www.nukutvi.se

Inlägg publicerade under kategorin Pensionär

Av Kicki - 29 mars 2013 21:26

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan inte är lång så blir det ju tyngre att klättra så pass mycket uppför och strapatser i spannet är inget som lockar tant. Att springa lös däremot är mycket roligare även om det egentligen innebär samma sak... Nu var hon med - men åkte i släden nästan hela biten förstås. När hon väl tjatat sig till att springa så svepte hon fram som en vind och älskade var sekund.



Silva tar sats för att attackpussa Giela



Glad tant


När vi kom upp mot fjället började det snöa på oss - inte riktigt det väder vi hoppats på kanske.




Vi fortsatte över fjället och ner i ravinen på baksidan där det finns några riktigt fina grillplatser med lä och bra solläge. Förutom mitt gäng körde sambon skoter, och syster och en kompis+hund kom på en annan skoter. Mums med grillad korv!


Silva kände sig förstås uttråkad efter en stund och började döda en fjällbjörk


Mintu


Fina Shiro - kompis med Giela men har inte träffat resten av spannet


Silva lutar sig mot Rotax - visst ser han lite mallig ut?


Efter korvgrillning och surr åkte vi sen hemåt. Vädret växlade mellan snö/hagel, sol och bara mulet. Giela såg lite stel ut när vi körde iväg, och jag funderar på om det kan bero på hennes täcke. Eftersom hon fällt ur så hårt nu fick hon ha ett värmetäcke istället för Back on Track. Det var länge sen hon såg stel ut så att vi lade märkte till det så tydligt. På vägen hem fick hon därför på sig BoT utanpå det andra täcket och fick trava de sträckor hon ville, i lugnt tempo. Efter en stund såg hon mjukare ut igen och jag hoppas att det var rätt val att låta henne springa lite för att mjuka upp sig.




  



På väg hemåt igen




Nu ska hundarna kvällskissa och sen är det dags att sova! Imorgon blir det slädkörning av nåt slag, eventuellt på Gardfjället som vi ser när vi tittar ut genom köksfönstret (fast det ligger ganska många mil bort egentligen), eller så blir det härikring byn. Gonatt!



Av Kicki - 26 februari 2013 07:26


Idag jäktade jag hem efter jobbet och kastade i mig en supersnabb middag. Ungefär en timme efter att jag sväng in på gården med bilen svängde jag och hundarna ut på skoterleden tillsammans. Dagens plan var att köra lördagens runda men i ett svep, dvs nånstans kring 3,5 mil. Giela satt i släden men ville absolut INTE dit när vi skulle åka. Lite läskigt igen, och sååå tråkigt tydligen! Nåja, vi hade sällskap av en fantastisk fullmåne och spåren var hårda och riktigt fina trots plusgraderna som varit, men allt det vackra med snö på träden är tyvärr borta, även i de svala små svackorna är träden bara och mörka. =(



Giela fick springa bredvid rätt mycket, kanske närmare halva sträckan i alla fall. Vi anpassade farten lite så att det främst gick i rask trav när Giela sprang, och sen fick de andra sträcka ut lite mer när Giela satt i släden. Trots att det var nån enstaka plusgrad kändes hundarna riktigt pigga och fina. På bilden här ovan är vi ute på Krokträsket, en sträcka på 4-5 km när man korsar denna sjö. Självklart passade jag på att fota en massa där ute, testade även med mobilkameran men den klarade inte av det "svaga" ljuset.



Giela valde sina egna spår ibland och det taggade spannet att öka farten - man kan ju inte förlora ett race mot en tant! Sen när hon sprungit rätt länge och började se trött och nöjd ut så hoppade hon faktiskt nästan ner i släden själv. Sen tog det dock bara en kort stund innan hon gnällde och var lite missnöjd...vill springa mer! Jag vet inte om hon riktigt har vett att begripa att hon måste spara lite på gammelkroppen, antagligen inte.




