Att vara nyoppererad har inte bara nackdelar med sig. Mintu kallar numer soffan "mitt andra hem" och har husse virad om lilltån - ännu mer än vanligt. Dessutom gillar han att få besök i sin stora tratt ibland.

Eller bara ligga själv. Det funkar fint det med.

Silva, Rotax, Nalle och Rossi hängde med ut i skogen idag för sök och spår. Silva ser lite lustig ut för hon har ätit mycket ben på sistone och försökt att gräva ner ett par stycken med sån frenesi att hon fått ett litet sår på näsan. Imorse försökte hon även gräva ner sin egen matskål? Hon verkar vara inne i nån slags samlarperiod.

I nysnön som kommit var det lätt att gå ut spår och inga snitslar behövdes. Förutom att det var lätt att själv se vart man gått, så kunde man ju även se annat, sånt som annars bara hundarna "ser". En kort bit in på spåret korsade vi t.ex. spåren från ett par personer med hundar som promenerat förbi, och Silva nosade och kontrollerade medan Rotax bara rusade på i mina fotsteg. Vanligtvis märker man ju bara att "nåt" varit där men får sällan veta vad det är som fångat hundarnas intresse.

Några av de andra som var med körde dragweight med sina hundar medan jag spårade. Här kommer en bild på snygga Tyson som även extraknäckt som draghund i 8-spann förra vintern.

Lovis

Vi var även några stycken som ville köra personsök. Jack var först ut och testade det här för första gången. Korvbitarna han fick var tydligen riktigt goda för han satt kvar en lååång stund och stirrade på mig och skällde uppmanande! Ge mig MER! Han verkade tycka att det var riktigt skoj!

Rossi körde sitt första personsök på rätt länge så vi hade synliga figgar kanske 20-30 meter in i skogen. Hon var taggad och hade fin attityd men blev lite trött efter en stund och svamlade runt lite innan vi tog de sista skicken. =/

Kul hade hon i alla fall och det är ju huvudsaken! Skoj att träffa lite nytt folk också! Mina små troll pratade och gnällde och hördes i alla fall mest av alla medan vi var där. =/ Att vara tysta när förväntan hänger i luften är inte deras starka sida alla gånger. I alla fall inte de som heter Silva och Rotax!

När jag kom hem passade jag på att se "Torka aldrig tårar utan handskar", bra och välgjord serie! Giela hjälpte mig att städa min smörgåstallrik när den var klar. Våra hundar får ofta mat från köksbordet eller möjlighet att slicka tallrikarna rena, så länge de tigger snyggt och inte stör nån. Oftast sitter de som tända små ljus och tittar på när vi äter. Några brukar gå bort och lägga sig men de flesta vill vara med. Så länge tiggande sköts snyggt så uppmuntrar vi det med mat och godbitar! Att tigga är ju också ett slags aktivering eller gemenskap.

Sen var det dags för Kaela premiär i selen efter vilan. Så här laddade hon, genom soffmys med husse! När selen åkte på under Back on Track-täcket såg hon riktigt glad ut. Vi gick en stund med cykeln först, så att hon och Giela skulle hinna bli lite varma, och sen när vi drog igång hade Kaela bråttom bråttom bråttom! Vi höll snabb trav nästan hela sträckan och hon såg jättefin ut. Tror att hon saknat sin sele helt enkelt! Dessutom hade vi en vacker fullmåne till sällskap, och en pannlampa förstås, bättre blir det knappt!

Nu väntar en lugn myskväll. Den här veckan innebär bara fyra arbetsdagar för min del vilket känns helt lagomt då en hel del småfix är kvar inför vår kommande utlandsresa. T.ex ska rummet i garaget få lite isolering kring fönstren. Elementet där ute är igång och imorgon när Giela och Kaela stiger in så kommer de att ha det varmt och mysigt!

Igår gjorde vi ett andra försök att se en film som vi tänkt se ett tag. Tyvärr kom filmen aldrig igång men chipsen och godiset smakade bra...Rotax och Kaela var inne och tiggde så sött och snällt. Rossi var också inne men hon nötte mest på Biabädden framför kaminen. Olika prioriteringar helt enkelt.

