vara lite hjärnsläpp och lintrassel innan allting faller på plats, men nu känns det nästan som om sommaren aldrig varit. Underbart! Imorgon åker vi antagligen för att hämta hem "nya" barmarksvagnen vilket blir ännu ett lyft när den blir körklar!

Hundarna har haft lite fredagsmys och tuggat märgben. De som är uppvuxna här delar gärna med sig av sina ben till mig och vet att jag ofta kan pillra ut märg de inte kommer åt, osv. Rotax och Nalle är fortfarande lite mer avvaktande och inte helt säkra på att jag inte har tänkt stjäla och tugga i mig allt det goda. Rotax glömmer lätt bort sig och kan lika gärna lägga sig och gosa, för att sen minnas att han ville vakta sitt ben. *s Nalle glömmer INTE sitt ben och vill ogärna lämna det, men med lite lirkande så går det bra ändå. Kaela var precis likadan när hon flyttade in och stelnade direkt till när man närmade sig. Nu tuggar hon avslappnat även när jag sitter nära och stryker henne över huvudet eller tittar på hennes ben.

En del menar att man aldrig ska ta ben från hundar utan alltid låta dem ha sina ben ifred, för att inte störa dem, men vad gör man då om hunden får tag i nåt den verkligen inte får ha? Självklart ska man inte störa hunden konstant, och alla störningar ska ju avslutas med något positivt, men jag tycker själv att det är jätteviktigt att bygga även den tilliten hos sina hundar. Både som en säkerhetsåtgärd, och för att det är en jättebra övning i tillit.

Ibland (oftast i början) använder jag godis och kör byteshandel med hundarna. Dvs, de får en godis mot att jag lånar benet, och sen ger tillbaka benet = dubbel vinst! När hundarna blivit lite mer varma i kläderna så tar jag oftast bort godisarna och vänjer dem helt enkelt vid att jag "lånar" benet ett par sekunder. De lär sig ganska snabbt att det bara är ett lån och släpper villigt medan de ivrigt väntar på att få tillbaka godbiten, och förstår att jag inte vill åt deras grejor. Jag brukar även sitta och gosa lite med dem medan de äter. Nykomlingarna kan lätt stelna till och vara väldigt vaksamma, men de vänjer sig snart och märker att jag inte är något hot. Det gäller att ha lite fingertoppskänsla, varken utmana eller gå för långt så att man måste backa.

Sen kommer ju stunden när benen ska samlas in eller plockas undan. Eftersom hundarna är vana vid att lämna bort sina ben så brukar iaf mina vänner inte bry sig direkt. Matte ger - och matte tar...inte mer med det (nykomlingarna tänker 70 % så...)! De flesta gångerna jag lånar benen av dem så får de ju tillbaka dem direkt - ibland med bonus! Ger man godis eller liknande i utbyte ökar ju samarbetsviljan ytterligare förstås!

Dessutom är det väldigt bra att veta HUR ens hundar reagerar kring godbitar. Mina hundar är ju vana att jag plockar ben och köttstycken rakt ur munnen på dem, och jag vet också själv att ingen av dem skulle bita och jag vet vilka som kan behöva lite tid och planering för att släppa saker, och vilka som bara behöver övertalning eller släpper direkt.

Om man inte varit i den situationen med sin hund förut, så kan det vara rätt läskigt när den plötsligt står med ett halvruttet djur i munnen och morrar djupt ner ifrån halsen. Hur nära vågar man gå? Hur ska man få den att släppa? Allting blir ju ännu svårare av att hunden många gånger tror att ägaren är en konkurrent som vill åt dess fynd, och i hundvärlden spelar det ingen roll vilka vi är, stor som liten, gammal som ung, alla har rätt att försöka försvara sin mat så gott de kan utan att bli bestraffade för det. Ingen hund bestraffar en annan för att den försvarar sin mat, däremot kanske de väljer att ändå stjäla den, men det är ju en helt annan sak... Morrningar kring mat ska aldrig bestraffas av just den anledningen! För en hund är det en helt naturlig och självklart handling! Däremot kan vi jobba på förtroendet mellan oss och skapa en relation där hunden inte känner något behov av att morra och försvara sin mat, så har vi löst problemet på ett mycket bättre och mer civiliserat sätt!

Här kommer Kaela och Silva i alla fall, gonatt!