Mellan Krokträsket och Långsjön går spåret genom skogen igen och då hade vi fullmånen rakt framför oss. Giela fick motvilligt åka släde. När vi sen kommit en bra bit ut på Långsjön kom jag på att jag skulle ringa Lars och höra vad han gjorde, samt berätta att allt gick bra för oss. När jag sträckte mig efter mobilen så var dock fickan tom...och dragkedjan öppen. En snabb koll av alla andra fickor och öppningar visade att mobilen inte alls var med, dvs. min "nya" Samsung Galaxy S3, som jag absolut inte vill skiljas från! Det var inte annat att göra än att be Mintu vända spannet och åka tillbaka mot Krokträsket. Jag visste att jag använt mobilen mitt ute på träsket ungefär men hade ingen aning om vad som hänt sen.


Att springa på träskt är rätt trist enligt hundarna, platt och platt och platt...kanske lite som att jogga efter en rak riksväg själv? När vi kom ut på Krokträsket kunde vi följa de gamla slädspåren för de glänste som två silvertrådar i månens och pannlampans sken. Jo, nu åkte pannlampan på igen efter att ha varit avstängd väldigt länge. Efter nån kilometer hade vi tappat spåret och jag försökte minnas vilket av alla olika spår vi kan ha tagit. Det går nämligen en hel hög med mer eller mindre välkörda spår i bred, alla i samma riktning.


När jag spanat så en lång stund och vi närmade oss mitten började jag nästan tappa modet. Det skulle ju räcka med att den trillat ner bakom nån liten snöklimp för att jag inte skulle kunna hitta den. Precis då tvärstannade först Mintu och Kaela, och sen Rotax och Silva. Där låg den! Trots att jag spanat framför hundarna hela tiden så hade jag inte sett den, så det var nog riktigt tur att hundarna såg den...annars kanske den åkt mellan deras ben och sen in under släden utan att jag hade upptäckt den. Telefonen mådde i alla fall bra och hundarna fick en massa extra beröm. Hundarna måste ha tagit precis samma spår som vi använt tidigare eftersom vi körde rakt på telefonen trots alla valmöjligheter. Sen vände vi ännu en gång och körde en tredje gång sträckan mellan Krokträsket och Långsjön efter en omväg på ungefär en halvmil.



Tant

Vi kom hem kring 11 på kvällen och tröttast var nog jag. Hundarna var pigga och galopperade när de tyckte sig ser eller höra något intressant. Giela sprang lös lite till men blev sen "tvingad" till slädtjänst - lite mot sin vilja. "Jag KAN springa mer!!!". Vi fick en väldigt härlig tur och som tur var kom ju även all utrustning med hem. Att hundarna kändes så pigga och fräscha kändes riktigt bra, nu är jag inte alls orolig för att vi ska klara 10-milen. Klarar de 4 mil i sträck så här bra så bör 10 mil uppdelat i flera distanser med vila mellan inte vara något problem.

Av Kicki - 24 februari 2013 20:48

På grund av en hektisk helg och teknikstrul kommer här en lite försenad uppdatering från gårdagens familjeutflykt. För att se ifall det var möjligt att få med sig alla hundar på längre turer plockade vi med oss Giela och satte henne i släden, någon hon aldrig provat tidigare vad jag vet. Jag måste börja med att skriva att de tekniska problemen inte riktigt ville ge med sig, så det kan hända att några bilder inte fungerar...tyvärr...!


Plats för Giela


Ivriga kompisar



Tant fick först sitta i släden medan jag drog omkring lite på den och det gick bra även om det var lite läskigt och hon skaaaakade lite lagomt. Dessutom tyckte hon att det var meningslöst att sitta still i släden medan jag selade ut de andra - när det fanns så mycket annat roligt att göra! När vi sen åkte iväg blev hon lite orolig men det var inte värre än att jag förstod att det snart skulle gå över. Sin bakgrund mm till trots så är Giela faktiskt en rätt tuff och stabil hund som fixar det mesta.


Rätt nöjd tant ändå


Giela skötte sig finfint sen och efter att den första lilla "skräcken" gått över så satt hon och spanade åt olika håll och såg rätt nöjd ut.



