Nu är det hög tid att växla upp! Den här säsongen har ju bjudit på flera gäster på släden och mycket fikande och grillande, men så frå vi ju inga mil i benen! Idag körde vi en 2-milarunda på morgonen och en på kvällen. Om vi ska klara 10 mil på en dag på ett vettigt sätt så är det hög tid att dra ner lite på grillningen och öka lite på milen istället.

Jag funderade ju tidigare på att köra Beaver Trap Trail men har tänkt om. Det innebär att jag måste ta ledigt en dag från jobbet bara för att köra bil ner till tävlingen. Tidsmässigt och kostnadsmässigt känns det lite väl bökigt och dyrt. Vi vill ju bara testa distansen i sig, tävlingsmoment och sånt är ju inget vi söker efter. Så, det blir nog en 10-milatur här på hemmaspåren istället. Vi har ju gott om möjligheter att välja bland, först måste vi bara växla upp och börja öka på distanserna lite mer.

Hundarna är riktigt vanedjur på vissa sätt och mina ledarhundar är väldigt vanemässiga när det gäller spår. Om ett spår brukar gå på ett visst ställe på vintrarna så vet de om det och kan reagera om spåret är omdraget nästa år. De kan även göra lite tröga saker på spår som ändras under säsongens gång...som här...än fram till den här veckan har detta spår rundat trädet med ledkrysset, och alltså har även vi gjort det. Nu finns en genväg som är väl körd, men hundarna fortsätter att runda av gammal vana. Blir kul att se när de tar genvägen första gången.

Nalle och Rotax, morgonens wheeldogs

En väldigt lång uppförsbacke

Efter första turen jäktade jag in för en snabblunch och åkte sen till Öjebyn för en föreläsning om flockpositioner. Det handlade om någon slags gammal kunskap där det sades att en perfekt hundgrupp består av 7 individer där var och en innehar en av de 7 roller en hund kan ha i en grupp. Dessa roller föds hundarna med och beroende på vilka roller de har så passar de olika bra ihop. Rollerna bestämmer även vilka hundar som kommunicerar med varandra och på vilket sätt, och en grupp med två hundar av samma typ, eller två olika hundar som enligt denna mall inte "hör ihop", kan ge problem i gruppen.

Själv kom jag dit som skeptiker och åkte hem minst lika skeptisk. Som en Facebookvän påpekade så borde ju i så fall alla gatuhundar sträva efter att bilda flockar om 7 hundar, men istället lever de ju i löst sammansatta flockar eller på egen hand. Någon stark flockbildning ser man inte bland hundar som lever "fritt" enligt den forskning jag sett i alla fall.

Bland mina sju hundar kunde jag inte urskilja alla de positioner som fanns, men ändå har jag ju en ganska harmonisk och lugn grupp. Enligt teorin så borde ju det vara omöjligt eftersom det skulle innebära att jag har minst en dublett i gruppen. Nja, jag är skeptisk men det skulle vara skoj att höra om nån annan tagit del av detta och har åsikter eller erfarenheter?

Föreläsningen drog ut på tiden och när jag kom hem blev det en snabb middag med mackor, lite slösurfning, och sen var det dags att sela ut gänget igen. På kvällsturen fick även Rossi följa med (på eget bevåg) och hon såg faktiskt mer bekväm ut än hon gjort på sistone. Farten var också lite lägre vilket passade henne. Jag bad min älskling om hjälp att fästa huvan på jackan igen, och då packade han in mig så här noga!

SÅ duktig är jag aldrig själv! När vi kört 2 km ca så beslutade jag mig för att vara tyst och låta hundarna styra. Mintu och Kaela tvekade inte en sekund utan ledde oss förbi ett 20-tal korsningar och tog precis den väg jag tänkt, både mitt och deras favoritspår. När jag varit tyst i 75 minuter och vi passerat vägar, stall, rådjursmatplatser mm så fick dock Mintu ett totalt hjärnsläpp. När vi skulle passera väg 97 en sista gång så tvärnitade han och  började nosa vid vägkanten istället för att springa!!! Då var det bara att plocka fram björnrösten för det är ett stort "nono". Alla extra sekunder man får på vägen innebär ju en risk.

