Igår morse 07.15 lämnade vi gården och körde mot Skogså igen. Hundarna och jag alltså. Skoteråkarna tog det betydligt lugnare för de färdas ju lite snabbare än vad vi gör. Giela satt i släden och solen lyste - en bra start!

Buddbyträsket

Giela var ivrig och gnällde och pep. När jag släppte ut henne i flexit så visade det sig att hon var jättekissnödig! Jag trodde att hon hade kissat under morgonen medan jag packade ihop allting men tydligen inte...! Sen hade hon i alla fall bråttom och sprang snabbt snabbt med linan sträckt.

Sen började bajsandet, och det var rätt mycket bajsande. Flera av hundarna visade sig vara lite dåliga i magarna och jag vet inte om det beror på något de ätit eller något annat. Matmässigt har de bara ätit sin vanliga mat så det kändes lite oroväckande.

Hundarna kändes lite sega och eftersom vi skulle lite över 2 mil till fikaplatsen blev jag lite fundersam. Sen ökade de farten igen och blev normala, varför? Jo vi hittade en massa trevliga renspår! Giela gnällde i släden och de andra fick en betydligt bättre styrfart.

Framme i Skogså!

Husse kom ikapp oss (på skoter) precis när vi passerat Skogså och sen hade vi bara en kort kort bit till vår fikaplats. När vi kom fram var klockan bara 09.15 så färden hade trots allt gått snabbare än jag trott. Oväntat med tanke på den sega starten.

Kaela och Mintu

Husse fotar Rotax

Trött Silva

Rossi njuter i solen

Sen blev det förstås lite dramatik, som det alltid verkar bli när vi ska träffas vid denna grillplats. En fastkörd skoter på annat plats gjorde att sambon fick packa ihop sig för att köra dit och hjälpa till...gällde ju bara att hitta rätt först... under tiden satt hundarna och jag och eldade och myste i solen, snön som föll, och sen sol på nytt. Hihi, var ju samma sak förra gången, då satt vi också där och filosoferade... =)

Rotax visar hur man hanterar linor...

Sen var det äntligen dags för hamburgare när skoteråkarna anlänt - burgare med bacon, krispsallad, friscobröd, röd/gul lök, småtomater, västerbottensost och stekta kastanjechampinjoner på...mums!

Efter 3-4 timmars vila började Silva vakna och bli jobbig. Att vara stilla länge är trist enligt henne! De andra har inga problem med att vila i solen med Silva är inte alltid lika tålmodig. Hon skällde och studsade som en boll i försök att få igång oss.

Tant åker släde

Paus

Det blev en härlig dag med 10 timmar ute i solen innan vi jäktade vidare mot födelsedagsfirande. Hundarna kändes lite sega även på vägen hem och idag har vi tagit en vilodag av just den anledningen. Hoppas att magarna fungerar som de ska snart igen.

Ingen dum dag att vila i alla fall!

I övrigt har jag börjat fundera på vår 10-milatur. Förutom att vintern börjar glida oss ur näven snart så vet jag inte om hundarna är riktigt i form att klara det. 10 mil för hundar med rätt kropp mm är ju inte speciellt mycket om de tränats väl, men jag har ju inte bara såna hundar. Kaela dras med sin rygg men den fungerar bra med kort sele och BoT på vid arbete. Om inte hennes rygg trilskas så tror jag absolut att hon skulle klara det på ett bra sätt så länge tempot är lagomt.

Rotax har ett väldigt kort steg och är inte alls byggd för att springa långt. Senaste tiden tycker jag att han har sett en aning stel ut ibland, och det får mig att tveka. När han är i bra form och pigg och glad så tror jag nog att han skulle fixa 10 mil i lugnt tempo, men med en liten stelhet så känns det inte rätt att testa. OM vi ska göra det så vill jag att alla ska med, så om en hund behöver vila så kommer vi inte att åka. Även om detta blev ett litet "mål" för oss denna säsong så känns det inte som hela världen om det inte blir av. Vi har ändå utmanat oss själva på vår egen nivå denna säsong och nånstans är det väl just det allting handlar om? Ska man jämföra sig med andra blir det lätt tokigt, i alla fall om man jämför med andra som har andra mål och andra förutsättningar.

