I fredags kom vi hem från två underbara veckor i Kap Verde där vi firat att mamma snart fyller 60, och pappa nyligen fyllt 70, tillsammans med min syster och hennes kille. Vi hade nånstans 25-30 grader i luften dygnet runt, och även på kvällarna var det varmt och skönt i T-shirt eller linne utomhus. Som tur var blåste en varm skön vind hela tiden så även jag som inte klarar värme så bra hade det riktigt härligt i skuggan. 27 grader i havet också! =) Hotellet var riktigt fint och stort! Vi gick nästan vilse ibland första dagarna. Det var två hotell som satt ihop och hade vissa delar gemensamt, så vi hade 6 restauranger och minst 8 barer att välja bland, och gå vilse bland...

Delar av vår lobby på Riu Funana

Gångvägen mellan hotellrummet och vår lunchrestaurang

Maten fanns i groteska mängder... det kändes helt konstigt första dagarna att välja ur en jättebuffé nästan alla tider på dygnet, och dessutom ha folk som gick och plockade bort alla tomma tallrikar så att man kunde gå och hämta en ny med er mat, och dukade fint med tygservetter och nya dukar hela tiden. Det är första gången jag åker All Inclusive och jag är fortfarande lite delad i mina känslor...lyxigt och enormt avslappnande (bara att hämta mat, drinkar mm och sen lämna disken på bordet) men samtidigt känns det lite underligt när så många utanför hotellets väggar är så fattiga.

Salladsbuffén

Resten av salladsbuffén

Alltid en massa färks frukt till måltiderna

Desserterna

Å så fanns 6-7 olika varmrätter samt en vegetarisk varm buffé att välja på också förstås vid ett annat bord där maten stektes/lagades av kockar medan vi åt oss proppmätta... Öl, vin och läsk fanns i tappkranar förstås! Ja byxorna kändes helt klart lite tightare när det var dags att hoppa i dem i torsdags och åka hemåt igen. Sjukt mycket mat! Köttet var lite segt ibland men fisken var jättegod och vi åt en hel del musslor och skaldjur - mums! Dessutom hade de väldigt goda Pina Coladas i barerna och det blev en klar favorit!

Kap Verde är ett rätt fattigt land och ön vi bodde på hade tidigare levt på saltframställning men den var nu nerlagd, och på en torr ö utan bra chanser till odling eller annat så verkade turismen bli den nya försörjningsgrunden som ännu utvecklades. Tyvärr hade den ekonomiska krisen för ett par år sen slagit hårt och runt ön såg man massvis med påbörjade hotellbyggen som helt avstannat.

Jag blev ändå positivt överraskad av hotellets engagemang i området. Det hade säkert kunnat vara ännu större, men av det vi förstod så tjänade de som arbetade där "bra" med inhemska mått, och hotellet var engagerat i att skydda havssköldpaddorna samt att hjälpa gatuhundar och katter mm. Nja, det är svårt att veta vad man ska tycka helt enkelt. Samtidigt som All Inclusive minskar chanserna för lokala enterprenörer att starta restauranger mm så innebär de ju ändå att mer människor kommer till ön och ändå spenderar pengar där (shopping mm). Med tanke på de enkla förhållanden som råder på ön i övrigt så gissar jag att det skulle vara svårt att locka dit turister "med pengar" på andra sätt i dagsläget. Förhoppningsvis så utvecklas ön allt mer i takt med att turismen utnyttjas bättre och förhoppningsvis så ger det allt mer tillbaka till lokalbefolkningen. En annan förhoppning är att detta kan hjälpa till att städa upp en del också. Kring hotellet var det rent och fint men på många andra stränder/platser låg mycket skräp och bråte.

På hotellet fanns 4 pooler men de provade varken Lars eller jag. Däremot var havet riktigt härligt att bada eller snorkla i och vi såg en massa roliga och gulliga fiskar när vi snorklade. Stranden var flera kilometer lång och den ständiga vinden gjorde att det var gott om kite surfare och vindsurfare där ute. I februari hålls VM i vindsurfning bara en kort bit från vårt hotell.

