www.nukutvi.se

Inlägg publicerade under kategorin Slädturer

Av Kicki - 31 mars 2013 17:01

Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par kilometer uppför till vindskyddet "oppa lia" och de verkade inte misstycka när de låg och solade på liggunderlagen heller.


Giela i sin superpensionärsdräkt


En som vilar och en som förstör




Silva är lite knasig, men det har vi ju alltid vetat


Spaningspatrullen på liggunderlaget


Hundarna var faktiskt rätt snälla mot liggunderlagen och jag har en liten plan på att köpa 2-3 liggunderlag och dela upp i lagoma bitar till varje hundpar så att de slipper ligga rakt på snön och kyla ner musklerna. Platta bitar tar ju mycket mindre plats i släden än hela rullar. Halm och hö i all ära men det är lite bökigt och tar ju slut allt eftersom. Blå liggunderlag blir den nya melodin!



Sen några fler bilder på vårt nya kärlekspar Rotax och Silva...tittar ni bakåt i bloggen så har de varit gulliga med varandra i flera dagar nu och de ligger gärna nära varandra. Sötisar! (Men säg inget till Silva - för hon skulle aaaaldrig erkänna) Det har inte med löp eller nåt sånt att göra utan de verkar bara ha funnit varandra lite extra på senaste tiden, och det är ju himla gulligt.



Lite bus hann Silva och Rotax med också förstås. Silva lyckades få Rotax draglina (fäst i hans halsband) ett varv kring sitt fram ben och när det drog åt lite så fräste hon till och var nog rätt nära att bli förbannad. Klok som hon var tänkte hon efter lite och stod istället och såg riktigt eländig ut medan jag skyndade fram och hjälpte henne loss. Det var ju ingen fara på taket, men det gjorde säkert lite ont och var obekvämt. Duktigt av lilla Silva att vänta på hjälp istället för att ta ut det på sin kompis.


Sen lade jag mig på ett annat liggunderlag framför elden och hamnade i riktigt "fältkoma". Så himla varmt å skönt! När jag skulle kliva upp efter att sambon packat ihop våra fikagrejor så ville benen inte lyda...jag fick kämpa för att få med mig kroppen hemåt. Nu blir det en lugn kväll och sen drar vi nog nån liten sväng imorgon också innan vi packar ihop oss och åker mot Vittjärv igen. Som vanligt har den här påskhelgen gått alldeles för snabbt.


Av Kicki - 31 mars 2013 08:05


Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umnäs och hoppade på skoterleden mot Gardfjället för att möta upp några andra skoteråkare och fika ihop. Vi började nere i skogslandskapet och det märktes redan där att sol och nollgradigt var varmt för hundarna. Giela var klart frustrerad över att behöva åka så mycket och inte få springa, och jag tror att hon mer eller mindre gnällde från start till mål.



Skoteråkarna drog iväg upp på fjället och vi började närma oss den värsta stigningen innan trädgränsen. Spåren var ganska mjuka och det gjorde det förstås ännu tyngre för hundarna. Mina 6 hundar är ju inte ett vanligt 6-spann eftersom alla inte drar hela tiden och vissa nästan inte drar alls när det går tungt, så, jag brukar säga att vi tar oss överallt - men det tar tid bara!


I de värsta backarna fick vi köra intervaller, 50 m drag, en minuts vila, osv. Dessutom märkte jag att det inte riktigt hjälpte att jag röt till åt Giela ibland att vara tyst! Den stämningen spred sig snabbt i resten av gänget också så det blev mer glada tillrop och tant fick gnälla bäst hon ville. Ett hundspann är ju lite av ett levande väsen ihop och energin kan antingen vara positiv eller negativ. En matte som låter arg, även om det inte kan verka som att nån hund tar åt sig, är ju en sån sak som kan sänka moralen på sikt.


Till slut kom vi oss i alla fall upp mot trädgränsen och det planade ut lite så att hundarna kunde återhämta sig. Å jag med för den delen, att sparka och springa med stora skor görs ju inte helt utan ansträngning. För att underlätta för hundarna så avlastade jag släden min tyngd så ofta jag kunde och gick/sprang istället i backarna.