Så, inget bestämt ännu med magkänslan just nu är att den belastningen inte känns rätt då vissa hundar inte är helt 100. Om de ska hinna vila och återhämta sig så missar vi de få helger vi har kvar att köra på. Tiden räcker helt enkelt inte till. Nästa körning ska Rotax få testa ett BoT han också så får vi se om det hjälper honom att mjukna eller inte.

Vi åkte iväg hemifrån kring 09.15 imorse, lite senare än jag tänkt, och kom hem först kring 19.15 så det blev en rejäl utedag vilket var härligt på alla sätt. Sträckan vi körde till en tjärn norr om Skogsgå är ca. 2,2 mil enkel väg enligt min mätning på eniro, så jag gissar att vi kört 4,5 mil idag eller lite mer, eftersom skoterleden inte är så rak i verkligheten som sträcken på kartan. Underbart! Skoternördarna (sambon som körde från Vittjärv och kompis Emma som körde från Smedsbyn) startade lite senare eftersom de är rätt mycket snabbare än mitt hundgäng.

Ovanför Buddbyn

När vi kommit bort från byn fick Giela springa lös en sväng och Nalle var noga med att titta så att tant verkligen kom med. Tant såg mycket nöjd ut och sprang så sött bredvid släden och verkade inte riktigt tycka att hon nånsin blev trött. Ändå var hon rätt medgörlig när jag stoppade ner henne i släden igen.

Sambon har kommit ikapp och kört om

Framme i Skogså! Där myllrade det av skidåkare idag eftersom vi tydligen tajmade in med nån slags skidtävling? För en gångs skull åkte jag inte vilse i Skogså utan hittade raka vägen genom byn... tidigare har jag kört väldigt vilse i Skogså och bland annat hamnat på dagis mitt i byn där spannet (det var innan Nalle flyttade in) snabbt omringades av kramgoa barn och snälla lärare som förklarade var leden fanns.

Sen följde en följetong som gav mig många skratt och jag ska försöka att återge den. Hundarna och jag hittade en bra grillplats en kort bit ovanför Skogså. Emma ringde före det och berättade att hennes skoter inte startade i Smedsbyn så Lars tog sin skoter och åkte ditåt medan jag fortsatte sökandet efter grillplats. Efter en stund ringde Emma som hade fått igång skotern och började åka åt vårt håll. Jag försökte ringa Lars men fick inget svar där. Däremot kom ett par åkande på skoter och sökte en stuga som de inte hittade, men de hade tändstickor som jag fick låna och så slog de sig ner och fikade och surrade lite, trevligt!

Efter en stund ringde sambon som kört hem till Emma och jag fick förklara att hennes skoter redan startat och att hon redan åkt iväg. Tydligen hade de inte mötts längs vägen. En stund senare ringde Emma och undrade om hon var på rätt spår. Jag berättade för paret (de som kom och fikade med mig) att jag väntade på min sambo och en kompis som skulle komma med varsin skoter. Efter en stund kom en bekant skoter (=Lars) ut på den lilla sjön och jag hann precis säga "Där är han!" när jag insåg att han inte sett oss för han brände vidare över sjön och försvann bort längs leden...å att ringa honom fungerade ju inte heller. Vi skrattade gott alla tre och jag skickade ett sms i alla fall... Ungefär samtidigt skickade Emma ett mms med en bild och en grön pil "här är jag" så jag ringde henne och guidade sista biten. Just efter det ringde Lars och förstod att han passerat oss, så efter viss väntetid dök båda två upp från varsitt håll inom en minut eller två. =) Jag kände mig som en sambandscentral för det var samtal och sms åt höger och vänster...

En klassiker i repris - slädhunden Nalle!

Giela gick runt och spanade kring grillplatsen men somnade sen vid en tall

Formationssovning!

