Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par kilometer uppför till vindskyddet "oppa lia" och de verkade inte misstycka när de låg och solade på liggunderlagen heller.

Giela i sin superpensionärsdräkt

En som vilar och en som förstör

Silva är lite knasig, men det har vi ju alltid vetat

Spaningspatrullen på liggunderlaget

Hundarna var faktiskt rätt snälla mot liggunderlagen och jag har en liten plan på att köpa 2-3 liggunderlag och dela upp i lagoma bitar till varje hundpar så att de slipper ligga rakt på snön och kyla ner musklerna. Platta bitar tar ju mycket mindre plats i släden än hela rullar. Halm och hö i all ära men det är lite bökigt och tar ju slut allt eftersom. Blå liggunderlag blir den nya melodin!

Sen några fler bilder på vårt nya kärlekspar Rotax och Silva...tittar ni bakåt i bloggen så har de varit gulliga med varandra i flera dagar nu och de ligger gärna nära varandra. Sötisar! (Men säg inget till Silva - för hon skulle aaaaldrig erkänna) Det har inte med löp eller nåt sånt att göra utan de verkar bara ha funnit varandra lite extra på senaste tiden, och det är ju himla gulligt.

Lite bus hann Silva och Rotax med också förstås. Silva lyckades få Rotax draglina (fäst i hans halsband) ett varv kring sitt fram ben och när det drog åt lite så fräste hon till och var nog rätt nära att bli förbannad. Klok som hon var tänkte hon efter lite och stod istället och såg riktigt eländig ut medan jag skyndade fram och hjälpte henne loss. Det var ju ingen fara på taket, men det gjorde säkert lite ont och var obekvämt. Duktigt av lilla Silva att vänta på hjälp istället för att ta ut det på sin kompis.

Sen lade jag mig på ett annat liggunderlag framför elden och hamnade i riktigt "fältkoma". Så himla varmt å skönt! När jag skulle kliva upp efter att sambon packat ihop våra fikagrejor så ville benen inte lyda...jag fick kämpa för att få med mig kroppen hemåt. Nu blir det en lugn kväll och sen drar vi nog nån liten sväng imorgon också innan vi packar ihop oss och åker mot Vittjärv igen. Som vanligt har den här påskhelgen gått alldeles för snabbt.

Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umnäs och hoppade på skoterleden mot Gardfjället för att möta upp några andra skoteråkare och fika ihop. Vi började nere i skogslandskapet och det märktes redan där att sol och nollgradigt var varmt för hundarna. Giela var klart frustrerad över att behöva åka så mycket och inte få springa, och jag tror att hon mer eller mindre gnällde från start till mål.

Skoteråkarna drog iväg upp på fjället och vi började närma oss den värsta stigningen innan trädgränsen. Spåren var ganska mjuka och det gjorde det förstås ännu tyngre för hundarna. Mina 6 hundar är ju inte ett vanligt 6-spann eftersom alla inte drar hela tiden och vissa nästan inte drar alls när det går tungt, så, jag brukar säga att vi tar oss överallt - men det tar tid bara!

I de värsta backarna fick vi köra intervaller, 50 m drag, en minuts vila, osv. Dessutom märkte jag att det inte riktigt hjälpte att jag röt till åt Giela ibland att vara tyst! Den stämningen spred sig snabbt i resten av gänget också så det blev mer glada tillrop och tant fick gnälla bäst hon ville. Ett hundspann är ju lite av ett levande väsen ihop och energin kan antingen vara positiv eller negativ. En matte som låter arg, även om det inte kan verka som att nån hund tar åt sig, är ju en sån sak som kan sänka moralen på sikt.

Till slut kom vi oss i alla fall upp mot trädgränsen och det planade ut lite så att hundarna kunde återhämta sig. Å jag med för den delen, att sparka och springa med stora skor görs ju inte helt utan ansträngning. För att underlätta för hundarna så avlastade jag släden min tyngd så ofta jag kunde och gick/sprang istället i backarna.

