Igår kväll var det äntligen dags att prova spåren igen. Vi körde bara den korta rundan på 7km eftersom hundarna stått still från körningen i en vecka. Det verkade spritta i småbenen och helst ville alla galoppera hela vägen, men det fick de förstås inte.

Imorse klockan 9.00 hade vi tid bokat på Älvdalens hundhälsa för simning med Mintu och Kaela. Jag har tänkt börja friskvårdssimma dem för att bygga lite bättre muskler. Mintu rör sig ju notorisk konstigt fastän varken specialister eller veterinärer hittar något fel, och Kaela går lite mer passgång än jag skulle önska, även hon är ju "friskförklarad" men nåt är ju lite galet. Rätt muskler på rätt ställe kan ju knappast skada i ett sånt läge.

Ingen av dem har (vad jag vet) nånsin simmat förut. Mintu fick stora runda ögon när vi lyfte i honom och första minuter var det mer plask än sim. Vattnet stänkte och efteråt var jag blöt i håret och över halva regnrocken ( som Paula så klokt erbjudit). Sen kom han in i rytmen och började simma riktigt snyggt! Ögonen var fortfarande lite större än vanligt, men paniken byttes sakteliga mot "läskigt men lite kul ändå". Jag tror faktiskt att han kan lära sig att gilla simningen! Kaela följde väl i stort sett samma mönster. Det roliga med båda två var att de tyckte att det var superskoj att se den andra simma! När Mintu kommit ur badet gick han upp på rampen för att titta och kikade sen in över kanten här och där för att se vad Kaela gjorde. Värsta roliga stället - kanske just förutom tiden i vattnet då...

Detta var bara "prova på"-sim så båda hundarna simmade kanske 10 minuter var, uppdelar på flera korta etapper och vila i vattnet (hängande på matte) efter nästan varje varv. Här står Mintu uppe på rampen och poserar med blöt päls. Den vågade ingen av dem använda ända ner i vattnet idag, så rampen blev "godisutdelning" och sen lyfte vi dem över kanten ner i vattnet istället.

På vägen hem hälsade jag på Linda och Kim en snabbsväng. Här är det matutdelning med nästan alla hundarna på rad. Närmast kameran syns Desna och Dolly. Hundarna nedan har jag inte riktigt namn på i mitt lilla minne...men visst är de fina? Å en av dem är ju riktigt lik Mintu!

När vi kom hem var tanken att dra iväg med släden, men Mintus tjocka päls visade sig vara tjockare än jag nånsin trott. Trots att jag torkade med handduk och försökte hjälpa till så var han inte torr i pälsen förrän kring halv fem på eftermiddagen. Dagens lilla slädtur blev alltså i mörker den med. Idag fick Giela följa med och vi valde den korta slingan även nu, men i extra lågt tempo.

Giela såg så glad ut och alla skötte sig fint. Snön började falla och jag planerade glatt en längre tur imorgon i solen. Vi svängde upp på lilla spåret hemåt och hade bara några hundar meter kvar när en gråhund kikade fram bakom en husknut. Den brukar stå där ibland, men den fanns inte där på vägen bortåt, och eftersom vi varit borta så kort stund så tänkte jag inte riktigt på att den kunde vara där. Eftersom jag körde alla 7 hundarna blev ju spannet några meter längre, och vips hade mina översociala (och inte alltid helt lydiga) ledarhundar vikt av spåret och gått fram för att säga HEEEEJ!

Som tur var så uppstod inga sura miner, men sånt ska förstås inte hända ändå. Vilt vrålande drog jag upp ledarhundarna på spåret igen och pratade lite snabbt med nån som kanske var gråhundens husse. Ingen större skada skedd, annat än att vi fick ett rejält "fail" i träningen att passera istället för att hälsa. Vi har passerat förbi flera gånger förr utan att de har behövt mötas, men ett 6-spann är ganska mycket kortare än ett 7-spann. Imorgon blir det en liten skidtur ut på ängen för att dra ett spår som går i en liten båge längre bort så att fina gråhunden slipper riskera mer besök. Med lite tur stämmer SMHIs prognoser och vi får en fin dag med ett litet antal minusgrader och strålande sol!

Kaela gillar att åka bil och imorse körde vi mot Öjebyn

Väntrum, spännande som bara den!