3 Rotaxar i samma bild! =)

Medan vi satt och fikade och surrade och körde skoter så passerade ett 2-spann med vorsthrar och släde, och sen en skidåkare med 2 jämthundar eller nåt sånt. Första gången de passerade blev de utskällda/ylade eftersom jag skyndade mig att hålla i tant för säkerhets skull, men andra gången de passerade satt hundarna mest och tittade. På morgonen passerade vi även en skidåkare med Papillon och det är ju alltid kul att se aktiva hundar ute i spåren. Däremot hade mina hundar gärna fått låta släden och skidåkaren med jämthundarna passera utan att gaffla...

När vi sen skulle åka så sov Giela hårt inne i vindskyddet medan vi packade ihop, gjorde iordning hundsspannet så de började sjunga osv...Giela sov bara vidare och vi hade nog kunnat åka och glömma henne utan att hon hade märkt nåt, söta lilla tant... =) Efter lite rop och hojtande så vaknade hon och sträckte på sig, dags att åka redan?

Emma och Rotax säger hejdå för denna gång

Giela var riktigt duktig på att åka släde nu men gnällde en del när hon var uttråkad och tyckte att hon hellre skulle få springa själv, som på bilden ovan kanske där hon ser lite gaaalen ut. Kring 16.30 hade vi kommit ut på spåren igen och var på väg hemåt.

Trevligt med bra och tydliga skyltar, tyvärr saknas de helt på många ställen men där de finns är de guld!

När vi passerade Buddbyträsket på vägen hem hade det börjat skymma så smått och pannlampan fick åka på. Skoteråkarna hade förstås redan hunnit hem för länge sen (sambon tänkte vänta på oss men jag skickade hem honom för att han skulle slippa vänta så mycket), men vi pinnade på i vår takt och hade det förstås rätt mysigt ändå.

Repslingan kring Gielas hals sitter där mest för att hindre henne ifall hon skulle försöka hoppa ut. Den är så vid att hon inte bör kunna fastna i den ifall jag på något vis skulle tappa släden och henne, men den hindrar henne från att skutta ut utan en lite större ansträngning. Egentligen gillar jag inte att ha henne "fast" i släden, men samtidigt kan det vara riskfyllt att sitta helt lös också. Slingan känns som en bra kompromiss som är säker både för henne och för mig.

Härligt att vara hemma igen!

Vägen hem tog lite mer än 2,5 timmar och hundarna verkade trötta och nöjda efteråt. Spåren var lite kärva och vi hade rätt mycket packning så jag förstår att det tagit på krafterna. Egentligen hade jag tänkt försöka ta vår tiomilatur nästa helg men jag vill ha bättre spår än detta om vi ska klara oss, så om det inte blir varmväder innan dess så får vi skjuts upp datumet. Mina hundar behöver lätt före för att klara den distansen och underlaget, dvs. hur lätt släden glider, gör väldigt stor skillnad på hur mycket hundarna behöver trötta ut sig. Flera av dem är ju inga långdistansare så för att klara den distansen måste vi ha bra väderförhållanden, det går inte att komma ifrån. Gillar inte att planera om men måste man så måste man... =/

Nu ska hundarna få middag och sen ska vi sova...tror vi kommer att sova riktigt gott hela familjen idag. =) 6+ mil i helgen med delvis riktigt tung packning, så även om distansen i sig inte är speciellt mycket så har hundarna helt klart fått rejält med träning ändå. Gonatt världen!

Idag jäktade jag hem efter jobbet och kastade i mig en supersnabb middag. Ungefär en timme efter att jag sväng in på gården med bilen svängde jag och hundarna ut på skoterleden tillsammans. Dagens plan var att köra lördagens runda men i ett svep, dvs nånstans kring 3,5 mil. Giela satt i släden men ville absolut INTE dit när vi skulle åka. Lite läskigt igen, och sååå tråkigt tydligen! Nåja, vi hade sällskap av en fantastisk fullmåne och spåren var hårda och riktigt fina trots plusgraderna som varit, men allt det vackra med snö på träden är tyvärr borta, även i de svala små svackorna är träden bara och mörka. =(

Giela fick springa bredvid rätt mycket, kanske närmare halva sträckan i alla fall. Vi anpassade farten lite så att det främst gick i rask trav när Giela sprang, och sen fick de andra sträcka ut lite mer när Giela satt i släden. Trots att det var nån enstaka plusgrad kändes hundarna riktigt pigga och fina. På bilden här ovan är vi ute på Krokträsket, en sträcka på 4-5 km när man korsar denna sjö. Självklart passade jag på att fota en massa där ute, testade även med mobilkameran men den klarade inte av det "svaga" ljuset.