Efter en bits plan mark började sen ännu en stigning. En sån där härlig "fjällenstigning" där man tror att man ser högsta punkten men så finns det alltid en till bakom. Dvs. både en sporre och något som ger moralen en törn när man inser att det finns ännu en höjd, och ännu en. Vi tog leden över fjället för att sitta på baksidan.



Äntligen! Här passerar vi högsta punkten och börjar resan neråt på andra sidan.





När vi kom ner en bit på andra sidan började vi spana efter skoteråkarna...och såg dem sitta lååångt upp i en sluttning som innebar att vi fick klättra upp samma höjd som vi just sprungit ner. På bilden ovanför ser man en svart prick där det är som mest skoterspår - dit skulle vi...och energinivån var smått låg samtidigt som det var en hel del stigning kvar.


 

Fram kom vi i alla fall och parkerade i sluttningen för fika och umgänge. Giela som bara hoppat ur släden för att springa korta sträckor var nöjd över att få komma fri igen. De andra solade och vilade medan vi tvåbenta fikade.


Nalle



Systers sambo hade med skiglideutrustningen (hette det så?) och flög rakt över oss två gånger med snygg precision. Här satt vi alltså och fikade rakt under flygstråket. =)




Giela



Efter en härlig dag i solen packade vi ihop oss och medan skoteråkarna drog upp på några av de högre topparna började hundarna och jag resan tillbaka, som började med en mindre stigning upp till den högsta punkten igen.



På väg neråt



En av de högsta punkterna på Gardfjället




Vägen hem gick förstås mycket snabbare än vägen upp. Långa nerförsbackar kan dock vara lite förrädiska och det gäller att hålla igen på farten och sträcka linorna för att spara hundarnas framkroppar som annars får ta tunga smällar.




Det var nöjda och trötta hundar som sen somnade i bilen, och vi var riktigt trötta själva också efter en heldag ute i solen. För vår del blev det nog en tur på ca 4 mil och även om hastigheten inte var något att jubla för så tyckte jag att hundarna jobbade på rätt bra med tanke på värmen, stigningen och de mjuka spåren där de hela tiden sjönk ner lite. En bra dag helt enkelt! Idag väntar nya äventyr men vi håller oss nog hemma ring byn. Just nu sitter vi och tittar på en tråd av renar som promenerar ute på isen.


Igår  kom vi hem lagom för att se solen börja gå ner. Nu - ny dag nya tag!





Av Kicki - 29 mars 2013 21:26

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan inte är lång så blir det ju tyngre att klättra så pass mycket uppför och strapatser i spannet är inget som lockar tant. Att springa lös däremot är mycket roligare även om det egentligen innebär samma sak... Nu var hon med - men åkte i släden nästan hela biten förstås. När hon väl tjatat sig till att springa så svepte hon fram som en vind och älskade var sekund.



Silva tar sats för att attackpussa Giela



Glad tant


När vi kom upp mot fjället började det snöa på oss - inte riktigt det väder vi hoppats på kanske.




Vi fortsatte över fjället och ner i ravinen på baksidan där det finns några riktigt fina grillplatser med lä och bra solläge. Förutom mitt gäng körde sambon skoter, och syster och en kompis+hund kom på en annan skoter. Mums med grillad korv!


Silva kände sig förstås uttråkad efter en stund och började döda en fjällbjörk


Mintu


Fina Shiro - kompis med Giela men har inte träffat resten av spannet


Silva lutar sig mot Rotax - visst ser han lite mallig ut?


Efter korvgrillning och surr åkte vi sen hemåt. Vädret växlade mellan snö/hagel, sol och bara mulet. Giela såg lite stel ut när vi körde iväg, och jag funderar på om det kan bero på hennes täcke. Eftersom hon fällt ur så hårt nu fick hon ha ett värmetäcke istället för Back on Track. Det var länge sen hon såg stel ut så att vi lade märkte till det så tydligt. På vägen hem fick hon därför på sig BoT utanpå det andra täcket och fick trava de sträckor hon ville, i lugnt tempo. Efter en stund såg hon mjukare ut igen och jag hoppas att det var rätt val att låta henne springa lite för att mjuka upp sig.