Nåja, det var rätt skönt fram tills dess, att bara stå och åka med utan att behöva ta ansvar eller tänka så mycket. Det är lite kul att se hundarna arbeta för de tvekar aldrig utan svänger precis som om vägen var det mest självklara som fanns! Idag var Mintu och Kaela helt överens om alla svänga och hade tydligen precis samma favoritrunda. =)

Nu lockar sängen. Imorgon blir ännu en fullsmocka dag med hundkörning, jobb och middag hos en kär barndomsvän. Blir kul!

På kurs

Det var två veckor sen senaste kurstillfället å med tanke på att vi fortfarande har vintersäsong har Rotax å jag varit rätt flitiga på att träna. Vi har säkert fått ihop 7-8 träningstillfällen men å andra sidan har vi ju en hel del grunder att jobba på så målet är ändå en bit bort. Idag tränade vi på skyltar där man skulle gå 1, 2 och 3 steg med hunden vid sidan (och sittande hund i varje paus) och samma sak men med hunden sittande rakt framför istället. Passade bra att få nöta till till efter all träning på positioner. De börjar ge utdelning men Rotax är inte riktigt säker på var han ska sitta ännu och hamnar lätt fel om förutsättningarna ändras. Däremot har han en härlig inställning och VILL alltid göra sitt bästa. Vad sägs om denna min?

När vi började kursen undrade jag ju lite över hur Rotax skulle bete sig "bland folk". I efterhand kan jag säga att han är väldigt lättsam. Han bryr sig inte direkt om de andra hundarna även om de skäller mot honom eller nåt sånt utan tittar bara nyfiket, och när det är träningspaus och Pernilla går igenom nya saker så sitter han antingen tryckt mot mig (gärna i mitt knä) eller ligger på golvet och sover. Han är en rätt cool kille helt enkelt!

Sen fick vi prova en bana och det är inte vår starka sida eftersom Rotax ännu inte är så duktig på att gå fint vid sidan. Vi tränar in fotgåendet med positioner och korta förflyttningar och att då gå många meter känns lååångt! Just idag hade han dessutom helt glömt hur man sätter sig "fram" eller hur man sitter vid sidan för den delen. Inte snyggt, men snyggare än förra gången i alla fall...

Dessutom är det enormt nyttigt och intressant att se sig själv träna hund på film. Oftast har man ju en hel del konstigheter för sig som man själv inte tänker på. Trots allt måste jag säga att det här såg snyggare ut än vad det kändes i alla fall...*s*

Imorgon kväll hoppas vi kunna köra släde en sväng, och sen på fredag kväll ska jag och en kompis på konsert i Luleå när Frida Hyvönen kommer dit! Det blir vilodag för hundarna och sen hoppas, hoppas, HOPPAS vi att det är före även på lördag förmiddag så att vi kan dra en tur i dagsljus.

Igår när jag satt på jobbet  slog det mig att jag faktiskt kan ta ut lite ledig tid. Det såg ut att bli fint väder så jag bestämde mig för att vara ledig idag, å halvdagen vi annars skulle ha jobbat imorgon. Härifrån och framåt är ju bra hundkörarväder i Boden mest en bonus. Även om vi brukar kunna köra fram till ca 20 april så kan det ju ta slut mycket snabbare om temperaturen håller sig på plussidan dygnet runt en tid. Nu har vi kring -15 på natten och sol på dagen (och kring nollgradigt), vilket är riktigt bra!

Efter en liten sovmorgon selade jag ut 6 ivriga hundar. Vi gav oss av över Vittjärvsträsket, kanske för sista gången detta år pga den töande ån, och snirklade oss upp i skogen längs terrängfordonsspår och smala små skoterspår. Jag har en kollega som bor här i byn och han hade tipsat om ett fint ställe upp på ett berg, ungefär nånstans åt det håll dit vi var på väg. Skaren var stenhård så vi kunde köra hur vi ville egentligen, men valde att följa spåren för att komma "nånstans".

Vi svischade fram mellan tallar och granar och hoppade över knölar och snöhögar. Efter en nästan livsfarlig färd på ett mycket smalt och slingrigt spår som gick rakt över en liten myr, där höjdskillnaderna mellan höjd och dal var ungefär en meter, och kom med ungefär två meters mellanrum, kom vi ut på att plant fint spår som ledde oss vidare uppåt. Slutligen passerade vi en jaktkoja och kom sen ut på stenhällarna som mycket riktigt hade fin utsikt ner mot träsket. Riktigt fint ställe! Där passade vi på att stanna till och fota och mysa lite.