Giela valde sina egna spår ibland och det taggade spannet att öka farten - man kan ju inte förlora ett race mot en tant! Sen när hon sprungit rätt länge och började se trött och nöjd ut så hoppade hon faktiskt nästan ner i släden själv. Sen tog det dock bara en kort stund innan hon gnällde och var lite missnöjd...vill springa mer! Jag vet inte om hon riktigt har vett att begripa att hon måste spara lite på gammelkroppen, antagligen inte.

Mellan Krokträsket och Långsjön går spåret genom skogen igen och då hade vi fullmånen rakt framför oss. Giela fick motvilligt åka släde. När vi sen kommit en bra bit ut på Långsjön kom jag på att jag skulle ringa Lars och höra vad han gjorde, samt berätta att allt gick bra för oss. När jag sträckte mig efter mobilen så var dock fickan tom...och dragkedjan öppen. En snabb koll av alla andra fickor och öppningar visade att mobilen inte alls var med, dvs. min "nya" Samsung Galaxy S3, som jag absolut inte vill skiljas från! Det var inte annat att göra än att be Mintu vända spannet och åka tillbaka mot Krokträsket. Jag visste att jag använt mobilen mitt ute på träsket ungefär men hade ingen aning om vad som hänt sen.

Att springa på träskt är rätt trist enligt hundarna, platt och platt och platt...kanske lite som att jogga efter en rak riksväg själv? När vi kom ut på Krokträsket kunde vi följa de gamla slädspåren för de glänste som två silvertrådar i månens och pannlampans sken. Jo, nu åkte pannlampan på igen efter att ha varit avstängd väldigt länge. Efter nån kilometer hade vi tappat spåret och jag försökte minnas vilket av alla olika spår vi kan ha tagit. Det går nämligen en hel hög med mer eller mindre välkörda spår i bred, alla i samma riktning.

När jag spanat så en lång stund och vi närmade oss mitten började jag nästan tappa modet. Det skulle ju räcka med att den trillat ner bakom nån liten snöklimp för att jag inte skulle kunna hitta den. Precis då tvärstannade först Mintu och Kaela, och sen Rotax och Silva. Där låg den! Trots att jag spanat framför hundarna hela tiden så hade jag inte sett den, så det var nog riktigt tur att hundarna såg den...annars kanske den åkt mellan deras ben och sen in under släden utan att jag hade upptäckt den. Telefonen mådde i alla fall bra och hundarna fick en massa extra beröm. Hundarna måste ha tagit precis samma spår som vi använt tidigare eftersom vi körde rakt på telefonen trots alla valmöjligheter. Sen vände vi ännu en gång och körde en tredje gång sträckan mellan Krokträsket och Långsjön efter en omväg på ungefär en halvmil.

Tant

Vi kom hem kring 11 på kvällen och tröttast var nog jag. Hundarna var pigga och galopperade när de tyckte sig ser eller höra något intressant. Giela sprang lös lite till men blev sen "tvingad" till slädtjänst - lite mot sin vilja. "Jag KAN springa mer!!!". Vi fick en väldigt härlig tur och som tur var kom ju även all utrustning med hem. Att hundarna kändes så pigga och fräscha kändes riktigt bra, nu är jag inte alls orolig för att vi ska klara 10-milen. Klarar de 4 mil i sträck så här bra så bör 10 mil uppdelat i flera distanser med vila mellan inte vara något problem.