  



På väg hemåt igen




Nu ska hundarna kvällskissa och sen är det dags att sova! Imorgon blir det slädkörning av nåt slag, eventuellt på Gardfjället som vi ser när vi tittar ut genom köksfönstret (fast det ligger ganska många mil bort egentligen), eller så blir det härikring byn. Gonatt!



Av Kicki - 24 mars 2013 13:03

Igår morse 07.15 lämnade vi gården och körde mot Skogså igen. Hundarna och jag alltså. Skoteråkarna tog det betydligt lugnare för de färdas ju lite snabbare än vad vi gör. Giela satt i släden och solen lyste - en bra start!




Buddbyträsket



Giela var ivrig och gnällde och pep. När jag släppte ut henne i flexit så visade det sig att hon var jättekissnödig! Jag trodde att hon hade kissat under morgonen medan jag packade ihop allting men tydligen inte...! Sen hade hon i alla fall bråttom och sprang snabbt snabbt med linan sträckt.



Sen började bajsandet, och det var rätt mycket bajsande. Flera av hundarna visade sig vara lite dåliga i magarna och jag vet inte om det beror på något de ätit eller något annat. Matmässigt har de bara ätit sin vanliga mat så det kändes lite oroväckande.


Hundarna kändes lite sega och eftersom vi skulle lite över 2 mil till fikaplatsen blev jag lite fundersam. Sen ökade de farten igen och blev normala, varför? Jo vi hittade en massa trevliga renspår! Giela gnällde i släden och de andra fick en betydligt bättre styrfart.





Framme i Skogså!


Husse kom ikapp oss (på skoter) precis när vi passerat Skogså och sen hade vi bara en kort kort bit till vår fikaplats. När vi kom fram var klockan bara 09.15 så färden hade trots allt gått snabbare än jag trott. Oväntat med tanke på den sega starten.


Kaela och Mintu


Husse fotar Rotax


Trött Silva



Rossi njuter i solen



Sen blev det förstås lite dramatik, som det alltid verkar bli när vi ska träffas vid denna grillplats. En fastkörd skoter på annat plats gjorde att sambon fick packa ihop sig för att köra dit och hjälpa till...gällde ju bara att hitta rätt först... under tiden satt hundarna och jag och eldade och myste i solen, snön som föll, och sen sol på nytt. Hihi, var ju samma sak förra gången, då satt vi också där och filosoferade... =)


Rotax visar hur man hanterar linor...





Sen var det äntligen dags för hamburgare när skoteråkarna anlänt - burgare med bacon, krispsallad, friscobröd, röd/gul lök, småtomater, västerbottensost och stekta kastanjechampinjoner på...mums!



Efter 3-4 timmars vila började Silva vakna och bli jobbig. Att vara stilla länge är trist enligt henne! De andra har inga problem med att vila i solen med Silva är inte alltid lika tålmodig. Hon skällde och studsade som en boll i försök att få igång oss.




Tant åker släde



Paus





Det blev en härlig dag med 10 timmar ute i solen innan vi jäktade vidare mot födelsedagsfirande. Hundarna kändes lite sega även på vägen hem och idag har vi tagit en vilodag av just den anledningen. Hoppas att magarna fungerar som de ska snart igen.


Ingen dum dag att vila i alla fall!


I övrigt har jag börjat fundera på vår 10-milatur. Förutom att vintern börjar glida oss ur näven snart så vet jag inte om hundarna är riktigt i form att klara det. 10 mil för hundar med rätt kropp mm är ju inte speciellt mycket om de tränats väl, men jag har ju inte bara såna hundar. Kaela dras med sin rygg men den fungerar bra med kort sele och BoT på vid arbete. Om inte hennes rygg trilskas så tror jag absolut att hon skulle klara det på ett bra sätt så länge tempot är lagomt.