Efter en bits plan mark började sen ännu en stigning. En sån där härlig "fjällenstigning" där man tror att man ser högsta punkten men så finns det alltid en till bakom. Dvs. både en sporre och något som ger moralen en törn när man inser att det finns ännu en höjd, och ännu en. Vi tog leden över fjället för att sitta på baksidan.

Äntligen! Här passerar vi högsta punkten och börjar resan neråt på andra sidan.

När vi kom ner en bit på andra sidan började vi spana efter skoteråkarna...och såg dem sitta lååångt upp i en sluttning som innebar att vi fick klättra upp samma höjd som vi just sprungit ner. På bilden ovanför ser man en svart prick där det är som mest skoterspår - dit skulle vi...och energinivån var smått låg samtidigt som det var en hel del stigning kvar.

Fram kom vi i alla fall och parkerade i sluttningen för fika och umgänge. Giela som bara hoppat ur släden för att springa korta sträckor var nöjd över att få komma fri igen. De andra solade och vilade medan vi tvåbenta fikade.

Nalle

Systers sambo hade med skiglideutrustningen (hette det så?) och flög rakt över oss två gånger med snygg precision. Här satt vi alltså och fikade rakt under flygstråket. =)

Giela

Efter en härlig dag i solen packade vi ihop oss och medan skoteråkarna drog upp på några av de högre topparna började hundarna och jag resan tillbaka, som började med en mindre stigning upp till den högsta punkten igen.

På väg neråt

En av de högsta punkterna på Gardfjället

Vägen hem gick förstås mycket snabbare än vägen upp. Långa nerförsbackar kan dock vara lite förrädiska och det gäller att hålla igen på farten och sträcka linorna för att spara hundarnas framkroppar som annars får ta tunga smällar.

Det var nöjda och trötta hundar som sen somnade i bilen, och vi var riktigt trötta själva också efter en heldag ute i solen. För vår del blev det nog en tur på ca 4 mil och även om hastigheten inte var något att jubla för så tyckte jag att hundarna jobbade på rätt bra med tanke på värmen, stigningen och de mjuka spåren där de hela tiden sjönk ner lite. En bra dag helt enkelt! Idag väntar nya äventyr men vi håller oss nog hemma ring byn. Just nu sitter vi och tittar på en tråd av renar som promenerar ute på isen.

Igår  kom vi hem lagom för att se solen börja gå ner. Nu - ny dag nya tag!

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan inte är lång så blir det ju tyngre att klättra så pass mycket uppför och strapatser i spannet är inget som lockar tant. Att springa lös däremot är mycket roligare även om det egentligen innebär samma sak... Nu var hon med - men åkte i släden nästan hela biten förstås. När hon väl tjatat sig till att springa så svepte hon fram som en vind och älskade var sekund.

Silva tar sats för att attackpussa Giela

Glad tant

När vi kom upp mot fjället började det snöa på oss - inte riktigt det väder vi hoppats på kanske.

Vi fortsatte över fjället och ner i ravinen på baksidan där det finns några riktigt fina grillplatser med lä och bra solläge. Förutom mitt gäng körde sambon skoter, och syster och en kompis+hund kom på en annan skoter. Mums med grillad korv!

Silva kände sig förstås uttråkad efter en stund och började döda en fjällbjörk

Mintu

Fina Shiro - kompis med Giela men har inte träffat resten av spannet

Silva lutar sig mot Rotax - visst ser han lite mallig ut?

Efter korvgrillning och surr åkte vi sen hemåt. Vädret växlade mellan snö/hagel, sol och bara mulet. Giela såg lite stel ut när vi körde iväg, och jag funderar på om det kan bero på hennes täcke. Eftersom hon fällt ur så hårt nu fick hon ha ett värmetäcke istället för Back on Track. Det var länge sen hon såg stel ut så att vi lade märkte till det så tydligt. På vägen hem fick hon därför på sig BoT utanpå det andra täcket och fick trava de sträckor hon ville, i lugnt tempo. Efter en stund såg hon mjukare ut igen och jag hoppas att det var rätt val att låta henne springa lite för att mjuka upp sig.