På grund av en hektisk helg och teknikstrul kommer här en lite försenad uppdatering från gårdagens familjeutflykt. För att se ifall det var möjligt att få med sig alla hundar på längre turer plockade vi med oss Giela och satte henne i släden, någon hon aldrig provat tidigare vad jag vet. Jag måste börja med att skriva att de tekniska problemen inte riktigt ville ge med sig, så det kan hända att några bilder inte fungerar...tyvärr...!

Plats för Giela

Ivriga kompisar

Tant fick först sitta i släden medan jag drog omkring lite på den och det gick bra även om det var lite läskigt och hon skaaaakade lite lagomt. Dessutom tyckte hon att det var meningslöst att sitta still i släden medan jag selade ut de andra - när det fanns så mycket annat roligt att göra! När vi sen åkte iväg blev hon lite orolig men det var inte värre än att jag förstod att det snart skulle gå över. Sin bakgrund mm till trots så är Giela faktiskt en rätt tuff och stabil hund som fixar det mesta.

Rätt nöjd tant ändå

Giela skötte sig finfint sen och efter att den första lilla "skräcken" gått över så satt hon och spanade åt olika håll och såg rätt nöjd ut.

Lång och trist backe efter ett lååångt och tråkigt spår som följer en kraftledning.

Här ville Giela komma ut och sträcka lite på benen.

När marken täcktes av färska renspår fick tant hoppa upp i släden igen för säkerhets skull. Tyvärr såg vi inga renar, men de kan inte ha varit så värst långt borta. Giela satt så snällt i selen och förutom starter och speciella tillfällen (vägöverfarter, renlukt mm) så behövde jag inte hålla i henne. Ville inte heller spänna fast henne med tanke på hur farligt det kan vara OM man skulle tappa släden eller hon skulle försöka kasta sig ur i farten.

Framme i Bredåker

När vi kom fram till Långsjön där vi skulle fika ville Giela komma loss och spriiinga! Spåren som vi ska ta på 10-miladagen såg fina ut och när vi passerade träsket där vi ska svänga av då kände jag igen mig. Jag och Veronica körde de spåren tillsammans en gång för många år sen. Här har tant Giela bråttom och racar med spannet!

Paus!

När vi stannat agerade Rossi slädhund för att inte behöva frysa om sin nakna mage.

Camp

Tant Giela hade fullt upp och spatserade omkring medan hon såg väldigt nöjd och glad ut. Kanske värt slädfärden trots allt?

Nalle

Mintu

Kaela

På spåret igen, här korsar vi Långsjön

Mitt <3 och hans skoter

Finaste slädtanten

Mintu och Kaela - pure joy!

Spåren mellan Långjsön och Boden har vi inte använt på länge och det var ett kärt återseende eftersom detta var ett av spåren vi körde allra mest under vintern 2005/2006 när vi började köra släde regelbundet. Denna lilla led kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta!

Det enda tråkiga är att man får köra en rejäl stund efter något slags terrängfordonsspår och det är sååå tråkigt, platt och risigt på sidorna!

Gielas söta skugga!

Rossis toalettbestyr är ett kapitel för sig och hon har stora bekymmer var gång hon måste bajsa i spannet. Inget ställe är riktigt bra nog, och oftast hinner vi stanna 3-4 gånger innan något duger. För att signalera att hon vill stanna drar hon sig längst ut i kanten och bromsar nästan spannet, men sen när släden stannar så står hon bara och tittar..."Näe...det här är INTE rätt plats!"

Hemma på Vittjärvsträsket

Dagens tur var nog ca 3,5 mil vilket inte är speciellt långt, men hundarna blev rätt nöjda ändå, speciellt Rotax! Jag är inte van att se honom trött alls i stort sett, men nu var ögonlocken såå tunga... vi har en bit kvar innan 10 mil är genomförbart helt enkelt, även om han inte brukar bli så här trött av den här distansen - på långa vägar!

Lite snacks efteråt

Uppdraget att kolla lederna kring Krokträsket gick i alla fall bra och Giela visade sig vara en rätt duktig slädåkarhund - så nu är vi ett steg närmare i planeringen! Tyvärr har helgen varit fullbokad så vi har inte fått så mycket tid i spåren som vi hade behövt. Hmm...måste vi göra nåt åt!