Idag hade Kaela tid hos Christina på Öjebyns veterinärklinik för att titta på sina stela ben. Ännu en gång blev jag jättenöjd med bemötande och kunnande, och hit åker vi helt klart igen. Kaela blev rejält genomkänd och klämd, och det visade sig att de stela benen antagligen härstammade från en inflammation i ryggmusklerna på undersidan ryggen. För säkerhets skull röntgade vi hela ryggen men den såg fin ut, så nu blir det ännu ett par veckors vila och fortsatt Previcox eftersom inflammationen verkade vara på tillbakagång, men inte gett sig helt. Känns jätteskönt att ha hittat en veterinär som verkar riktigt kunnig på rörelser och rörelseproblem för det är viktiga saker och tyvärr så kan ju inte alla veterinärer mycket om detta område (vilket är rätt naturligt förstås).

Kaela, Silva och Mintu är födda i en by i närheten av Öjebyn, så när vi ändå var där passade vi på att hälsa på deras uppfödare Tomas. Som alltid var det jättekul att vara där och surra en stund, och träffa alla hundarna förstås. Jag har inte varit där på länge nu så det blev några nya bekantskaper, bland annat lille valpen "Malte" som röjde runt och charmade.

Tomas och Malte

Kaela tyckte det var skoj att träffa sin fd. husse, hon bodde ju faktiskt där tills hon var 1,5 år gammal, men hon fick inte träffa de andra hundarna eftersom hon varit aningen grinig på sistone, antingen pga. smärta i ryggen eller så är det eftersviter av löpet. Hon har aldrig ställt till med bekymmer, men varit aningen mer "stel" i sitt språk kring de andra hundarna när de varit närgångna eller leksugna, och då är det dumt att chansa.

Orkan?

Just nu hade Tomas massvis med svarta hundar, och för ett otränat öga var det svårt att se skillnad på dem. Silva och Kaelas mamma Selma är svart, och flera av hennes avkommor var riktigt lika henne nu i vuxen ålder. Selma är även Maltes mamma, så Malte är alltså halvsyskon till Silva och Kaela, och halvfarbror till Mintu. Dessutom hade Tomas det godaste Rooibos-teet med honung och mjölk i - mums!

När vi åkte hem var Kaela trött och sov extra gott...

Zzzz...

Sovandet fortsatte i soffan efter att husse rufsat till pälsen med gos

Medan Kaela och hennes husse gosade i soffan åkte jag och de andra hundarna iväg på en dragsväng  efter middagen. Vi körde 11km och idag fick Silva prova att gå i led med Rotax. Båda två har gått i led en hel del men aldrig tillsammans tidigare. Rotax är en utpräglad vänsterhund och vill både gå på vänster sida, och hålla vänster sida av vägen. När han har gått med Mintu så har det fungerat smärtfritt, men Silva är 3-4kg lättare och fick kämpa mer. För att hålla Rotax rakare så satte jag honom på höger sida som jag brukar när han går i led. Resultatet blev att Rotax försökte trycka ner Silva i diket, och Silva försökte trycka upp Rotax på vägen. Att springa och småtacklas är förstås inte optimalt, men idag såg jag det som bra träning. Alla ledarhundar behöver träna sig på att tackla andra och våga vara fysiska, och idag fick Silva lite extra träning på den fronten. En stund tryckte hon faktiskt upp honom mitt på vägen!

Lördag/söndag extrajobbar jag på taxi så imorgon får hundarna vila. Kaela blir innehund nu tills ryggen piggnat till, och det säger hon förstås aldrig nej till...lilla goseKoalan.

Idag åkte Lars o jag på "påhälsningsturné" med Nalle. Vi började med att besöka Lars ena syster och där fick vi träffa underbare lille Rikki, en Akita som föddes i våras nån gång. Supertrevlig hund!

Vi fick gott fika och trevligt sällskap som alltid! Sen packade vi in oss i bilen igen och åkte vidare till Linda, Nalles förra matte. Det var nu 2-3 månader sen Nalle var där sist och jag hade trott att han skulle bli sådär toookig och inte veta vad han skulle göra av sig själv av glädje! Istället var han rätt lugn men pinkade tuuusen gånger, och han är ingen sån hund som brukar markera annars. Han var nog lite smånervös helt enkelt, eller hur man ska säga... men snart verkade han känna sig "hemma" helt och hållet igen. Tror han blev glad att träffa Linda och kompisarna igen!

Busige Emil kom ut till Nalle och så fick Nalle följa med in till Dolly och titta på hennes valpar.