På väg hemåt igen

Nu ska hundarna kvällskissa och sen är det dags att sova! Imorgon blir det slädkörning av nåt slag, eventuellt på Gardfjället som vi ser när vi tittar ut genom köksfönstret (fast det ligger ganska många mil bort egentligen), eller så blir det härikring byn. Gonatt!

Blev det så här istället. Skoter, släde, hundar och packning i en något överlastad bil. Glad påsk på er!

Det känns så himla bra just nu att ha en plan. Dessutom är planen enkel. Tidigare somrar har varje hund haft två aktiviteter och det var för mycket att minnas. Nu har varje hund EN aktivitet + att alla ska spåra. Det klarar till och med min hjärna att ha nån slags struktur på utan att anteckna och tänka en massa. Nu ikväll har Rossi och Silva fått fortsätta träna upp intresse för sökrullen. Det går väl...sisådär. Rossi tycker att den är rätt rolig att leka med och om hon får bjuda på lite trygga beteenden som "skäms" under träningens gång så vågar hon även markera den med nosen nu. Tidigare tyckte hon att det var läskigt...så mycket press på en gång liksom! När hon tycker att det börjar bli svårt eller läskigt nu så gör hon några "skäms" och sen vågar hon ta nya tag...lilla fjant!

Silva tyckte det var skoj men var inte galet taggad riktigt. Å andra sidan är hon sällan galet taggad vid den här typen av träning. Att gå från att nosa till att bita eller ens öppna munnen var svårt. Varför bita i en läderbit liksom? En som jag FÅR bita i alltså? Varför? Tror att hon hellre vill springa med den i skogen på en gång faktiskt... Tror vi ska hitta lite öppna ytor och köra lite byte med sökrulle och bollar istället bara för att göra den roligare.

Nalle och Mintu fick träna tasstarget på musmatta inför deras agilitysäsong - och Mintu kom ihåg att han gjort det förr. Nalle var mest fundersam, fundersam, fundersam...men svansen gick i ett! Kaela fick träna mer på att sitta fot mellan mig och köksskåpen, dvs. där det är lite trångt. Det tyckte hon var läääskigt sist men nu gick det rätt bra. Rotax nöter vidare på att röra bakdelen... ja det går inte alltid snabbt för oss men vi har ju rätt kul ändå. Till sommaren måste vi fixa rallylydnadsskyltar!

Giela fick köra nån slags "muntarget" med targetstickan och var lika glad över det. Det enda trista var att hundarna som väntade vi ett tillfälle rev ner en kruka med koriander som stod i fönstret där inne...och den såg rätt misshandlad ut sen när jag försökte rädda den. Inte bara jag som tycker det är lite gott tydligen? Nåja, här kommer en liten film!

I helgen fick jag en himla trevlig överraskning. Juing och Christian som bor i Paris hade skickat ett paket med rysligt god choklad som tack för slädturen tidigare i vintras. Gav måndagen en klar guldkant på kontoret, men nu är den slut!

Som tur var fick jag en till choklad från Nina och eftersom jag inte tog med den till jobbet (dvs lade ett avstånd mellan mig och den) så finns den ännu kvar. Mums!

Igår morse 07.15 lämnade vi gården och körde mot Skogså igen. Hundarna och jag alltså. Skoteråkarna tog det betydligt lugnare för de färdas ju lite snabbare än vad vi gör. Giela satt i släden och solen lyste - en bra start!

Buddbyträsket

Giela var ivrig och gnällde och pep. När jag släppte ut henne i flexit så visade det sig att hon var jättekissnödig! Jag trodde att hon hade kissat under morgonen medan jag packade ihop allting men tydligen inte...! Sen hade hon i alla fall bråttom och sprang snabbt snabbt med linan sträckt.