Systers kille Johan kite surfar i luften

En av de häftigaste sakerna vi gjorde var att hjälpa till att släppa ut nykläckta sköldpaddor. Havssköldpaddorna som finns kring Kap Verde riskerar att skadas av båtar och vattenskotrar, och ofta störs eller förstörs deras äggläggning. Honorna går iland på en lugn strand i skydd av mörkret och gräver ner sina ägg. Om de störs så finns risken att de istället dumpar äggen till havs, där de äts direkt av rovfiskar mm. Om äggen hamnar i sanden så behöver de 50-60 dagar på sig innan de kläcks. Under den tiden kan de skadas av lösspringande hundar, fordon som kör på sanden, parasollpinnar som sticks ner mm. När de sen kläcks och klättrar upp i skydd av mörkret så har de gott om fiender som försöker äta de små nyfödda. Det uppskattades att 1/1000 havssköldpaddor blir vuxen!

Just utanför hotellet nere på stranden fanns en inhägnad yta där sköldpaddsbon grävts ner med burar ovanpå, så att bona skyddades från rovdjur och de nyfödda likaså. De flesta kvällar kläcktes nåt bo, och en av kvällarna fick vi följa med ut för att hjälpa de små nyfödda ut i havet. Vi kom dit i skydd av mörkret och då stack bara några små delar av ungar upp ur sanden i ett av bona. När pannlampor mm började lysa så blev de genast mer aktiva och 10 minuter senare hade 25 ungar kommit upp ur sanden och sökte sig mot havet. Ungarna kan störas av ljus och går mot det ljus de ser, vilket på en mörk strand är havet och bränningarna. Om för mycket artificiellt ljus finns i närheten är risken stor att ungarna istället går längre upp på land där de blir enkla byten.

Vi tog med oss de 25 nyfödda och åkte iväg till en lugn strand en bit bort. Vi släckte alla lampor och fick varsin sköldpaddunge att hålla, medan vi ställde oss på rad en bit från vattenbrynet. Sen släppte vi dem och såg de små svarta skuggorna kämpa sig ut mot havet och sen försvinna. Några spolades upp igen och fick börja om men efter 10-15 minuter ungefär hade alla hittat ut i vattnet. De var då kanske 6-7 cm långa och växer sen 3 cm per ÅR! De har alltså flera tuffa år framför sig när de kommer att var små och ha många fiender.

Carlos och Juanita, innan de drog ut till sjöss!

Sköldpaddeungarna var enormt söta och oväntat lätta, de vägde knappt nåt! Samtidigt kämpade de hårt med sina små simfötter och de verkade ha små hullingar nästan för när de tog tag kring ett finger så fick de bra grepp och de var riktigt starka när de försökte trycka ifrån. Fascinerande små djur, och förhoppningsvis så simmar Carlos och Juanita fortfarande runt där ute... =)

På hotellet fanns ganska många katter. Det visade sig att detta var en del av samarbetet med djurorganisationen och de katter som bodde där var vaccinerade och fick mat och omvårdnad av hotellet. De var fina och välmående och väldigt sociala och mysiga för det mesta, väldigt trevliga och ingen som ville rivas eller bitas - bara mysa! De låg på solstolar och barstolar lite här och var, och myste.

Flera av katterna verkade vara rätt unga och de lekte ofta med varandra.

Hotellet hade många aktiviteter på området och vi testade bland annat tennis, luftgevärsskytte, shuffleboard mm. På kvällarna var det dansshow/uppvisning och de var riktigt duktiga! Bland annat visade de capoiera och det var riktigt imponerande att se - vi bänkade oss för show varje kväll! Här spelar jag shuffleboard under djup koncentration...blev inget diplom denna gång!

Jag fick även låna min systers 70-300mm objektiv och OJ så nära fåglar mm man kunde komma! Jättekul! En av fåglarna som fastnade på bild var den här söta sandlöparen.

På ön fanns även gott om "gatuhundar". Enligt uppskattningar har ca 80% av hundarna ägare, och de flesta såg fina ut och verkade vara i bra skick. De hundar vi såg var väldigt vänliga och trevliga och många gosade gärna en stund. En del hade halsband/märkning, men inte alla. Tre gånger hörde vi hundar skälla eller reagera kraftfullt, och de gångerna var det människor som kastade något mot en hund eller liknande. Hundarna bildade inte flockar utan vandrade fritt, men när någon hund reagerade på en person så slöt flera andra genast upp och skällde tillsammans. Av det jag förstått så är det inte Kap Verdianer som behandlar hundarna så, de tycker oftast mycket om hundarna, utan inflyttade från afrikanska länder som kanske är rädda för hundarna och vill hålla dem borta. I alla fall var det kul att se att alla hundar strövade fritt och att nästan alla såg glada och friska ut.