Fina Dolly och några av hennes valpar. De har fått namn med snötema och visst passar det bra? Nästan alla är i huvudsak vita, och alla utom en har helt blå ögon.

Mys med morsan!

När vi var där hade valparna nyss rusat runt i rastgården så de var jättetrötta! Helt utslagna och orkade knappt ha ögonen öppna.

Fartvinden Emil börjar också bli stor nu! När vi körde hem var vägen kring Vibbyn (blir det nog...) ganska översvämmad. Vattnet var inte så värst djupt, men det var en lång sträcka (jag hann få upp kameran just på slutet) och jag undrar om de kommer att bli tvungna att stänga den. Blött blött blött!

Hundarna har fått sig en kvällsdragrunda, 7km ungefär, och nu blir det filmtime! Körningen gick bra men en sak oroade mig lite, Mintu rörde sig inte bara skumt som vanligt, utan tvekade när han skulle hoppa in i bilen efteråt... Det var första gången någonsin det händer, så en gång kan ju vara ingen gång, men det är helt klart något att hålla ögonen på. Funderar på att prova att simma honom. Tydligen ska det finnas ett nytt hundsim i Råneå. Vattentrask har han testat i Gammelstad men han var rätt envis och fuskade rätt mycket, jag gissar att det inte är lika lätt att fuska om man faktiskt måste simma?

I fredags när jag kommit hem från jobbet fick jag ett roligt samtal! Evy från kennel Mackinaw på andra sidan sjön ringde och berättade att de hade besök av en tjej som heter Christina som jag känner via nätet men aldrig träffat förut! Givetvis kastade jag mig i bilen direkt och körde dit (det tråkiga är att man måste runda sjön, det blir över 5 mil enkelt väg, fast vi egentligen bor mindre än en mil ifrån varandra...)!

Väl där bjöds det på ost och te och massor med Malamuter förstås! Söta Mikki som var halvstor sist jag var dit hade nu blivit stor och stilig - jättefin! Helt klart en av mina favoritmalamuter!

Han smög sig upp i soffan och dregglade stora mängder! Har nog aldrig blivit så dregglad på förut av en hund - och så var det en renrasig polarhund! Haha - oväntat men sött!

Bredvid i soffan satt Christina och hennes fina tik Buniq som lämnat tjockpälsen hemma. Tjusiga Inukshuk vilade ute i bilen.  Buniq var jättesöt och mysig - ännu en favoritmalamute! Vi hade en jättetrevlig kväll som alltid och förutom gott fika blev det förstås en massa prat om hundar, men även svamp! Tack allihop och jättekul att äntligen få träffa dig Christina!

Resten av helgen har gått i lugnets tecken. Jag är ensam hemma i helgen med hundarna, undulaterna, fåren, gässen och hönsen, så jag pysslar mest med djuren och tar det lugnt. Har sett hela "Long way round" om Ewan McGregor och Charley Boormans resa runt jorden på motorcykel - vilket äventyr! Direkt började tankarna om slädäventyr bli ännu starkare... men kanske inte jorden runt...riktigt...

Imorse samsades Nalle, Kaela och Mintu i sitt lilla regnskydd men under natten hade tydligen Nalle och Kaela brett ut sig så att stackars Mintu fick ligga ut i regnet, berättade mormor...stackarn! Får nog försöka ha bara två hundar i den hundgården vid dåligt väder. Tanken var att alla skulle sova inne men efter mycket vatten och träning var de pinknödiga titt som tätt och då är det ju enklare att de sover ute för allas skull.

Den här helgen har verkligen varit hektisk! Två fantastiskt vackra bröllop har hunnits med, 2 födelsedagar som jag tyvärr missade pga bröllopen, och så hämtade vi fina Nalle från Linda imorse. Nu är vi tillbaka i Blaiken igen och det enda tråkiga är att den hektiska helgen gjorde att jag knappt han träffa min älskade Lars. Hoppas vi får ses snart igen!

Linda har fyra underbara små valpar hos sig nu! Jättesöta! Nalle har haft jobbet som lekfarbror hos valparna, men nu får han ledigt!

Nalle sprang som en tok i rastgården och Silva och Kaela blev mycket glada över att ha nån att jaga. Det märktes att de träffats förut och alla verkade trivas ihop. Mintu och Giela var kvar i Vittjärv för att vi alla skulle rymmas i bilen, bästa Veronica följde nämligen med hon också och då behövdes ju framsätet till henne - och inte en hund! Här myser Veronica med en av valparna.