Lång och trist backe efter ett lååångt och tråkigt spår som följer en kraftledning.

Här ville Giela komma ut och sträcka lite på benen.



När marken täcktes av färska renspår fick tant hoppa upp i släden igen för säkerhets skull. Tyvärr såg vi inga renar, men de kan inte ha varit så värst långt borta. Giela satt så snällt i selen och förutom starter och speciella tillfällen (vägöverfarter, renlukt mm) så behövde jag inte hålla i henne. Ville inte heller spänna fast henne med tanke på hur farligt det kan vara OM man skulle tappa släden eller hon skulle försöka kasta sig ur i farten.


Framme i Bredåker



När vi kom fram till Långsjön där vi skulle fika ville Giela komma loss och spriiinga! Spåren som vi ska ta på 10-miladagen såg fina ut och när vi passerade träsket där vi ska svänga av då kände jag igen mig. Jag och Veronica körde de spåren tillsammans en gång för många år sen. Här har tant Giela bråttom och racar med spannet!


Paus!



När vi stannat agerade Rossi slädhund för att inte behöva frysa om sin nakna mage.


Camp



Tant Giela hade fullt upp och spatserade omkring medan hon såg väldigt nöjd och glad ut. Kanske värt slädfärden trots allt?



Nalle


Mintu


Kaela


På spåret igen, här korsar vi Långsjön


Mitt <3 och hans skoter


Finaste slädtanten


Mintu och Kaela - pure joy!



Spåren mellan Långjsön och Boden har vi inte använt på länge och det var ett kärt återseende eftersom detta var ett av spåren vi körde allra mest under vintern 2005/2006 när vi började köra släde regelbundet. Denna lilla led kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta!



Det enda tråkiga är att man får köra en rejäl stund efter något slags terrängfordonsspår och det är sååå tråkigt, platt och risigt på sidorna!


Gielas söta skugga!



Rossis toalettbestyr är ett kapitel för sig och hon har stora bekymmer var gång hon måste bajsa i spannet. Inget ställe är riktigt bra nog, och oftast hinner vi stanna 3-4 gånger innan något duger. För att signalera att hon vill stanna drar hon sig längst ut i kanten och bromsar nästan spannet, men sen när släden stannar så står hon bara och tittar..."Näe...det här är INTE rätt plats!"




Hemma på Vittjärvsträsket



Dagens tur var nog ca 3,5 mil vilket inte är speciellt långt, men hundarna blev rätt nöjda ändå, speciellt Rotax! Jag är inte van att se honom trött alls i stort sett, men nu var ögonlocken såå tunga... vi har en bit kvar innan 10 mil är genomförbart helt enkelt, även om han inte brukar bli så här trött av den här distansen - på långa vägar!


Lite snacks efteråt


Uppdraget att kolla lederna kring Krokträsket gick i alla fall bra och Giela visade sig vara en rätt duktig slädåkarhund - så nu är vi ett steg närmare i planeringen! Tyvärr har helgen varit fullbokad så vi har inte fått så mycket tid i spåren som vi hade behövt. Hmm...måste vi göra nåt åt!








Av Kicki - 22 februari 2013 07:14

Vissa kvällar är det en BRA egenskap att inte vara alltför snabb ut ur startgroparna. Igår kväll var just en sån kväll! När jag gick ut för att sela på hundarna stod månen högt på himlen och kylan hade kommit tillbaka och lämnat marken hård och frusen igen.


Ivriga kompisar


Hundgårdarna och vårt köksfönster


Giela fick först gå kopplad förbi alla hus och sen springa lös. Nu verkar hon ha kommit på att det här är SKOJ för hon gömmer sig inte i nån koja längre, så som hon kunde göra tidigare när hon ville visa att hon INTE ville ut och dra, utan ville gå in istället (vilket hon oftast fick). Tant hade massvis med spring i benen ikväll och flera gånger kunde jag släppa  spannet fritt  när hon drog upp tempot, vilket nog alla uppskattade.


