Dagens dragpass blev förstås blött. I regn kan man inte vänta sig mycket annat, man blir blöt själv (även om man har regnkläder så blir det oftast blött nånstans), hundarna blir blöta och leriga speciellt om magarna, selarna blir genomblöta och fulla med päls från de blöta hundarna som ev fäller. Ens händer blir blöta och fulla med päls. Blöt päls på kläderna. Att bilen städades och dammsögs igår kändes plötsligt inte som något långsiktigt. Innan vi åkte monterade jag i alla fall de vita lådorna som täcker igen hålen upptill på buren så selar och utrustning fick i alla fall åka där bak med hundarna, men det gjorde ju ingen större skillnad när jag själv var både blöt och hårig. =/

Yvonne och Baloo, Kaela och Silvas bror

Allt började med att jag parkerade bilen lite dumt. Den stod så att vi skulle behöva runda dess bakända med vagnen, men det handlade bara om nån nån enstaka meter och vi hade rätt bra avstånd mellan dem så jag bedöma att det borde fungera ändå. När vi selat ut de 10 hundarna (i en 12-spannslina eftersom en av hundarna är ung och fick börja uppe på vagnen) försökte jag bromsa och svänga RUNT bilen men underlaget var grus och istället åkte vi in i Caddyns bakdäck. Ingen skada skedd (det gick väldigt sakta) MEN vagnen kilade fast sig och enda sättet att komma iväg var att med handkraft dra den bakåt och försökta på nytt igen, ett par gånger...Inte den smidigaste starten och medan vi pysslade med bilen och hundarna skrek och gapade så hade Rotax tuggat av de två nacklinorna på hans plats också. Yay.

Sen kom vi iväg och lilla unghunden fick testa att springa med några kortare sträckor. Allt flöt¨på fint och vi klättrade uppför backen vid Gruvberget med ovanligt lite ansträngning från oss tvåbenta. Å andra sidan hade vi ju inga medåkande barn denna gång, så det var ju lite lättare för hundarna. När vi sen närmade oss vändplatsen fick vi syn på en massa bilar och hundfolk i skogen - bruksfolk som såg ut att spåra både här och var. Hundarna tittade lite men sprang vidare. När vi sen kom till själva vändplatsen, där vi måste runda ett träd för att få en lagom sväng, tokade sig allt och svängen fick avbrytas eftersom Silva riskerade att hamna på fel sida trädet. När vi stannade så började hundarna där fram snabbt ett ivirigt arbete med att knyta knutar på sig själva och med varandra... Så, stoppet blev lite längre och trassligare än tänkt och på nåt sätt så stämde det ju in med början av dagen...

Vi fick hjälp av några trevliga spårpersoner att reda ut oredan (som verkade vilja fortsätta trassla in sig medan vi trasslade ut den) och kunde sen fortsätta hemåt igen. Det måste ha sett rätt kaotiskt ut... Man kanske helt enkelt kan säga att drag har en tendens att lätt se lite kaotiskt ut, speciellt om nånting blir lite knasigt eller trassligt. Många hundar, ivriga hundar, massvis med linor osv...

Mmmm...blöta hundar... =)

Vägen hem gick i alla fall bra och vi kunde andas ut...

Så här ser det ut bak i bilen nu. De vita lådorna går hela vägen fram och ska kunna förvara selar, linor, vattenflaskor, spårlinor, träningsgrejor, ja allt möjligt tok som man släpar runt på. Äntligen är det rätt så klart! =)

Nu tänker jag torka och blir varm (och det går bra för vi eldar i kaminen och har sjukt varmt i vardagsrummet) och sen ska Giela och Kaela få sig en promenad i regnet. I övrigt aktiviteter inomhus! Nog med regn och rusk för idag!

Idag hade Kaela sin tid bokat för ryggkoll i Öjebyn. För att få dagen att gå ihop fick hon alltså följa med mig till jobbet och vänta i bilen. Kaela kan vara lite "tuggig" ibland men sov lugnt utan att gnaga på varken inredningen eller filtarna. Skönt! Dessutom var det spännande att promenera lite snabbt i stan - mycket att titta på! Kaela är inte jättevan att vara på stan och tycker att det mesta är intressant.

Veterinärbesöket var värre...Jag gissar att Kaela minns stället och veterinären sen förra besöket för ungefär ett år sen. Hon skakade som ett asplöv och flåsade som en tok! Hon har ju inte riktigt samma grundmiljöträning som hundarna som bott här sen de  var små heller. Att klämma och känna och hitta fel på en hund går ju på ett sätt ut på att hitta ömma punkter, och det tyckte Kaela  var lite jobbigt. Hon låg rätt fint på sidan men spände sig ibland och flåsade massvis. Ryggen visade sig mycket riktigt vara öm i muskulaturen, men det såg tydligen betydligt bättre ut än förra gången vi hade samma symptom. Förhoppningsvis beror det bara på överansträning och i framtiden ska vi vara mer noggranna med uppvärmning, nedvarvning, samt kasta på Back on Track lite oftare. Hon ska vila från draget i en månad ungefär och får äta antiinflammatoriskt så länge.  