Rotax har ett väldigt kort steg och är inte alls byggd för att springa långt. Senaste tiden tycker jag att han har sett en aning stel ut ibland, och det får mig att tveka. När han är i bra form och pigg och glad så tror jag nog att han skulle fixa 10 mil i lugnt tempo, men med en liten stelhet så känns det inte rätt att testa. OM vi ska göra det så vill jag att alla ska med, så om en hund behöver vila så kommer vi inte att åka. Även om detta blev ett litet "mål" för oss denna säsong så känns det inte som hela världen om det inte blir av. Vi har ändå utmanat oss själva på vår egen nivå denna säsong och nånstans är det väl just det allting handlar om? Ska man jämföra sig med andra blir det lätt tokigt, i alla fall om man jämför med andra som har andra mål och andra förutsättningar.


Så, inget bestämt ännu med magkänslan just nu är att den belastningen inte känns rätt då vissa hundar inte är helt 100. Om de ska hinna vila och återhämta sig så missar vi de få helger vi har kvar att köra på. Tiden räcker helt enkelt inte till. Nästa körning ska Rotax få testa ett BoT han också så får vi se om det hjälper honom att mjukna eller inte.







Av Kicki - 23 mars 2013 16:49

Tala om att nyttja dagsljuset maximalt!

Av Kicki - 23 mars 2013 07:20

Av Kicki - 16 mars 2013 22:19

Idag kom vi oss äntligen iväg till nya och till stor del okända spår efter att mest ha kört på spåren kring Vittjärv denna vinter. Visst är de fina, men lite omväxling är ju kul både för hundarna och oss som kör. Vi körde en runda på 2-2,2 mil nånstans från Överstbyn via Gunnarsbyn, Sörbyn, Lassbyn och sen hemåt igen. De tre spannen ihop var dessutom härligt brokiga, vi hade 2 renrasiga sibbar, 1 malamute, 1 laika, 1 norrbottensspets, 1 halvschäfer, 1 akita, och så ett gäng huskyblandningar förstås. Söta Nalle var norrbottensspetsen som hängde med - gudomligt söt och en riktig fighter som såg ut att stortrivas i selen!




Mina hundar är lite knasiga...att ha kända eller okända spann bakom sig bekommer dem inte direkt. De spannen kan köra nära eller på sidan utan att det gör så mycket, men hundar FRAMFÖR (dvs inte i andra spann) är superintressanta och svåra att passera snyggt. Vi är kvar i den lite onda cirkeln där vi tränat för lite då vi sällan möter folk/hundar, samt att vi haft otur på sistone och mött några lösa hundar som sprungit in i spannet. Idag passerade vi två promenerande hundar och ingen av passagerna blev perfekt. Hundarna (främst Kaela) hade plötsligt fått hjärnsläpp och trodde att "vänster!!!" betydde "gå höger och hälsa på hunden". Vi hade förstås säkerhetsavstånd så att ingen nådde fram, men ändå...

  

Hur svårt ska det behöva vara liksom? Å andra sidan så är det ju faktiskt en rätt svår grej när man har hundar som gillar att träffa andra och har intresse av det. Speciellt när hela spannet är sånt...hmm... Nåja, vi tog oss förbi med någon slags ära halvt i behåll efter lite strul och tysta svordomar.



Supersöta Nalle - samma face som en avlad draghund - samma glädje!


Puss på dig kompis!


Som ni ser var Mintu och Kaela inte 100% smarta idag...*s*




Nalle


Varga, som är kullsyster till Nalle, min egen Nalle alltså.


Glädje!


Av de 12 hundar som var med idag var nog lille Nalle ivrigast och när vi stannade talade han om att vi borde fortsätta!



Stor kille och liten kille


Varga


Puss på dig storebror!

Detta är vad jag kallar skoterbro!


Stora Nalle



Vi hade fina leder hela vägen runt. =)



Snyggaste malamuten Nanook, som just nu är "naken" och urfälld och ser lite mindre ut än vanligt


Wihoooo!