Nu ikväll har v motionerat barmarksvagnen och eftersom Kaela och Giela vilade så var det bara ett litet 5-spann och jag. Mintu gick i singelled, och det är underligt men hundarna mindes helt klart vilka backar som varit för tunga när vi var 2 personer på vagnen. Det här var första gången jag körde själv här hemma. Istället för att slita 110% när det behövdes så stannade de och tittade på mig...!? Vintertid har de inställningen att de orkar allt, men på höstträningarna kan mina jyckar vara aningen slöa när det gäller att tokslita i backar mm, eller att dra igång fordon. De verkar liksom ha fått för sig att de inte riktigt kan.

Vi körde rundan två svängar och jag försökte parera de tuffa backarna genom att skutta ur i tid och knuffa på lagom för att hålla tempo så vagnen inte stannade så att hundarna skulle märka att de faktiskt KUNDE! Det gjorde ganska snabbt skillnad och det var så himla skoj att sitta ute och skramla runt. Taket är lite väl lågt så om vagnen hoppar till måste man akta huvudet för att inte få en smäll, men den vanan sätter sig rätt snabbt. Positivt straff (dvs. en term som inte alls har något med positiva saker att göra, utan som helt enkelt betyder att man i inlärningssammanhang lägger till ett obehag för att minska ett beteende, i mitt fall ett slag i huvudet för att minska beteendet "sitta med huvudet högt") funkar absolut i vissa situationer!

Förutom att min rumpa blev lite kall fick vi en himla mysig tur med en stor måne (nåja, bara lite mer än halv men ändå!) och massvis med stjärnor över oss. På vägen hem, när vi nästan kommit in bland gatljusen igen, skymtade jag 2 ögon längre fram i mörkret. De gick av och an och först trodde jag att det var en räv, men när den inte flyttade på sig förstod jag att det var en person med hund. Han var vänlig och gick åt sidan, så jag manade på hundarna och vi passerade men det gick på snedden, men i alla fall utan stopp... att passera saker som står stilla är inte vår starka sida alla gånger.

Min barmarksvagn är inte bara gammal, den är dessutom mossig upptäckte jag nu ikväll...

Imorgon åker Mintu in till Gammelstad för att kapa kulorna, tredje gången gillt! Första två tiderna blev ju ombokade av olika anledningar, men nu ska det ske... lite nervöst är det som alltid, men i slutänden tror jag att det blir bra för alla. Rotax sår har fortsätta läka fint och nu ser man bara att pälsen är kortare, i övrigt är allt ihopläkt och återställt.

Ännu en solig dag och dessutom en söndag! Inte illa! Har varit under -10 inatt så hundarna trivdes fint i den svala luften. Själv blev jag mest bländad av solen. Kaela och Giela var förstås hemma och ska få sig en långpromenad nu, blir härligt! =)

Veckan som gått har varit hektisk men rolig med 2 tvådagarskurser på annan ort via jobbet. Bloggen har fått komma i sista hand, så här kommer nu en liten sammanfattning av delar av veckan som gått. Förra helgen spårade vi men hundarnas framgångar var varierande. Mintu såg mest ut så här:

Antagligen är det löp på G...nånstans... Nu råkade detta vara Mintus sista vecka som riktig "kille" eftersom han har en kastrering inbokad imorgon måndag. Något han än så länge är lyckligt ovetande om. Nåja, tillbaka till helgen, Silva visade sitt allra trögaste utseende när hon väntade i bilen. Den hunden kan verkligen se både riktigt smart och riktigt trög ut!

Vi har även hunnit med en massa bentuggande. Älgskånkar med både skinn och klövar kvar är mums för hundarna! Roligare än bara nakna ben, och lite mer utmanande för tänder och teknik. Hundarna brukar se riktigt nöjda ut när de sliper bort älghåret i små nypor. Mums..... =/

Kaela vilar fortfarande sen ryggproblemen och använder Back on Track regelbundet samt får promenader i koppel för att hålla igång cirkulationen. Nu är det nästan två veckor kvar till hon får börja köras lite försiktigt igen. Då ska hon få springa enbart i den nya korta selen, så får vi se om det hjälper hennes rygg. Just hennes storlek av nomesele verkar svårt att hitta i många märken. Å andra sidan verkar hon trivas bra i sin korta sele så det blir den hon får använda!