Så himla nöjd med den duktiga veterinären vi hittat i Öjebyn, jätteduktig på rörelser och rörelseapparaten, men rätt jobbig tyckte Kaela - men om hon hade vetat hur viktigt det var att hitta det onda för att kunna bota det, så hade hon nog förstått bättre VARFÖR man måste utsättas för sånt där...

Eftersom Kaela kan vara en tuggare i vissa lägen, bestämde jag mig för att köpa ett billigt värmande täcke på vägen hem. Jag vågar nämligen inte lämna henne ensam med det dyra Back on Track-täcket hon har eftersom jag inte vill se det strimlat...OM hon skulle få för sig nåt sånt. Lösningen blev ett blått täcke på Hööks för 179 kr. Jag gick efter storlek och testade först när vi kom hem... det var aningen litet och antagligen det fulaste täcke jag sett...men det värmr ju ryggen i alla fall, och eftersom det är litet så kanske hon inte får tag i det om hon tänker tugga på det....?

Kvällen har Kaela spenderat i sitt Back on Track för att få lite extra värme på ryggområdet. Gärna intryckt mellan husse och ryggstödet på soffan...myyyys! Och JO det är en hund under det där svarta blanka... en sovande!

Jo just ja...vägde Kaela för första gången på rätt länge och hon vägde 22 kg! Jag visste ju att hon blivit lite rund men hade aldrig trott att hon vägde så mycket, tidigare har hon vägt in på 18-19 kg oftast. =O Även Rotax hade ju ökat rejält i vikt när han vägdes för ett par veckor sen (men utan att vara tjock alls) så det kanske är dags att väga alla hundar snart och uppdatera siffrorna.

Planen var dragträning nu ikväll, men regnet har öst ner hela dagen så Yvonne och jag ställde in. Varken vi eller hundarna tycker att det är skoj när det är jätteblött ute och vi har ju ingen press heller, vi blir blöta, hundarna blir blöta och leriga, selar och linor blir skitiga och slits lite extra osv... så istället tog jag in 7 små smutsisar som alla var lite blöta och vissa lite leriga om tassarna. Myyys med blöta hundar.  

Vi har länge sparat alla toarullar som blir tomma här hemma, och eftersom den typen av aktiviteter känns rätt onödiga på sommaren hade de hunnits bli säkert 50 stycken. Nu passade det bra att plocka fram dem och stoppa Frolic i så att hundarna fick lite lätt aktivering med att slita sönder rullarna och hitta de som fortfarande hade godis i sig. Köket liknande snabbt ett slagfält och jag fick lite städning, men hundarna såg glada ut. Många menar att den här typen av aktivering är dålig eftersom den är för "enkel" för hundarna och inte kräver något av dem. Jag kan hålla med om att man inte bör ha toarullsslakt som en bas i sin aktiveringsbank, men som komplement kan det absolut vara skoj och allt som hundarna gillar och som inte skadar dem eller andra - är aktivering som vi gärna använder!

Sen kom husse in i köket för att göra sig en macka. Många frågar mig om vi nån gång har alla hundar inne och hur det går. Oftast är det faktiskt väldigt lugnt, men det beror förstås på om hundarna har mycket extraenergi eller är lagom trötta. Är de fulla av energi tar det en stund extra innan de lugnar ner sig, men det brukar ändå gå rätt snabbt. 7 vuxna hundar i ett litet hus tar förstås en del plats även om de är lugna och stilla.

Imorgon ska Kaela åka till veterinären i Öjebyn för att kolla upp sin knasiga rygg igen. För att hjälpa sista fällningen att bli klar, samt för att göra henne lite "stadssnygg", fick sig Kaela en dusch efter "den stora slakten". Hon gillar inte vatten direkt men finner sig i det när det behövs. Jag tvättar mina hundar sällan, i snitt kanske en gång om året (eller när det behövs, vilket brukar bli ungefär så ofta) och använder vanlig grön eller gul såpa. Enkelt, hyfsat naturligt och jag tycker pälsarna blir rena och fina. Det finns ju en massa dyra och speciella hundschampon men för att få en ren hund räcker det bra med såpa. En del personer menar att såpan kan påverka huden negativt men det kanske beror på hur ofta man tvättar hundarna också. För "sällanbruk" fungerar det i alla fall jättebra för oss.