Mintu tar en paus

Nalle

Silva

Silva jagar snöboll

Efter det stoppet var hundarna riktigt taggade! Spåret var hårt och jämnt, och när vi passerat de första nerförsbackarna lät jag dem sträcka ut för fullt. Äkta springglädje i alla tassarna! Vi sladdade runt några träd och fortsatte ner mot träsket igen, efter ett tag i lite makligare fart. Vi har bott i Vittjärv i 6 år snart, och jag har varit upp efter detta spår tidigare (med på skidor) men aldrig nog långt för att se vart det faktiskt ledde, så det var kul att hitta ett fint ställe där man kan fika och mysa i solen.

På vägen hem passerade vi träsket igen. Ett både tråkigt och mysigt ställe.  

För att komma ut på träsket måste vi i stort sett passera denna lilla skoterbro (under bilbron) och som synes har det börjat töa rätt bra på sidorna. Får se hur länge till det går att köra här.

Efter den mysiga turen var hundarna oväntat trötta o nöjda, trots att vi varken körde speciellt långt eller länge, men till stor del var vi på nya spår och så hade vi en hel del viltkänning också. Jag passade på att göra årets första "ute-klo-klippning" eftersom det var rätt skönt ute, och så här gullig är Rotax när han ligger och myser och får sin behandling.

Ledarhundarna, Mintu och Kaela. Idag var Kaela stjärnan, hon börjar vara riktigt snabb och lättstyrd även i kluriga lägen, och har ett helt annat självförtroende där framme än för nåt år sen. Kul att se!

Mintu

Rossi

Plötsligt fick nån syn på nånting och rusade in i den andra hundgården utan att ljud. På bara nån sekund hade alla andra vaknat till liv och skuttat dit lika ljudlöst och börjat spana. Vad de egentligen såg har jag ingen aning om, för själv såg jag ingenting...

Sen var det dags för promenad med tant Giela, och idag fick Silva följa med och prova sin nya klövjeväska från snowdogs.se! Den satt bra hela promenaden och såg bekväm ut på alla sätt - riktigt bra! Silva är van att klövja sen tidigare men har inte gjort det på länge, så vi hade ingen direkt vikt i väskorna. Lade in 3 hockeypuckar (de vi brukar söka) i varje bara för att få "nåt" där i alla fall. Måste räkna lite sen på hur mycket vikt vi ska börja med när vi börjar träna mer regelbundet. Det finns tabeller där man räknar på hundens vikt, men jag har dem inte i huvudet.

När vi kom in igen såg Giela ut så här på bakbenen...många månader sen jag hade en smutsig hund sist - vintern är underbar på många sätt! Alltså den vita rena vintern när det aldrig blir plusgrader!

Förutom all hundträning idag hann jag diska, tvätta 3 maskiner, dammsuga och städa lite allmänt. När allt detta var gjort fick jag plötsligt bråttom in mot stan. Förutom att jag fått paket från Häromi (en eldriven kloslipare, ett kylhalsband och en torrfoderskopa med gradering) så var det dags för rallylydnadskurs för Rotax och mig. Andra tillfället för oss, men tredje i kursen eftersom vi missade det första. Vi hade ju fått hemläxa och skulle träna på att gå runt hunden när den satt ner, och det hann vi göra en gång i alla fall. Rotax var faktiskt riktigt duktig på det, med tanke på hur lite han gjort detta förut (vad jag vet iaf).

Idag skulle vi träna vänstersvängar i olika former, och det var lite klurigt. Rotax kan inte riktigt fotposition ännu, han hittar den ibland men inte från alla vinklar och håll, han saknar totalt bakdelskontroll och är inte heller van att vara följsam vid sidan. Vi tränade mest bitar av momenten, och det med varierande framgång. Nåja, tror att vi helt enkelt ska gå tillbaka till att träna positioner och sen bygga vidare därifrån.

I slutet fick vi en liten bana att prova, och när det var dags för Rotax och mig filmade jag lite, det tar en stund innan vi kommer in i bild bara.