Lite bilder från tokerier i hundgårdarna sen... Rossi som är hälften schäfer älskar att smyga på de andra och sen rusa fram och tackla dem. Ingen av huskisarna uppskattar den leken. Här kastar hon sig mot Nalle efter att ha smygit mot honom, och som man ser så försöker han att snabbt smita undan... " Shit nu kommer hon!!!"

Alla springer, ingen vet varför!

Barmarksvagnen har nu fått några nya hjulmuttrar så alla däcken sitter fast på minst 2 ställen...*s* När Kaela nu vilar så blir det bara ett 5-spann och när både Lars och jag åker så blir det väl så tungt i uppförsbackarna och vi får hjälpa till en hel del. Samtidigt är det himla skoj att ha sällskap och fotograf med sig. Silva har på sistone visat sig från sin allra sämsta sida som ledarhund, dvs. lite disträ med en önskan att kika lite i diket när nåt intressant passerar...

Egentligen är hon nog lite likadan i dragträningen som i sökträningn - om det inte är nog skoj och spännande - så börjar hon gärna multitaska och hitta på lite bus... är hon däremot motiverad att göra nåt så är hon en klippa och riktigt rolig att jobba med.

En trött och smutsig husky är oftast en lycklig husky.

Idag har jag åkt upp till en by ovanför Överkalix för att hämta hundmat. Normalt sett hämtar jag ju maten i Luleå men just nu var körtiderna ändrade (i  Luleå kan man annars oftast hämta mat varje vecka i stort sett) och jag väntade för länge med att ringa (läs - frysen var 99% tomrum när jag ringde) så för att få tag i käk direkt  körde jag upp till Pondus fabrik och lastade in 130kg fruset färskfoder och 60 kg High-Energy Professional (torrfoder). Måste bara säga att jag är så himla nöjd med mitt foderval - jättebra leveranstider, fodret funkar kanon (både färskt och torrt), de har både färsk- och torrfoder av märken jag verkligen gillar, supertrevlig personal, ja jag vill helt enkelt göra lite extra reklam för Pondus Hundfoder i Överkalix! Om du är nyfiken på dem så finns mer information på http://pondusfoder.com/pondusfoder.htm 

Efter att fodret huggits upp och kommit ner i frysen tog jag en liten promenad med Giela och Kaela iklädda täcken. Kaela hade ett Back on Track för att värma ryggen, och Giela ett halvfutl blått täcke för att värme hennes nakna lilla tantkropp. Giela rusade som en vind och såg helt galen ut i ögonen när hon svepte förbi oss i full karriär, för att sen stanna vid en tuva och nosa så länge att vi hann ikapp och förbi med råge. Så himla söt hon är vår lilla tant!

Mintu är nu nyduschad och ligger inne på tork. Imorgon är det operationsdags. Som alltid när det ska opereras är jag lite nervös, för alla operationer innebär ju en risk. Hoppas allt går bra med älskade lille Mint, vår supermyskille.

Vilken fruktansvärt eländigt väder... Det har regnat nästan hela dagen och tidvis riktigt mycket. Varken hundarna eller jag vill vara ute. Gräsmattan är riktigt blöt och full av vattenpölar. Till kvällen hade det i alla fall lugnat sig till ett milt duggregn, så vi lastade in oss i bilen och åkte för att träna med Yvonne.

Vi körde 11 hundar och Rotax fick för första gången testa Mintus korta sele. Jag tyckte att det såg ritkigt bra ut, han travade mer och rörde sig rakare. Tyvärr lyckades han slita av den trasiga nacklinan så han gick längre ut till vänster än jag planerat, men det fungerade ändå bra. Hoppas kunna få iväg en beställning på fler såna selar snart.  