Rossi



Silva


Sista biten hem åkte Marikas dotter med på släden - like a pro!


Vi fick en fin tur men detta verkar inte vara min dag idag. Förutom att passagerna gick lite trögt så ramlade jag och fumlade med släden flera gånger och flög runt lite mer än jag brukar...slog i knäet så att det är ömt och svullet (inte själva knäet eg. utan just ovanför) och väntar mig ett stort blåmärke. Jag kände mig smått kaotisk helt enkelt! Hundarna skötte sig fint förutom passagerna, det var snarare släden och jag som inte var helt synkade för en gångs skull. Nåja, blir att sova på saken! Imorgon kör vi på hemmaspåren och så ska tant få sig en långpromenad. Dessutom är jag lite nyfiken på hur pass blått knäet kommer att bli...*tihi*



Av Kicki - 10 mars 2013 21:10

Vi åkte iväg hemifrån kring 09.15 imorse, lite senare än jag tänkt, och kom hem först kring 19.15 så det blev en rejäl utedag vilket var härligt på alla sätt. Sträckan vi körde till en tjärn norr om Skogsgå är ca. 2,2 mil enkel väg enligt min mätning på eniro, så jag gissar att vi kört 4,5 mil idag eller lite mer, eftersom skoterleden inte är så rak i verkligheten som sträcken på kartan. Underbart! Skoternördarna (sambon som körde från Vittjärv och kompis Emma som körde från Smedsbyn) startade lite senare eftersom de är rätt mycket snabbare än mitt hundgäng.


Ovanför Buddbyn



När vi kommit bort från byn fick Giela springa lös en sväng och Nalle var noga med att titta så att tant verkligen kom med. Tant såg mycket nöjd ut och sprang så sött bredvid släden och verkade inte riktigt tycka att hon nånsin blev trött. Ändå var hon rätt medgörlig när jag stoppade ner henne i släden igen.


Sambon har kommit ikapp och kört om





Framme i Skogså! Där myllrade det av skidåkare idag eftersom vi tydligen tajmade in med nån slags skidtävling? För en gångs skull åkte jag inte vilse i Skogså utan hittade raka vägen genom byn... tidigare har jag kört väldigt vilse i Skogså och bland annat hamnat på dagis mitt i byn där spannet (det var innan Nalle flyttade in) snabbt omringades av kramgoa barn och snälla lärare som förklarade var leden fanns.



Sen följde en följetong som gav mig många skratt och jag ska försöka att återge den. Hundarna och jag hittade en bra grillplats en kort bit ovanför Skogså. Emma ringde före det och berättade att hennes skoter inte startade i Smedsbyn så Lars tog sin skoter och åkte ditåt medan jag fortsatte sökandet efter grillplats. Efter en stund ringde Emma som hade fått igång skotern och började åka åt vårt håll. Jag försökte ringa Lars men fick inget svar där. Däremot kom ett par åkande på skoter och sökte en stuga som de inte hittade, men de hade tändstickor som jag fick låna och så slog de sig ner och fikade och surrade lite, trevligt!


Efter en stund ringde sambon som kört hem till Emma och jag fick förklara att hennes skoter redan startat och att hon redan åkt iväg. Tydligen hade de inte mötts längs vägen. En stund senare ringde Emma och undrade om hon var på rätt spår. Jag berättade för paret (de som kom och fikade med mig) att jag väntade på min sambo och en kompis som skulle komma med varsin skoter. Efter en stund kom en bekant skoter (=Lars) ut på den lilla sjön och jag hann precis säga "Där är han!" när jag insåg att han inte sett oss för han brände vidare över sjön och försvann bort längs leden...å att ringa honom fungerade ju inte heller. Vi skrattade gott alla tre och jag skickade ett sms i alla fall... Ungefär samtidigt skickade Emma ett mms med en bild och en grön pil "här är jag" så jag ringde henne och guidade sista biten. Just efter det ringde Lars och förstod att han passerat oss, så efter viss väntetid dök båda två upp från varsitt håll inom en minut eller två. =) Jag kände mig som en sambandscentral för det var samtal och sms åt höger och vänster...