Som synes har vi mycket att jobba på, han satte sig snett flera gånger, den stora vänstersvängen (första hela svängen vi nånsin provat) blev mer bakdelsvändning än följsam sväng (obs, träna bakdelskontroll snarast!) och att gå fint vid sidan...nja... Nåja, måste ändå säga att jag blev väldigt positiv överraskad av vårt utförande. Nån slags samarbete har vi ju fått till, och vissa saker blev lite rätt här å var. Fokus just nu blir position och bakdelskontroll, då har vi mycket ordnat i flera moment sen.

Nu får hundarna faktiskt vila resten av kvällen, å jag tänker spela TV-spel...så det så!

Igår kväll landade Lindas Volvo 945 i Vittjärv, och en händelserik och mycket lärorik helg på slädhundsseminariet i Kiruna var slut. Vi bodde utanför Kiruna hos Kent Svendsen och Jordana, där vi fick god mat, trevligt sällskap och husrum hela helgen! Jättesnällt! Dessutom hade de gäster från Norge och Belgien samt handlers från England, så det blev en riktigt multinationell tillställning med många skratt och mycket gott att äta. Här kommer lite bilder på söta hundar!

Den här söta hunden tyckte att kameran och ljuden från den var mycket intressanta! =) Föreläsningarna var riktigt intressanta och höjdpunkterna var (i alla fall för min del) att lyssna på Hans Gatt när han berättade om sin hundhållning, där hundarna lösrastas i skogen alla dagar när de inte körs, samt veterinären Jerry Vaneck som föreläste om massage, stretching och vikten av att hålla en bra vätskenivå i hundarna. Vi var ett glatt gäng på 5 ivriga själar som satt på första raden och sög in kunskap!

En annan riktigt rolig sak med en tillställning som denna är förstås att träffa andra draghundsmänniskor och utbyta erfarenheter och roliga anekdoter, vissa som man känner sen förr, och så en massa helt nya bekantskaper.

Helgens föreläsare, veterinär Jerome Vaneck som länge jobbat med slädhundar och även kört själv, slädhundsförarna Hans Gatt, Tim White, Milos Gonda och Roger Dahl. Stjärnspäckat!

En sån här vill jag ha...kostar bara 15 000kr.... utanför föreläsningssalen fanns massvis med företag som sålde selar, slädar, linor, kläder, utrustning och grejs... så mycket fint! På bilden nedan fotade jag snabbt innan alla som varit på den senaste föreläsningen hunnit komma ut och skymma sikten. Rakt fram i bilden syns slädar och utrustning från The Silent Way, som håller till några mil från Blaiken utanför Storuman. Jättekul att se all deras fina utrustning!

Efter två heldagar med många intryck var det dags att packa in sig i bilen och köra hemåt igen, hem till Lars och hundarna! =) Inspirerande, roligt, lärorikt och OJ så sugen man blev på snö nu, ÄNNU mer än innan!

Imorse var det äntligen dags att träna hund igen. När jag gick ut till hundgården möttes jag av glada och energifyllda vänner!

Marko och Atena gick i led, och bakom dem, Yvonnes andra fyra hundar. Mina 6 gick längst bak. Efter en frostig och kallt natt hade temperaturen stigit till närmare 10 grader, och solen gjorde oss sällskap.

Bästa Yvonne hade fixat varm choklad! Mums så gott det var! =) Hundarna var pigga och skötte sig fint så vi körde i ungefär en timme, 10,99km innan vi vände. Idag hade jag äntligen fått igång appen Endomondo på min telefon, så att man kan mäta både tid och distans med GPSen i telefonen. Detta visade sig fungera riktigt bra! Dessutom drog den inte speciellt mycket ström ur batteriet heller.

Här kommer hela gänget i långsam takt så att alla hinner synas: Marko och Atena, Kyla och Prince, Frysa och Dexter, Kaela och Silva, Giela och Rossi, Nalle och Mintu. Och så Yvonne på vagnen Hardy förstås!

Efter ungefär 2 timmar kom vi tillbaka till bilarna, efter att ha kört 2,2 mil - säsongens hittills längsta tur! Tack vare Endomondo fick vi en massa info, men självklart glömde jag att stänga av appen direkt när vi kom fram...Även om vädret var torrt så stänkte det fint ur alla vattenpölar, så flera hundar såg ut som Kaela i slutet.