Prince och Dexter, Mintus morbror och bror

Skönt att komma in igen utan att vara kall eller blöt, och med hundar som faktiskt inte var speciellt smutsiga heller utan bara lite blöta. Yay! För övrigt tror jag att det börjar närma sig löp. Mintu är kär i Nalle (!) och uppvaktar honom tills tungan hänger långt ner och kärleken verkar vara besvarad på något sätt. Andra tider är dock på väg, måndag om lite mer än en vecka så är det Mintus tur att bli av med bollarna...

Dagens dragpass blev förstås blött. I regn kan man inte vänta sig mycket annat, man blir blöt själv (även om man har regnkläder så blir det oftast blött nånstans), hundarna blir blöta och leriga speciellt om magarna, selarna blir genomblöta och fulla med päls från de blöta hundarna som ev fäller. Ens händer blir blöta och fulla med päls. Blöt päls på kläderna. Att bilen städades och dammsögs igår kändes plötsligt inte som något långsiktigt. Innan vi åkte monterade jag i alla fall de vita lådorna som täcker igen hålen upptill på buren så selar och utrustning fick i alla fall åka där bak med hundarna, men det gjorde ju ingen större skillnad när jag själv var både blöt och hårig. =/

Yvonne och Baloo, Kaela och Silvas bror

Allt började med att jag parkerade bilen lite dumt. Den stod så att vi skulle behöva runda dess bakända med vagnen, men det handlade bara om nån nån enstaka meter och vi hade rätt bra avstånd mellan dem så jag bedöma att det borde fungera ändå. När vi selat ut de 10 hundarna (i en 12-spannslina eftersom en av hundarna är ung och fick börja uppe på vagnen) försökte jag bromsa och svänga RUNT bilen men underlaget var grus och istället åkte vi in i Caddyns bakdäck. Ingen skada skedd (det gick väldigt sakta) MEN vagnen kilade fast sig och enda sättet att komma iväg var att med handkraft dra den bakåt och försökta på nytt igen, ett par gånger...Inte den smidigaste starten och medan vi pysslade med bilen och hundarna skrek och gapade så hade Rotax tuggat av de två nacklinorna på hans plats också. Yay.

Sen kom vi iväg och lilla unghunden fick testa att springa med några kortare sträckor. Allt flöt¨på fint och vi klättrade uppför backen vid Gruvberget med ovanligt lite ansträngning från oss tvåbenta. Å andra sidan hade vi ju inga medåkande barn denna gång, så det var ju lite lättare för hundarna. När vi sen närmade oss vändplatsen fick vi syn på en massa bilar och hundfolk i skogen - bruksfolk som såg ut att spåra både här och var. Hundarna tittade lite men sprang vidare. När vi sen kom till själva vändplatsen, där vi måste runda ett träd för att få en lagom sväng, tokade sig allt och svängen fick avbrytas eftersom Silva riskerade att hamna på fel sida trädet. När vi stannade så började hundarna där fram snabbt ett ivirigt arbete med att knyta knutar på sig själva och med varandra... Så, stoppet blev lite längre och trassligare än tänkt och på nåt sätt så stämde det ju in med början av dagen...

Vi fick hjälp av några trevliga spårpersoner att reda ut oredan (som verkade vilja fortsätta trassla in sig medan vi trasslade ut den) och kunde sen fortsätta hemåt igen. Det måste ha sett rätt kaotiskt ut... Man kanske helt enkelt kan säga att drag har en tendens att lätt se lite kaotiskt ut, speciellt om nånting blir lite knasigt eller trassligt. Många hundar, ivriga hundar, massvis med linor osv...

Mmmm...blöta hundar... =)

Vägen hem gick i alla fall bra och vi kunde andas ut...

Så här ser det ut bak i bilen nu. De vita lådorna går hela vägen fram och ska kunna förvara selar, linor, vattenflaskor, spårlinor, träningsgrejor, ja allt möjligt tok som man släpar runt på. Äntligen är det rätt så klart! =)

Nu tänker jag torka och blir varm (och det går bra för vi eldar i kaminen och har sjukt varmt i vardagsrummet) och sen ska Giela och Kaela få sig en promenad i regnet. I övrigt aktiviteter inomhus! Nog med regn och rusk för idag!