Nya mattbromsen fick sitt första test och fungerade bra, men jag har inte kapat bultarna undertill ännu, och ska nog göra det för att få ner volymen lite.


Tant



Månskenet var helt magiskt trots att månen inte blir full förrän på måndag, men den stod högt och himlen var klar, så effekten var helt underbar ändå. Tant ville helst springalängs spåret upp i skogen men med denna måne tyckte jag att myrlandskapet lockade mer så vi körde en ungefär lika kort runda (ca en mil) men efter större leder istället.


Vi mötte 3 skoteråkare och en ensam skoter med sladd. De första tre passerade oss inne i skogen, och sen hade de stannat i början av myrarna så vi körde förbi dem där (och höll på att tappa lilla tant, hon ville kolla läget där en stund) och fick veta att det var en skoter med sladd på ingång. Eftersom en sladd är lite bredare och behöver utrymme så valde vi ett mindre sidospår där vi vände och kunde släppa förbi honom.


Måne och stjärnor - både på marken och himlen!


Vi tog samma väg tillbaka för att få en tantanpassad runda, och när vi kom till myrarnas början mötte vi en av skotrarna, men var fanns de andra? Längt fram på myren, halvt inne bland träden och kanske 10 meter från spåret, såg jag två helt svarta klumpar som inte brukar vara där. Hundarna tittade lite men fortsatte, och jag blev rätt stolt när även supertönten Rossi fortsatte framåt UTAN att skälla på de konstiga mörka sakerna. Hennes hjärna brukar inte lyckas sortera saker ritigt sådär bra, eller minnas att hon faktiskt träffat dem förr. Vi stannade och pratade lite om det fantastiska månskenet, men tant hade bråttom att fortsätta så det var bara att släppa på bromsen och jaga ifatt henne. Sen jagade vi vidare genom det blåaktiga landskapet och pannlampan kom bara igång där det finns risk för kvistar och pinnar i ögonhöjd. Magiskt!


Efter en helt underbar lite tur kände jag mig ännu mer beslutsam - om vi ska ta oss 10 mil så ska ALLA med! Det är en utmaning för oss tillsammans, och om spåren bara är hårda spelar det inte så stor roll om en tant eller två (=Rossi) sitter i släden ibland, det glider bra ändå. Förutom konditionsträning blir det alltså "slädåkarträning" framöver. Rossi är van, men Giela har nog aldrig behövt testa. Det blir en premiär i 12-årsålder helt enkelt!






Av Kicki - 11 februari 2013 21:14

Jag har nog inte riktigt vilja erkänna det ens för mig själv tidigare. Andra hundar kring oss har blivit äldre, men Giela har alltid varit ung. Det känns helt overkligt att det är 11 år sen hon flyttade in hos oss snart. Min alldeles första egna husky, min lilla Giela. Hur kan tiden ha gått så snabbt? När andra börjar kalla sina hundar "gamla" vid 6-7 års ålder brukar jag reagera. En så ung hund (om den inte är extremt stor) är ju i sina bästa år! Giela har istället alltid varit ung, trots att åren gått. Hon har aldrig blivit en "surtant", hon har alltid varit lekfull och skuttig och folk misstar henne fortfarande för att vara en unghund.


Kanske brukar jag dra det lite åt motsatt håll jämfört med de som kallar sina hundar gamla tidigt? Jag har istället inte riktigt velat erkänna att Giela faktiskt börjar vara gammal. Hon är 12,5 år nu men det är nästan svårt att förstå. Hon har ju alltid varit så ungdomlig och pigg...och nu plötsligt är hon faktiskt en gammal hund. Pigg, men ändå gammal. Mentalt så börjar det märkas att hon får lite knasiga idéer ibland. T.ex kan hon få för sig att hon vill vara ute i hundgården bara för att sen ändra sig och vilja följa med in igen. Hon springer runt och söker efter den perfekta kojan, men ingen av dem känns tydligen bra nog, och strax efteråt vill hon gå in igen istället.