Nu är Nalle och Silva i ena hundgården, Mintu, Giela och Kaela i den andra, och Rossi är inne. Hon höglöper ungefär nu, och Mintu är vanvettigt kär. Just de här hundgårdarna har vi ju inget grävskydd mellan och hundar kan ju även para sig genom galler, så hon får vara inne för säkerhets skull.

Just nu ylade Nalle ett litet ynkligt yl, han tycker nog att det är lite trist att vara där ute i allt nytt, men det känns bättre att han får vänja sig nu när jag är hemma än imorgon när jag måste åka. Annars går allting jättebra, han är så fin och klok och förstod direkt när jag bad honom vänta ute på gården när jag gick in för att fixa hundmaten. Han stod där så fint och tittade på mig medan jag bökade på. =) De andra gillar honom och han är verkligen väldigt vacker - som bonus! =)

Efter jobbet igår kväll åkte jag och hundarna till Boden med packning och grejs. Silva använde kökssoffan i Blaiken en sista gång innan vi skulle åka. Idag har hundarna och jag hälsat på Linda utanför Råneå. Förutom att det alltid är fantastiskt roligt att vara där, så har hon dessutom en jättefin och stor rastgård med både gräsytor och skog. Hundarna stortrivdes och Mintu blev så ivrig när vi kom dit (han har ju varit där förut) att han skrek raaaaakt ut! Har aldrig hört honom skrika så innan, den lilla token! De gillar verkligen att springa  runt där och leka, nosa och sola.

Kaela, Lindas fina Nalle, Rossi, Silva, Giela och Mintu. Mintu var lite småspännig ibland, som han kan bli kring många stora hundar han inte riktigt känner. Han spänner sig men det är liksom mest bara "luft", bara man ber honom att flytta sig så pyser den ur honom...

Giela var helt lyrisk och flörtade hejvilt med alla i de andra hundgårdarna. Man kan verkligen inte tro att hon snart är 11 år gammal. Mest verkade hon gilla Sinbad och Fred, och som synes på bilden nedan så ville hon gääärna träffa dem, även om hon skulle behöva ta köksvägen in!

Nalle är snart 3 år gammal och har både sibbe och lite malamute bakom sig bland annat. Han hänger inte riktigt med i tempot i Lindas blivande tävlingsspann, men har mycket att ge ändå. Om allt går som tänkt så ska han komma och bo med oss i Vittjärv när jag och hundarna kommer upp nästa gång, i början av juli. Han fick träffa alla mina hundar idag och de verkade komma bra överens, speciellt Rossi var nog lite förtjust. =) Mintu var lite spännig men det var som sagt var mest "luft" och inte så mycket allvar bakom. Nalle är kastrerad och en väldig snäll och signalsäker kille, van att bo både ute och inne. Jag tror och hoppas att han kommer att trivas bra med oss, och vi med honom! =)

När vi åkte därifrån ösregnade det! Jag åkte till motorstadion för att kika lite på vad sambon gjorde, och hundarna låg kvar i bilen. Oj vad de sov gott! =) De såg helt nyvakna ut när jag kom tillbaka efter en ganska lång stund. Längtar massvis tills jag har möjlighet att fixa en rejäl rastgård åt min älskade hundar, när skolan är avklarad nu i december så borde det närma sig! Det ligger väldigt högt upp på prio-listan just nu. Imorgon ska jag köra taxi för första gången på ganska länge, 8-18 i finaste bil nr 2. =)

Imorse packade jag in mig och hundarna i bilen, och så lämnade vi underbara Blaiken för denna gång. På vägen hem svängde vi förbi Umnäs och hälsade på Catte Anderback på The Silent Way. De har över 50 draghundar och kör längre turer med turister nu under vintern, 5 eller 12 dagar, och har hållit på i ungefär 16 år med turistkörningar. Låter härligt att köra turister men inte harva på  i samma spår dag ut och dag in, utan få lite äventyr,  både för hundar och mushers. På de längre turerna åker de från Umnäs upp till Sarek mm...! The Silent Way har vunnit flera ekoturismpriser för sitt fina arbete och även för sin goda mat, och det var jättekul att få hälsa på och träffa Catte och alla hundarna.