Igår fortsatte arbetet i garaget och rivningen av väggar är nu i stort sett helt klart. Det blir en riktigt bra lösning! Jag bytte en trasig spånskiva (trasig för att nån tuggat på den) i en av kojorna och hittade till min stora glädje (?) en rejäl pinkfläck inne i träullen, långt ifrån öppningarna. Dvs. inte bara nån som råkat kissa in genom hålet av misstag (vilket hanar kan göra i vissa lägen) utan nån som medvetet kissat rakt i sin liggplats...fräscht... Gissar att Kaela kan vara skyldig men vet inte säkert. Den kojan står nu på vädring och är off limits... =/

Idag har vi dragtränat med Yvonne. Rotax och Giela fick vara hemma så det blev ett jämnt 10-spann. Kaela fick låna Silvas sele vilket fungerade rätt bra, medan Silva fick låna Gielas. Kaela kunde däremot inte ha Gielas sele. Och jag tror att alla tre egentligen har selar med samma storlek från början... Storlekarna på Björkis selar är ett kapitel för sig - speciellt när de använts nån säsong!

Silva och Kaela

Allt är inte alltid rakt och snyggt. Det verkar vara löp på G och duktige Marco var lite disträ vissa gånger idag innan han blev varm i kläderna. Hundar är ju just hundar, och inga maskiner! Vi körde 8 km ungefär och stora megabacken var nästan lika tung idag som vanligt, vi hade ju 3 barn som barlast dessutom. På vägen tillbaka stannade vi en snabbis för pinkpaus och Nalle hamnade rakt över denna leriga pöl, som han lade sig raklång i för att svalka sig lite... =) Han hann precis resa sig innan jag tog bilden.  

Jyckarna var i alla fall glada och höstvädret var riktigt skönt, även om solen gärna hade kunnat få värma lite mindre för hundarnas skull. När vi kom hem fick alla sina klor klippta, och så här glad blev Kaela.

Sen fick Giela en promenad, som igår, och det känns skönt att äntligen vågra promenera som en normal person! Förkylningen har nästan lämnat mig nu, att springa är det inte tal om, men att promenera verkar fungera utan att förkylningen anfaller mig igen. Underbart! Avslutar med ett sött klipp på sötaste Rotax. Han börjar vara lite rastlös här inne men jag vågar inte promenera honom eftersom han har ett plåster över såret där bollarna satt, och det får gärna sitta kvar och skydda så länge som möjligt, så vi försöker hålla honom lite stilla och behålla plåstret på för säkerhets skull. Vi har klickertränat lite idag men det var med HÖG energinivå! Så här söt var han tidigare idag när jag rörde mig i närheten av godisskåpet då jag hämtade en klotång...

Kvällen har vi ägnat till ännu en 12-spannstur. Kjolen, nylonstrumporna och den rosa kavajen fick åka av efter jobbet till förmån för kängor, vandrarbyxor, varselvinterjacka, keps och vantar. Idag hade vi dessutom inte bara två utan tre barn som barlast! Vi körde 8 km som förra gången och värsta backen mot Gruvberget var tung även idag, men när vi vuxna (och lite tyngre) lättade våra rumpor så gick det bra ändå.

Rotax och Nalle, jobbarkompisar

Sa du nåt matte?

Allt flöt på fint tills vi vara bara ett par meter från "hemma". Plötsligt befanns sig en igelkott framme hos ledarhundarna och Marco hann suga tag i den och ruska den rejält innan vi såg den. Jag rusade fram (när hjärnan kopplat rätt) och hade som tur var redan vantar på mig och kunde lyfta ner igelkotten i diket och leda hundarna vidare, men några droppar blod hade redan hunnit komma.

Jag tänkte först att det var igelkotten som blivit skadad, men så var nog inte fallet. När hundarna selats av och stängts in så tittade vi till den och den såg hel ut men hade blod på några av taggarna längst ut, så blodet var nog helt enkelt från Marcos mun. Nåja, slutet gott (i alla fall såg det så ut) för alla inblandade. 

Hundarna har fått en kort nedvarvningspromenad och verkade riktigt nöjda och sover nog gott ute i sina kojor. Jag tänker sova precis lika gott i sängen. Imorgon bitti åker finkläderna på igen!