Sen började bajsandet, och det var rätt mycket bajsande. Flera av hundarna visade sig vara lite dåliga i magarna och jag vet inte om det beror på något de ätit eller något annat. Matmässigt har de bara ätit sin vanliga mat så det kändes lite oroväckande.

Hundarna kändes lite sega och eftersom vi skulle lite över 2 mil till fikaplatsen blev jag lite fundersam. Sen ökade de farten igen och blev normala, varför? Jo vi hittade en massa trevliga renspår! Giela gnällde i släden och de andra fick en betydligt bättre styrfart.

Framme i Skogså!

Husse kom ikapp oss (på skoter) precis när vi passerat Skogså och sen hade vi bara en kort kort bit till vår fikaplats. När vi kom fram var klockan bara 09.15 så färden hade trots allt gått snabbare än jag trott. Oväntat med tanke på den sega starten.

Kaela och Mintu

Husse fotar Rotax

Trött Silva

Rossi njuter i solen

Sen blev det förstås lite dramatik, som det alltid verkar bli när vi ska träffas vid denna grillplats. En fastkörd skoter på annat plats gjorde att sambon fick packa ihop sig för att köra dit och hjälpa till...gällde ju bara att hitta rätt först... under tiden satt hundarna och jag och eldade och myste i solen, snön som föll, och sen sol på nytt. Hihi, var ju samma sak förra gången, då satt vi också där och filosoferade... =)

Rotax visar hur man hanterar linor...

Sen var det äntligen dags för hamburgare när skoteråkarna anlänt - burgare med bacon, krispsallad, friscobröd, röd/gul lök, småtomater, västerbottensost och stekta kastanjechampinjoner på...mums!

Efter 3-4 timmars vila började Silva vakna och bli jobbig. Att vara stilla länge är trist enligt henne! De andra har inga problem med att vila i solen med Silva är inte alltid lika tålmodig. Hon skällde och studsade som en boll i försök att få igång oss.

Tant åker släde

Paus

Det blev en härlig dag med 10 timmar ute i solen innan vi jäktade vidare mot födelsedagsfirande. Hundarna kändes lite sega även på vägen hem och idag har vi tagit en vilodag av just den anledningen. Hoppas att magarna fungerar som de ska snart igen.

Ingen dum dag att vila i alla fall!

I övrigt har jag börjat fundera på vår 10-milatur. Förutom att vintern börjar glida oss ur näven snart så vet jag inte om hundarna är riktigt i form att klara det. 10 mil för hundar med rätt kropp mm är ju inte speciellt mycket om de tränats väl, men jag har ju inte bara såna hundar. Kaela dras med sin rygg men den fungerar bra med kort sele och BoT på vid arbete. Om inte hennes rygg trilskas så tror jag absolut att hon skulle klara det på ett bra sätt så länge tempot är lagomt.

Rotax har ett väldigt kort steg och är inte alls byggd för att springa långt. Senaste tiden tycker jag att han har sett en aning stel ut ibland, och det får mig att tveka. När han är i bra form och pigg och glad så tror jag nog att han skulle fixa 10 mil i lugnt tempo, men med en liten stelhet så känns det inte rätt att testa. OM vi ska göra det så vill jag att alla ska med, så om en hund behöver vila så kommer vi inte att åka. Även om detta blev ett litet "mål" för oss denna säsong så känns det inte som hela världen om det inte blir av. Vi har ändå utmanat oss själva på vår egen nivå denna säsong och nånstans är det väl just det allting handlar om? Ska man jämföra sig med andra blir det lätt tokigt, i alla fall om man jämför med andra som har andra mål och andra förutsättningar.

Så, inget bestämt ännu med magkänslan just nu är att den belastningen inte känns rätt då vissa hundar inte är helt 100. Om de ska hinna vila och återhämta sig så missar vi de få helger vi har kvar att köra på. Tiden räcker helt enkelt inte till. Nästa körning ska Rotax få testa ett BoT han också så får vi se om det hjälper honom att mjukna eller inte.