En klassiker i repris - slädhunden Nalle!


Giela gick runt och spanade kring grillplatsen men somnade sen vid en tall



Formationssovning!


3 Rotaxar i samma bild! =)


Medan vi satt och fikade och surrade och körde skoter så passerade ett 2-spann med vorsthrar och släde, och sen en skidåkare med 2 jämthundar eller nåt sånt. Första gången de passerade blev de utskällda/ylade eftersom jag skyndade mig att hålla i tant för säkerhets skull, men andra gången de passerade satt hundarna mest och tittade. På morgonen passerade vi även en skidåkare med Papillon och det är ju alltid kul att se aktiva hundar ute i spåren. Däremot hade mina hundar gärna fått låta släden och skidåkaren med jämthundarna passera utan att gaffla...

  


När vi sen skulle åka så sov Giela hårt inne i vindskyddet medan vi packade ihop, gjorde iordning hundsspannet så de började sjunga osv...Giela sov bara vidare och vi hade nog kunnat åka och glömma henne utan att hon hade märkt nåt, söta lilla tant... =) Efter lite rop och hojtande så vaknade hon och sträckte på sig, dags att åka redan?



Emma och Rotax säger hejdå för denna gång



Giela var riktigt duktig på att åka släde nu men gnällde en del när hon var uttråkad och tyckte att hon hellre skulle få springa själv, som på bilden ovan kanske där hon ser lite gaaalen ut. Kring 16.30 hade vi kommit ut på spåren igen och var på väg hemåt.



Trevligt med bra och tydliga skyltar, tyvärr saknas de helt på många ställen men där de finns är de guld!



När vi passerade Buddbyträsket på vägen hem hade det börjat skymma så smått och pannlampan fick åka på. Skoteråkarna hade förstås redan hunnit hem för länge sen (sambon tänkte vänta på oss men jag skickade hem honom för att han skulle slippa vänta så mycket), men vi pinnade på i vår takt och hade det förstås rätt mysigt ändå.




Repslingan kring Gielas hals sitter där mest för att hindre henne ifall hon skulle försöka hoppa ut. Den är så vid att hon inte bör kunna fastna i den ifall jag på något vis skulle tappa släden och henne, men den hindrar henne från att skutta ut utan en lite större ansträngning. Egentligen gillar jag inte att ha henne "fast" i släden, men samtidigt kan det vara riskfyllt att sitta helt lös också. Slingan känns som en bra kompromiss som är säker både för henne och för mig.


Härligt att vara hemma igen!


Vägen hem tog lite mer än 2,5 timmar och hundarna verkade trötta och nöjda efteråt. Spåren var lite kärva och vi hade rätt mycket packning så jag förstår att det tagit på krafterna. Egentligen hade jag tänkt försöka ta vår tiomilatur nästa helg men jag vill ha bättre spår än detta om vi ska klara oss, så om det inte blir varmväder innan dess så får vi skjuts upp datumet. Mina hundar behöver lätt före för att klara den distansen och underlaget, dvs. hur lätt släden glider, gör väldigt stor skillnad på hur mycket hundarna behöver trötta ut sig. Flera av dem är ju inga långdistansare så för att klara den distansen måste vi ha bra väderförhållanden, det går inte att komma ifrån. Gillar inte att planera om men måste man så måste man... =/



Nu ska hundarna få middag och sen ska vi sova...tror vi kommer att sova riktigt gott hela familjen idag. =) 6+ mil i helgen med delvis riktigt tung packning, så även om distansen i sig inte är speciellt mycket så har hundarna helt klart fått rejält med träning ändå. Gonatt världen!








Presentation


Jag heter Kicki och bor med mina 7 draghundar och sambo utanför Boden. Vi lever för draget och underbara äventyr tillsammans!

Länkar

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2013
>>>

Senaste inläggen

Arkiv

Sök i bloggen

Besöksstatistik

Kategorier


Skapa flashcards