Badkrukans syster - Badbruden

Slutligen fick Rossi träna lite mer på tricket "skäms" som ingår i tricks utmaningen vi är med i via Facebook. Vi har börjat lägga in kommando (egentligen lite tidigt kanske men detta kräver ju ingen superprecision eftersom det bara är på skoj) och eftersom Rossi är så känslig blev det "Vad har du gjoooort?" med glad röst, istället för "skäms" eller nåt annat som kan låta hårt. Så här ser det ut nu - efter lite mer finputsning så är vi i hamn!

Idag tog vi flyget ner till Västerås via jobbet, och förutom jobbmöte och generatorkurs (Yes!) hade jag planerat in en date med en kompis från förr! Stina bodde granne med oss i Österund bland studentlägenheterna för över 8 år sen. Jag hade Jacki och Giela då, och hos henne bodde sheltien Sigge. Vi brukade promenera många timmar varje vecka och surrade om det ena och det andra medan hundarna lekte och nosade på grejor, och hundvaktade åt varandra ibland när det behövdes. Våren 2004 tog jag examen från Mitthögskolan och Lars och jag och våra hundar flyttade till Boden.

Sen dess har vi setts två gånger men bara som snabbast. Giela och Sigge har inte setts på 7 år...nu är både han och hon panchisar, hon har blivit en liten tant och han ser ut som en himla söt farbror, och jag tänkte lite på hur roligt det hade varit om de fick träffas igen efter alla år. Hade varit så skoj att se om de kände igen varandra och vad de skulle göra. Vi får se om det lyckas nån gång.

Nu har Sigge dessutom fler kompisar, snygga blandisen Alfons och yngsta stjärnskottet aussien Ovis. Precis som väntat var det superskoj att träffas och surra ikapp och promenera hundar och äta god pizza!

Grabbarna

Sigge får sommarfrisyr på somrarna, vilket nästan gör honom ännu sötare. Vi lovade att vi inte skulle vänta riktigt lika många år innan vi ses igen.... och förhoppningsvis lyckas vi med det! Kanske till och med tillsammans med små pensionärerna.

Igår kom mina kära föräldrar med ett stort lass med grejor, älgben, älghud (till hundarna, torkad), kött till de tvåbenta frys, en snöskottaregrej, en plywoodbinge, och så en hundkoja till grabbarna! Kojan var delad i sidor, golv, innertak och yttertak, varje del färdig och klar för sig. Det visade sig att de åstadkommit ett helt fantastiskt bygge och delarna passade perfekt i varandra så det var som att lägga ett jättestort pussel med 7 bitar och grym precision. Idag har vi hunnit montera kojan och även fixa en massa annat smått och gott - härligt!

Imorgon åker jag med jobbet till Västerås ett par dagar, och ska bland annat träffa Stina - vår granne från Östersund från tiden vi bodde där för över 8 år sen - superskoj! Känns bra att lämna killarna med en stor och varm koja att mysa i nu när minusgraderna kommer.

Vi började med att ta bort en sektion - något som bara känns så FEL!

Här ska ju vara tätt och igenskruvat på alla håll!

Hundarna roade sig med ben medan vi byggde

Lars passade på att serva Sigge

3 sidor på plats

Klart!

Invigning!

'

Imorse började vi dagen med huskymys! Rotax ville inte bara mysa lite utan lade sig som en filt rakt över min överkropp och gosade. Han hittade en position där jag kunde andas utan bekymmer så det blev en win-win situation för båda två (att kunna andas är inte självklart när man gosar med närgångna Rotax).

Idag har mamma och pappa kommit med nya kojan, träull, älgben och en massa annat bra för både tvåbenta och fyrbenta. Imorgon ska vi sätta ihop kojan som ser jättefin ut! Rotax har fått prova att vara utan tratt en stund för såret ser riktigt fint ut, och han tvättade smått frenetiskt så tratten fick åka på igen. Nu fick han i alla fall se med egna ögon - kulorna är BORTA!!!

Förra året hade Kaela ont i ryggen och åt medicin samt fick vila rätt lång tid. Hennes ryggont visade sig då som att hon gick lite orent, inte att hon haltade eller pep eller inte ville vara med, utan bara rätt subtila signaler. Hittills i år har allt sett bra ut men nu verkar det ha vänt... =(

En av veterinärerna vi pratade med förra året visade hur man kan känna i ljumskarna baktill (egentligen högre upp på utsidan hunden framför bakbenen) om hunden har inflammation i ryggen på insidan. Tidigare när jag klämde där så visade Kaela ingenting, men nu idag så visade hon tydlig smärta genom att tvärvända huvudet och se olycklig ut. Om hunden har ont så är det tydligen oftast rejält ömt på detta ställe, så när veterinären själv kollade drog hon vant bort händerna blixtsnabbt eftersom hon sa att många hundar markerade med bett pga smärtan. Kaela vänder huvudet men är en hund som skulle ha väldigt långt till bett.