Idag åker hundarna + jag och sambon ut på en fikatur där vi ska reka delar av sträckan vi ska köra på 10-miladagen. Det handlar om två sjöar nån mil härifrån som vi måste passera, och jag vill kunna kontrollera lederna där i lugn och ro, dvs idag! Härifrån blir det norrut (fast spåret går en krok) mot Långsjön och så vidare över Krokträsket, och det är där jag är lite nyfiken på lederna. Där har vi kört tidigare men inte denna säsong. Sen kör vi mot Bredåker och hem via den ganska tråkiga kraftledningen. Den varma chokladen är fixad och korven nedpackad - bara att klä sig och börja sela ut hundarna! =)

En snabb titt i kalendern visar att den här vintern snart lider mot sitt slut! Just nu är vi ju mitt i allt det härliga, rejält med snö och riktigt fina spårmöjligheter, men om bara 2 månader så är det dags att ställa undan släden, i alla fall här nere vid kusten. Någon av helgerna innan dess ska vi försöka oss på vår 10-milautmaning. Riktigt vilken helg det blir är inte bestämt ännu, men jag gissar på slutet av mars, eftersom april kan vara lite väl varmt. Vi har alltså inte så många helger kvar att träna på, och jag har gjort ett provisoriskt träningsschema där vi försöker att få in 7-8 mil per helg de närmaste veckorna och sen ökar successivt. Vi ska även lägga in fler dubbelturer på helgerna förstås.

Förutom att träna hundarna måste vi hitta en lämplig runda att använda, och idag har jag måttat ut ett ungefärligt förslag. Enligt mätningen är det under 10 mil, men eftersom skoterlederna inte alls är lika raka som strecken så tror jag snarare att denna runda aningen mer än 10 mil lång, om inte annat får vi väl cirkla runt lite nere på ån innan vi kör hem....*s* Den bjuder på varierad terräng och ungefär halvvägs (sjön uppe till vänster) finns en fin rastplats där vi kan ta en lite längre paus förutom de kortare pauser som blir. Jag skulle tro att vi kör sträckan i 3-4 etapper med 2 lite längre stopp där det passar. Förhoppningsvis får vi följe av sambon på skoter, och OM det skulle skita sig totalt så passerar vi plogade vägar vid ett par tillfällen och skulle kunna ordna hämtning av någon enstaka hund eller hela gänget.

Flera av mina hundar är inte riktigt byggda för att springa långt, så även om dessa distanser är rena barnleken för många förare, så känner jag att vi behöver både planering och nån "plan B" om det skulle visa sig att nån tycker att det blev alldeles för långt. Rossi har jag beslutat att antagligen räkna bort eftersom hon missat mycket träning pga operationen och ändå inte har "skalle" nog att springa så pass långt. Risken är stor att hon skulle bli mer av en belastning än en tillgång redan innan vi hunnit halvvägs och det gagnar nu ingen. Helst skulle jag dock vilja ha med ALLA förstås...kanske ska träna tant Giela att åka släde? Samtidigt kan det vara så att Rossis slöhet mest hängt ihop med skendräktighet så om hon verkar mer "taggad" närmaste tiden så kanske hon får en chans ändå. Hon är ju lättsam att ha lös och kan springa bredvid stor del av sträckan.

Så här ser vår första planering ut, först norrut mot Långsjön, sen kommer vi in på lite mer okända spår och tar oss vidare till Överäng där vi korsar Riksväg 97 och Lule älv. En första anhalt för panikavhämtning alltså...=) Sen fortsätter vi till Degerträsket (vänstra övre hörnet) som har en riktigt fin grillplats, och leden som fortsätter härifrån har vi kört tidigare, även om det var ett par år sen nu. Sen kommer vi ner förbi Långsjön där vi passerar plogad väg igen, och passerar vägen där vi brukade barmarksträna tidigare. Sen svänger vi av från de kända spåren och åker bort ifrån älven igen, mot Alträsk (just under bildens slut). Därifrån har vi kört förut så därifrån är det mer eller mindre kända spår som gäller... =)