När jag kom var det matning så jag fick hjälpa till lite med det och sen släpptes alla hundarna ut i rastgården. Nån var lite fundersam men snart kom alla och hälsade och ville gosa. Det myllrade av hundar överallt men alla skötte sig jättefint och artigt! Rätt mäktig känsla att stå i en rastgård omgiven av så många okända hundar, men alla skötte sig jättefint och var väldigt trevliga. Alltid kul att besöka fina anläggningar med välskötta hundar som är hela och fina. Filmen nedan är lite förvirrad, jag snurrar måååånga varv för att få med alla hundar...*s*

Sen åkte hundarna och jag vidare hemåt i Sven-Erik, mina älskade duktiga små troll som skött sig så fint hemma. Så härlig det är att ha utrymme att ha alla inomhus och några i sängen... *hihi* Nu är vi hemma hos älskling igen! Har hunnit skotta gården och njuta av Avatar på Bluray med nya TV:n....trevlig upplevelse! Imorgon blir det hundarnas första äventyr på hemmaspår på över en månad - kul!

Imorse besiktades bilen igen och nu gick den igenom! =) Duktiga lilla Sven-Erik! Sen åkte vi förbi firman och Tony fick lite mått och ritningar till en blivande slädbroms som han tänkt svetsa ihop. Blir helt fantastiskt underbart att ha bra isgrepp under fötterna sen!

Efter det körde mamma och jag bilen till Kaskeloukt för att hälsa på Evy & Louis, som har kennel Mackinaw med 7 ståtliga Malamuter och en helt fantastisk stor vit kakadua. Mina små ligister fick låna en egen hundgård och både de och de bofasta Malamuterna skötte sig fint och lugnt. Giela fick följa med in och vara lite terapihund åt lille Mikki, 5 månader. Han var ensam valp i sin kull och tyckte nu att okända hundar var otäcka! Han kastade sig bort och nästan skrek när han såg Giela först, men lilla tanten var klok och låtsades inte om honom utan lunkade på i sin egen fart medan vi promenerade omkring.

Hon fortsatte att vara "läskig" ett tag till, men sen märkte han att hon var snäll och nästan smått intressant! En riktigt söt liten björn var han i alla fall, som ni ser på bilden ovan! När vi gick in för att fika fick bägge två följa med och Giela fortsatte att vara ointresserad och klok, så snart blev Mikki smått nyfiken och började slappna av och sträcka ut sig på golvet.

Giela tyckte att fågeln Queenie var absolut intressantast och låg nedanför hans bur under hela vårt besök. Hon skulle nog gärna ha träffat honom på egen hand en stund... Efter några timmars trevligt prat om allt möjligt, och förstås en hel del draghundar, selade jag på mina små vänner och satte dem framför släden (mamma körde bilen hem runt sjön). 

Vi körde en bit efter byavägen och skulle hitta ett spår åt vänster ner mot sjön, men vi missade detta och sen såg jag spåret rätt långt in på en äng. Detta var början på fantastisk slädkörning där mina kloka ledarhundar skötte sig exemplariskt! Räckte med ett enda vänster så kastade de sig ut över plogkanten och genom pulsade genom snön. Sen hittade vi ett igensnöat skoterspår över sjön som vi kunde följa. Närmare land svängde vi av det, på andra spår, av dem, ospårat, kors och tvärs, och hela tiden lyssnade ledarhundarna perfekt och svängde klockrent överallt. =) Underbart när det fungerar precis perfekt!

(hade glömt mina vantar och fick låna ett par varma, tack!)

Ledarhundarna fortsatte att briljera, och Mintu tog en klockren högersväng på ett ställe där vi annars alltid i alla tider svängt vänster. Vi var nästan hemma och skulle bara korsa Blå vägen på ett okänt ställe... vi gick över men på andra sidan fanns inget spår där vi ville köra, utan bara små kringlor i diket som inte ledde nånstans... Vips stod hela spannet i en liten knut nere i diket, och sen fick vi tricksa och knicksa lite innan de förstod vilket osynligt spår jag ville att de skulle följa. Sånt är ju inte helt lätt alla gånger - nu skulle vi inte följa spåren i diket utan gå ospårat uppe på en liten trädbevuxen ås istället.

När vi hittade rätt skottade de på igen och skötte sig exemplariskt hela vägen hem. De kanske behöver lagom dos Malamutekontakt varje dag? Nu är det dags att byta kläder för ikväll ska vi till Kyrkberg och äta middag. Hundarna får en hemmakväll och Gakkon får en kvällspromenad om det inte hinner bli för kallt. Tack Evy och Louis för trevligt sällskap (både för oss och hundarna) och fika!