Djurorganisationen Cap Verde Cats and Dogs

(http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10151632602068787&set=a.10150089304198787.275529.620883786&type=1&comment_id=7407560&ref=notif&notif_t=photo_comment#!/pages/Cape-Verde-Cats-and-Dogs/310785745604519?fref=ts) samlar in pengar för att kunna hjälpa de hundar som behöver veterinnärvård och har även kampanjer för att kastrera så många som möjligt av hundarna och katterna. De verkade göra ett jättebra jobb och har redan kastrerat väldigt många hundar på ön, vilket förstås minskar risken för att det föds en massa hemlösa hundar som får ett tufft liv. Alla donationer mottages tacksamt och gör stor skillnad, en kastrering kostar 30 Euro ungefär. Än så länge har de kastrerat ungefär 1600 djur på öarna!

Själv tycker jag att det är mycket bättre med organisationer som hjälper de utsatta djuren på plats, istället för att skicka dem till norra europa för adoption mm. Såna innebär alltid stor smittorisk hur väl hundarna än kontrolleras (allt går inte att kontrollera) och dessutom har vi ju i Sverige redan idag massvis med hundar i behov av nya hem som avlivas om inget dyker upp. Mycket bättre att hjälpa djuren på plats istället som denna organisation gör!

Här är två av de fina hundarna vi mötte:

Vi såg 2 kopplade hundar på denna tid (en på promenad och en som följde med husse på jobbet) men säkert 30+ lösa. Å som sagt var, de flesta såg glada och välmående ut. =)

Så, efter en riktigt härlig semester med familj, roligheter, bad och plask, hundar och en massa sol åkte vi hemåt igen, och kom hem till blött, grått Boden med +3 grader ungefär. =/ Det kändes bara - FEL! Däremot var det underbart att träffa hundarna igen och de har haft den bästa omvårdnad under den tid vi varit borta.

Sen vi kom hem har vi jobbat med att återställa dygnet (i fredags morse landade vi på Arlanda 03.00 ungefär och åkte vidare 08.20 så den natten blev inte riktigt normal) och hunnit ut på lite spårning, stadsträning och promenad. Det envetna regnandet har tyärr gjort hundgårdarna blöta och eländiga, men förhoppningsvis har vi väl vintern runt hörnet. I väntan på den så lyssnar vi på låtar från semestern och drömmer om att återvänta...det är nog inte alls omöjligt att vi åker dit igen faktiskt!

 

Monika Beije

25 november 2012 18:33

Otroligt trevligt skriven reseskildring.Tack för den!Att hundarna och katterna har det värdigt, på Kap Verde, gläder mig.Upplevde det på Fuerteventura också.Annars mår man bara dåligt av att se djur som far illa utomlands.Har sett det så ofta att jag inte tycker det är kul att resa längre....Åker bara till mina boxervänner i Norge numera och då kan jag ta med mig hunden också!

 

Hannah & Wille

25 november 2012 23:43

Sv: Aha, det var mitt andra alt. som jag tänkte gissa att han var för ras men skrev bara den som jag trodde mest ^^ Ja, han såg lite grovare ut i ansiktet på bilden så jag sa bara en vild gissning. Men han är jätte fin! Tycker att dessa slädhundar är så fina med vit och svart färg/teckning! Haha, det kom som en oväntad dålig överaskning kan man säga men jag är bara glad att han inte skadades trots allt :)

http://denlagotton.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns lite underligt att skriva det här - ,men det är hög tid! Vi har flyttat vår hemsida och alltså även bloggen till http://nukutvi.wordpress.com men det går även att hitta dit via www.nukutvi.se fortfarande. De fem år vi har skrivit ihop här v...

Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par ki...

  Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umn...

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan int...

Blev det så här istället. Skoter, släde, hundar och packning i en något överlastad bil. Glad påsk på er! ...