Den här helgen blev riktigt slö. Jag har suttit i TV-soffan, slösurfat, sovit... å för det mesta har det varit så kallt att det känts precis lagomt. Idag blev det äntligen lite varmare och hundarna fick en runda på ca 2 mil. Med kallt väder, besök och lite måsten så blev det här en riktigt dålig vecka träningsmässigt - 3 mil har vi avverkat! Ännu en gång känns det skönt att inte ha några stora deadlines eller krav på sig. För att klara 10-miladagen måste vi köra betydligt mer än så, men en dålig vecka mitt i allt spelar inte så stor roll. Förhoppningsvis får vi en inte alltför kall februari fortsättningsvis och kan få till rejält med träning de kommande helgerna.

Precis startat och kommit upp på spåret

Kaela och Mintu, mina älskade små stjärnor!

Efter en härlig tur och lite pyssel i hundgårdarna fick Giela och Rossi en sparktur. Söta små "tanterna" i BoT-täcken och reflexvästar, och inte riktigt samma driv framåt som det andra gänget. Sparken gled så fint genom byn idag men tanterna hade inte alltid bråttom för det. Rossi är ju bara 7,5 år men hon är ändå lite "tant" ibland på ett sätt. Nosstoppen är minst lika viktiga som att få springa - säger de i kör!

Giela har nu ätit Rimadyl i 1,5 vecka och jag tycker att det verkar göra skillnad. Hon piper inte längre något inomhus och jag gissar att det beror på att det onda från artrosen dämpats. Om ett par dagar ska vi kontakta veterinären och se hur vi ska fortsätta. Magkänslan säger att det nog kan behövas lite stödmedicinering för tant för att hon ska kunna ha full livskvalitet även i fortsättningen. Nu - mer Earl Grey och soffa!

Är du klar snart?

Idag fick vi en härlig men lite kall tur i strålande solsken - tack var min underbara sambo! Jag var själv supertrött efter en alldeles för kort natt och somnade på soffan före lunch. Lars frågade om jag verkligen ville sova med tanke på att solen sken ut, men jag var så trött att jag sa att jag måste sova...bara lite... Han lovade att väcka mig och tur var väl det - annars hade jag nog sovit fortfarande! Efter en stund väckte Lars mig och såg till att jag inte somnade om (telefoner och alarm kan man ju snooza förbi), värmde lunch åt mig och såg till att jag inte somnade igen. Vad skulle jag göra utan honom?

Efter en stund var jag istället riktigt pigg och skyndade mig att packa kameror och grejs för en slädtur med de 5 yngsta. Vi körde ca 2 mil gissar jag. Bara 5 mil denna helg (fredag-söndag), men å andra sidan har föret varit så pass tungt att hundarna ändå fått rejält med träning. Hoppas dock att vi kan klämma in några längre sträckor nästa helg. Nu - bildbomb från idag:

Rotax, sibben som ser ut som en Malamute ibland!

Nalle

Silva

Idag var Mintu och Kaela lite tröga ibland...ja ni ser ju på bilden! *s*

Himmel och elledningar

Vi körde en extra sväng nere på älven och där kändes det riktigt kallt. Hundarna fick fin ansiktsfrost. Var kring -12 när vi åkte ut (tror jag) men snarare -20 när vi kom in så det var inte underligt att vi frös lite med tanke på klädsel mm.

Rotax har färgat håret

Hemåt

När vi kom hem var jag ganska frusen - men mycket glad! Riktigt vackert ute idag. Hade tänkt klippa hundarnas klor idag för det var nog 2 veckor sen sist (dvs. dubbelt så länge som jag vill att det ska hinna gå) men med tanke på temperaturen får det vänta till imorgon eftersom jag tänkte göra "uteklipp" nu när Rossi är trattad.

Rossis sår fortsätter att läka väldigt fint och nu kliar det inte lika illa heller. På fredag ska vi ta bort klamren som håller ihop såret, och jag tror vi kommer att kunna ta bort tratten direkt då också, eftersom det läker så fint. Först en ny arbetsvecka!