Fysiskt sett är hon både i bra och dålig form. Artrosen i höfterna gör att hon inte längre vill följa med på långa turer och jobbet i spannet har hon fått pension ifrån. Hon lägger sig lite försiktigt trots Rimadylen hon äter, och golvet i hallen har plötsligt blivit väldigt halkigt. Eftersom hon tycker att det är hakligt så spänner hon sig och då blir det förstås ännu halkigare. Vi kanske måste lägga dit en matta eller nåt sånt. Samtidigt rör hon sig väldigt mjukt och fint och rusar fortfarande gärna så snabbt hon kan, eller går långa härliga promenader.


Jag får påminna mig själv om att Giela inte är ung längre. Det går inte längre att släpa med henne ut på vilka strapatser som helst, utan vi får planera vår vardag lite mer. Just nu har vi hittat en bra rutin där vi kör längre turer på helgerna (utan tant, då klämmer vi in sparktur eller promenad för tant istället) och ca 2 st kortare turer på vardagkvällarna, lite mindre än en mil, och då  får Giela springa lös och bestämma tempot, medan de andra får ett tungt pass eftersom jag bromsar hårt hela vägen. De turerna gillar Giela!



Nu ikväll hade Giela väldigt bråttom på turen och flera gånger fick jag släppa bromsen helt och låta de andra rusa på lite för att hålla jämna steg med henne. Hon sprang förstås först och vilseledde oss totalt en gång. Vi brukar följa ett litet skoterspår som svänger och ringlar eftersom de huggit ner lite träd där, och vips svängde Giela fel men Mintu och Kaela följde henne blint utan att tänka själva... Det blev en liten extra slinga men sen hittade vi rätt igen. =)


Efteråt rörde hon sig mjukt och fint och såg trött och glad ut. Ännu gladare hade hon nog varit om hon vetat att vi ska in till stan imorgon och promenera med hennes hundpolare och lukta på kissfläckar! Hoppas vi har många fina år kvar, min älskade lilla tant och jag.

Av Kicki - 10 februari 2013 19:59

Den här helgen blev riktigt slö. Jag har suttit i TV-soffan, slösurfat, sovit... å för det mesta har det varit så kallt att det känts precis lagomt. Idag blev det äntligen lite varmare och hundarna fick en runda på ca 2 mil. Med kallt väder, besök och lite måsten så blev det här en riktigt dålig vecka träningsmässigt - 3 mil har vi avverkat! Ännu en gång känns det skönt att inte ha några stora deadlines eller krav på sig. För att klara 10-miladagen måste vi köra betydligt mer än så, men en dålig vecka mitt i allt spelar inte så stor roll. Förhoppningsvis får vi en inte alltför kall februari fortsättningsvis och kan få till rejält med träning de kommande helgerna.


Precis startat och kommit upp på spåret




Kaela och Mintu, mina älskade små stjärnor!



Efter en härlig tur och lite pyssel i hundgårdarna fick Giela och Rossi en sparktur. Söta små "tanterna" i BoT-täcken och reflexvästar, och inte riktigt samma driv framåt som det andra gänget. Sparken gled så fint genom byn idag men tanterna hade inte alltid bråttom för det. Rossi är ju bara 7,5 år men hon är ändå lite "tant" ibland på ett sätt. Nosstoppen är minst lika viktiga som att få springa - säger de i kör!


Giela har nu ätit Rimadyl i 1,5 vecka och jag tycker att det verkar göra skillnad. Hon piper inte längre något inomhus och jag gissar att det beror på att det onda från artrosen dämpats. Om ett par dagar ska vi kontakta veterinären och se hur vi ska fortsätta. Magkänslan säger att det nog kan behövas lite stödmedicinering för tant för att hon ska kunna ha full livskvalitet även i fortsättningen. Nu - mer Earl Grey och soffa!

Av Kicki - 5 februari 2013 21:49

Kvällens korta slädtur med tant Giela blev inte lika succeartad som den förra veckan. Hon och jag var ute med sparken en runda igår så jag vet inte om hon var lite tröttare nu ikväll? Eller så kanske det helt enkelt var lite för mycket nysnö? Tant såg glad ut men hon hade inte samma fart i benen som senast, och sprang mest bakom släden hos mig. Hon hade som vanligt på sig sitt Back on Track, samt en reflexväst och ett blinkande halsband.