Efter körningen myste vi lite i hundgården, och det är ju alltid populärt. Kaela visade ett nytt och lite underligt beteende. När man kliar henne på skuldrorna så sänker hon liksom framkroppen, viker ihop benen en aning så att säga. I övrigt verkar hon vara normal, men det här är het klart något att hålla ögonen på. Hoppas det bara var en slump eller tillfällighet.

Idag efter skolan åkte jag och min vapendragare Veronica till Gammelstad med Gakkon och Mintu. Mintu skulle göra en veterinärkoll för sin passgång, mest för säkerhets skull. Veterinären kände igenom honom och allt kändes bra, men när hon skulle titta på hans rörelser så tyckte hon att det var för kallt och gick in istället! I efterhand slog det mig hur knäppt det var! Jag har ju för tusan betalat henne för att stå ute och se hur min hund rör sig och det finns ju en uppfinning som heter JACKA!!! *grrr* Mintu pep konstant och tyckte att ALLT var så himla intressant och roligt! Han såg knappt civiliserad ut men verkade ha väldigt roligt i alla fall. *s*

Efter lite förvirring så blev vi inte mycket klokare än så, och det var dags för Gakkons vattengympa. Mintu fick följa med in för att inte behöva ligga ensam i bilen. Idag var det sjukgymnasten själv som hade hand om vattengympan och vi ökade tempot så att Gakkon för första gången fick trava i vattnet. Tungt men det gick bara bra - förutom att Gakkon tyckte att vattnet stänkte alldeles för mycket! Det blev som en liten havsstorm i badkaret nästan och hon såg smått eländig ut tills tempot och skvalpet minskade. *s* Jättekul att göra framsteg i träningen.

Sen åkte Mintu och jag på klickerkurs hos PS Hundnytta här i Boden! Första kurstillfället av 2. Vi var fyra stycken där och det kändes alldeles lagom. Mintu skötte sig finfint, pep en del men var annars lugn och jätteduktig, med tanke på hur ovan han är vid såna situationer. Däremot försökte han pinka lite på en pelare - han är som en liten hormonhund ibland just nu! >-/ Kursen var jätteskoj och kändes nyttig för lillkillen på så många sätt. Skoj! Nu väntar lite städ - imorgon blir det äntligen slädkörning igen!!! =)

Igår kväll kom Gakkon och jag hem efter en underbar helg i Kiruna. Vi åkte upp med min kompis Yvonne och hennes Diesel och Gakkon tyckte direkt att han var en trevlig och snygg hund! Vi passade på att spana in Malmberget mm på vägen upp och kom fram först efter mörkrets inbrott, några timmar efter de andra som redan startat en eld. Vi var ett gäng på 7 draghundsälskade tokar härifrån kusten som åkte upp ihop och det var riktigt skoj!

Linda och Miksi

Det var rätt kallt redan då och trots prat om att "bära in elden i tältkåtan" satt vi kvar ute hela kvällen.

Anders

Gakkon tyckte att första kvällen var rätt värdelös. Hon såg mest ynklig ut där hon gick omkring i sitt täcke och det var först efter mycket övertalning från matte som hon kunde tänka sig att somna på renfällen vid elden. Kvällen bjöd på många skratt och kramp i magen för flera av oss...av allt skrattande alltså!

När det var dags att sova hade temperaturen sjunkit ytterligare.

Yvonne, jag, Gakkon och Diesel sov i ett tält, Anders o Veronica o Miksi i ett, och Tomas, Markus och Linda i tältkåtan. Efter första natten kunde vi konstatera att ALLA (tror jag iaf) frusit om just fötterna...*s*

Froststjärnor på bilrutan när vi körde in mot Kiruna lördag morgon

Lördagens semninarium var riktigt intressant och höjdpunkten varnog Sigrid Ekran och hennes berättelse om sitt liv och när hon körde Iditarod. Riktigt undehållande och herregud vilken tuff tjej! Vi träffade bekanta och frossade i slädar, selar, linor, grejor...ja för min del blev det att frossa enbart med ögonen, men det var kul ändå!