Filmade lite ute i hundgårdarna när man ser hur hon rör sig, lite trippande med bakbenen och så lyfter hon dem konstigt och i onormala lägen. =( Lilla hjärtat...dags att fundera på vem vi ska vända oss till den här gången för att ev. få lite nya infallsvinklar. Ska nog försöka tjata oss till en direkttid hos Inger i Gammelstad.

Så, tyvärr verkar detta ha blivit lite av en följetong. Nytt veterinärbesök att planera in, och antagligen vila ett bra tag. Hoppas verkligen inte att detta blir ett problem som återkommer även i framtiden, men med tanke på att det hänt flera gånger nu blir man ju lite nervös.

Rotax har fått plåstret borttaget idag (det har hängt kvar så fint i en hel vecka) och såret under ser ritkigt fint ut. Det har tagit ihop bra men inte läkt fullständigt förstås. Rotax fortsätter att slåss med sin tratt (en kamp mot väggar och dörrkarmar bl.a.) och tacklar ibland Giela (som också är inne nu) i farten. =( Livet utan kulor verkar vara helt OK, tuggben i soffan är ju inte så tokigt t.ex.?

I övrigt har den här veckan känts lite tung. Det har varit många diskussioner med draghundsfolk kring hundhållning och jag känner allt mer hur less jag är på delar av den där världen. Folk blir lite avtrubbade med tiden och umgås med andra som också är avtrubbade, och åsikterna blir därefter. Helt normala tycker de, uppåt väggarna tycker jag. Vi tänker helt enkelt väldigt olik i många fall. För att inte känna mig helt ufo luftar jag tankarna med lite vanliga aktiva hundägare och det är konstigt, men ingen av dem skulle kunna tänka sig att utsätta sina hundar för det som är vissa draghundars vardagsliv, t.ex att bo fastkedjad vid en koja den tid man inte motioneras eller tränas, under ett helt liv. Enligt många en helt OK lösning även 2012 i Sverige. *suck* Måste väl ducka lite också, man ska tydligen inte "tycka" om sånt här utan bara sköta sig själv och inte bry sig så mycket om vad andra gör. *dubbelsuck*

Igår fortsatte arbetet i garaget och rivningen av väggar är nu i stort sett helt klart. Det blir en riktigt bra lösning! Jag bytte en trasig spånskiva (trasig för att nån tuggat på den) i en av kojorna och hittade till min stora glädje (?) en rejäl pinkfläck inne i träullen, långt ifrån öppningarna. Dvs. inte bara nån som råkat kissa in genom hålet av misstag (vilket hanar kan göra i vissa lägen) utan nån som medvetet kissat rakt i sin liggplats...fräscht... Gissar att Kaela kan vara skyldig men vet inte säkert. Den kojan står nu på vädring och är off limits... =/

Idag har vi dragtränat med Yvonne. Rotax och Giela fick vara hemma så det blev ett jämnt 10-spann. Kaela fick låna Silvas sele vilket fungerade rätt bra, medan Silva fick låna Gielas. Kaela kunde däremot inte ha Gielas sele. Och jag tror att alla tre egentligen har selar med samma storlek från början... Storlekarna på Björkis selar är ett kapitel för sig - speciellt när de använts nån säsong!

Silva och Kaela

Allt är inte alltid rakt och snyggt. Det verkar vara löp på G och duktige Marco var lite disträ vissa gånger idag innan han blev varm i kläderna. Hundar är ju just hundar, och inga maskiner! Vi körde 8 km ungefär och stora megabacken var nästan lika tung idag som vanligt, vi hade ju 3 barn som barlast dessutom. På vägen tillbaka stannade vi en snabbis för pinkpaus och Nalle hamnade rakt över denna leriga pöl, som han lade sig raklång i för att svalka sig lite... =) Han hann precis resa sig innan jag tog bilden.  

Jyckarna var i alla fall glada och höstvädret var riktigt skönt, även om solen gärna hade kunnat få värma lite mindre för hundarnas skull. När vi kom hem fick alla sina klor klippta, och så här glad blev Kaela.

Sen fick Giela en promenad, som igår, och det känns skönt att äntligen vågra promenera som en normal person! Förkylningen har nästan lämnat mig nu, att springa är det inte tal om, men att promenera verkar fungera utan att förkylningen anfaller mig igen. Underbart! Avslutar med ett sött klipp på sötaste Rotax. Han börjar vara lite rastlös här inne men jag vågar inte promenera honom eftersom han har ett plåster över såret där bollarna satt, och det får gärna sitta kvar och skydda så länge som möjligt, så vi försöker hålla honom lite stilla och behålla plåstret på för säkerhets skull. Vi har klickertränat lite idag men det var med HÖG energinivå! Så här söt var han tidigare idag när jag rörde mig i närheten av godisskåpet då jag hämtade en klotång...