Tant i blinkande halsband vid en av medarna


Rossis sår fortsätter att läka jättefint, men i söndags upptäckte hon att hon kunde klia såret med baktassen så det blev ett snabbt beslut att stoppa in henne i ett täcke. De tunnaste täckena vi har är Back on Track, så hon får knata runt i det dygnet runt nu för att skydda såret från rivande klor. På fredag ska klamren tas loss och tratten tas bort, och Rossi längtar nog lite grann...jag har försökt förklara för henne att det närmar sig!


Imorgon hoppas jag komma hem till en tomt som INTE behöver skottas! I så fall ska jag istället ta med storspaden in i hundgården och skotta rent kring alla dörrar och kojor. Vips så har vissa av dem snöat igen så att de inte går att öppna helt. Nåja, det är ju inte riktigt läge att klaga. Ju mer snö vi får nu, desto större chans har vi ju till en härlig vårvinter. Nu - mata hundarna och sen sova!


Av Kicki - 30 januari 2013 18:00

Igår kväll var det väldigt tomt här hemma utan Rossi. Även om det finns 6 andra hundar här hemma så har ju varje individ sin plats i familjen och varje tomrum märks. Eftersom Rossi ändå inte kommit hem med tratt och stygn och allt beslutade jag att det var en bra kväll att köra de andra hundarna när vi inte hade någon sjukling att ta hand om. Dessutom föddes tanken på att släpa med tant också för att slå alla flugor i smällen. Tant Giela är inte längre så road av draget men gillar att springa, och nu för tiden är hon väldigt lättsam att ha lös. Så med lite övertalan fick jag med även henne ut (hon sov i en koja när jag selade på de andra och kom efter ett antal rop...) och selade in henne i 6-spannet bredvid Nalle.


När vi kört några hundra meter och kom ner på ån så släppte jag lös henne och tände det röda blinkande halsbandet som jag fått i julklapp av mamma och pappa (Tack!). Tant visade sig vara riktigt glad men hade inte så bråttom första två kilometrarna där spåret var sladdat. Hon travade stadigt framåt men i lugn fart. Däremot formade hon fina formationer med de andra, och resten av gänget fick ett bra fyspass då jag bromsade hårt hela tiden.


Nomeanspänning? Vi kör 3+2+1 istället...


När vi kom till korsningen där jag tänkt ta höger, in på igensnöat skoterspår, svängde jag istället vänster vidare efter en sladade leden, just för tantens skull. Men Giela som sprang först hade andra planer och fortsatte ut i snön. När tant är så bestämd så måste hon förstås få sin vilja igen. Mer snö fick henne att öka tempot och jag fick släppa på bromsen medan hon ledde oss in genom skogen, första av alla i ett mer normalt travtempo i snö.



Glad tant vid "is i tassarna"-rensning



Söt tant på ett av de två ställen där hon valde en "oslädig" väg så att vi fick passera henne. Men då ville hon snabbt springa om igen! Jättekul att detta fungerade så bra, och med Back on Track på ryggen rörde hon sig extra mjukt och fint när vi gick en kort promenad efteråt. Blir absolut flera såna här turer, lite styrkepass för de andra, och lagomt för Giela. Tidigare när jag haft henne lös har hon fått springa längre i spannet först och redan "ledsnat" och mest bara velat hem (har det känts som), nu var det bara superskoj och hon visade nästan ledarhundsegenskaper lilla tant! När man kör sakta och bromsar mycket så blir de fjuttiga sju kilometrarna nog för att hålla de yngre förmågorna nöjda dessutom.



Presentation


Jag heter Kicki och bor med mina 7 draghundar och sambo utanför Boden. Vi lever för draget och underbara äventyr tillsammans!

Länkar

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2013
>>>

Senaste inläggen

Arkiv

Sök i bloggen

Besöksstatistik

Kategorier


Skapa flashcards