Efter lördagens seminarium åkte vi ut till Holmajärvi för att hälsa på Anna på kennel Chiliways och titta på hennes vackra hundar. Gakkons pappa är född där och nästan alla deras Alaskan huskies är släktingar på Gakkon på ett sätt eller annat. Jag älskar de där långnäsorna!

Två riktigt långbenta tikar och en liten underbart söt valp!

Lite längre bort i en annan hundgård bodde en hel liten valpkul...underbart söta små långnäsor! Ja, blivande alltså!

Lördag kväll blev ingen fest i klubbstugan för oss utan vi fastnade i tältkåtan och eldade där och hade trevlig.

Mycket bättre än att sitta ute och elda tyckte Gakkon!

Tomas var kvällens kock

Anders och Veronica

Veronica var nog hungrig!

Kvällens mat blev fläskfilé, potatis, lök o lite bacon på muurikan, och det blev så mycket att vi hann få smaka allihop. Ännu en kväll skrattade vi så att vi knappt kunde andas och jag tror att en hel del interna skämt blev till under vår tid kring lägerelden - minst sagt!

Söndag morgon började det snöa, här sitter Miksi utanför Anders och Veronicas tält.

Tomas, Gakkon, Markus och Linda äter frukost (Gakkon äter inte men skulle gärna vilja!)

Söndag var tydligen kanelbullens dag! Tack för bullen Linda!

Gakkon spenderade hela helgen i sitt STORA varma täcke för att inte frysa om sin skadade rygg, och hon verkade trivas rätt bra med det. Här har vi lite rastning mellan två föreläsningar under söndagens seminarium. Mycket intressanta föreläsning även idag, om hur man tränar som mest effektivt bland annat. Kul!

Inte långt ifrån stan ser man Gruvan. Jag har alltid tyckt att den ser ute lite som ett levande väsen, och var man än är i Kiruna nästan, så ser man den (om inget hus skymmer förstås).

Idag har jag gjort något ovanligt! Jag brukar ju leva efter devisen att göra det mesta av dagen eftersom man inte vet vad som händer imorgon, t.ex brukar jag säga att "om jag hamnar i rullstol imorgon så kommer jag ju knappast att glädja mig över att jag gjorde ren ugnen dagen innan"...men efter 3 år i huset insåg jag att man inte riktigt kan tänka så och nu har vi en lite renare ugn än förut. Vissa saker måste man väl gör lik förbannat liksom!

Har även varit ute o snickrat lite i hundgården och det blir inte vackert men förhoppningsvis funktionellt. Körde en cykeltur med 4-spann (Silva-Mintu, Rossi - Giela) och däck bakom - härligt att få använda de fina blå linorna ihop! Funkade riktigt bra och hundarna skötte sig fint, första gången Mintu har hundar bakom sig men det gick bra, däremot måste jag nog fixa nacklina till ledarhundarna nu (min förra försvann för en månad sen) för att hålla ihop allt ännu bättre. Gakkon är saknad, även om Silva är en duktig ledare så saknar hon Gakkons totala hängivelse till jobbet och önskan att alltid, till varje pris, varje ögonblick av varje sekund i selen, vilja gå framåt framåt framåt. Dessutom är hon ju så ung ännu. Men överlag är jag riktigt nöjd. Dock hände en lite rolig sak - efter kanske 2km mötte vi en ponny med sulky samt en lös hund. Hunden kom springande mot oss i förväg och då ville ju mina hundar fram. Det här var ju första gången jag körde med 4 hundar+däck+cykel o jag märkte då att bromsarna inte riktigt räckte för såna situationer...jag sladdade med låst bakdäck, hoppade av cykeln, gled på skorna och bromsade...hoppade ner i diket och bromsade...*s* Måste ha sett rätt galet ut. Tänkte samla ihop mina hundar i diket men det hann jag inte för gubben med hästen körde bara glatt förbi med hästen bara centimeter ifrån hundarna som fortfarande stod ute på vägen. Alla parter skötte sig i alla fall jättebra och allt gick fint, men jag tyckte gubben var tuff! Tänk om mina hundar hade varit hästätare! Nu var det bara Rossi som ville nosa lite på den...*s*

Glömde minneskortet till kamren hemma så det blev en KASS mobilbild...men visst lyser de blå linorna vackert! *s* Nu sover jyckarna gott o vi ska åka iväg en sväng. Tjingeling!