Idag promenerade vi med en granne och deras hund, något som vi tänkt göra länge men en massa annat har kommit mellan. Jag försökte berätta för Giela att hon skulle få träffa en Bamse men självklart visste hon ju inte ännu vem det var. När hon fick syn på honom blev hon däremot riktigt glad och flög omkring som ett litet yrväder. Bamse som är mycket yngre skötte sig jättefint och var artig och duktig medan tant virvlade runt. Trevligt med promenadsällska för både tvåbenta och fyrbenta! Bamse är inte bara väldigt trevlig utan riktig stilig dessutom!

Idag kom vi oss äntligen iväg till nya och till stor del okända spår efter att mest ha kört på spåren kring Vittjärv denna vinter. Visst är de fina, men lite omväxling är ju kul både för hundarna och oss som kör. Vi körde en runda på 2-2,2 mil nånstans från Överstbyn via Gunnarsbyn, Sörbyn, Lassbyn och sen hemåt igen. De tre spannen ihop var dessutom härligt brokiga, vi hade 2 renrasiga sibbar, 1 malamute, 1 laika, 1 norrbottensspets, 1 halvschäfer, 1 akita, och så ett gäng huskyblandningar förstås. Söta Nalle var norrbottensspetsen som hängde med - gudomligt söt och en riktig fighter som såg ut att stortrivas i selen!

Mina hundar är lite knasiga...att ha kända eller okända spann bakom sig bekommer dem inte direkt. De spannen kan köra nära eller på sidan utan att det gör så mycket, men hundar FRAMFÖR (dvs inte i andra spann) är superintressanta och svåra att passera snyggt. Vi är kvar i den lite onda cirkeln där vi tränat för lite då vi sällan möter folk/hundar, samt att vi haft otur på sistone och mött några lösa hundar som sprungit in i spannet. Idag passerade vi två promenerande hundar och ingen av passagerna blev perfekt. Hundarna (främst Kaela) hade plötsligt fått hjärnsläpp och trodde att "vänster!!!" betydde "gå höger och hälsa på hunden". Vi hade förstås säkerhetsavstånd så att ingen nådde fram, men ändå...

Hur svårt ska det behöva vara liksom? Å andra sidan så är det ju faktiskt en rätt svår grej när man har hundar som gillar att träffa andra och har intresse av det. Speciellt när hela spannet är sånt...hmm... Nåja, vi tog oss förbi med någon slags ära halvt i behåll efter lite strul och tysta svordomar.

Supersöta Nalle - samma face som en avlad draghund - samma glädje!

Puss på dig kompis!

Som ni ser var Mintu och Kaela inte 100% smarta idag...*s*

Nalle

Varga, som är kullsyster till Nalle, min egen Nalle alltså.

Glädje!

Av de 12 hundar som var med idag var nog lille Nalle ivrigast och när vi stannade talade han om att vi borde fortsätta!

Stor kille och liten kille

Varga

Puss på dig storebror!

Detta är vad jag kallar skoterbro!

Stora Nalle

Vi hade fina leder hela vägen runt. =)

Snyggaste malamuten Nanook, som just nu är "naken" och urfälld och ser lite mindre ut än vanligt

Wihoooo!

Rossi

Silva

Sista biten hem åkte Marikas dotter med på släden - like a pro!

Vi fick en fin tur men detta verkar inte vara min dag idag. Förutom att passagerna gick lite trögt så ramlade jag och fumlade med släden flera gånger och flög runt lite mer än jag brukar...slog i knäet så att det är ömt och svullet (inte själva knäet eg. utan just ovanför) och väntar mig ett stort blåmärke. Jag kände mig smått kaotisk helt enkelt! Hundarna skötte sig fint förutom passagerna, det var snarare släden och jag som inte var helt synkade för en gångs skull. Nåja, blir att sova på saken! Imorgon kör vi på hemmaspåren och så ska tant få sig en långpromenad. Dessutom är jag lite nyfiken på hur pass blått knäet kommer att bli...*tihi*

Idag ska vi köra med Marika, Lisa och eventuellt nåt mer spann. Blir kul att komma bort från hemmaspåren lite grann och kameran är självklart med. Dessutom st Det ut som att vi får hyfsat fint väder!

Inatt tog Rossi sitt skosamlande till nya höjder. Tre par skor lagda i en rektangel, alla pekar moturs och som ni ser är de olika paren lagda i ordning dessutom. Visst har hon gjort det snyggt? :)

Igår kväll skulle Giela och jag promenera på stan men vårt första promenadsällskap fick ställa in pga förkylning. När vi sen började gå kände jag att jag hade för lite kläder med mig och började känna mig kall, så jag ringde Veronica och frågade om hon och Flinga ville ha besök av oss istället när promenaden inte blev av.

Först fick Giela träffa sin favorit rottisen Szune mitt i stan och sen berättade jag för henne att vi skulle träffa Flinga. Hon blev förstås jätteglad och sen behövde jag bara följa efter henne, tant hade bråttom och småsprang fram genom Boden och ledde oss precis fram till portuppgången där Flinga bor. Det är en promenad på ett par minuter och Giela gick verkligen rakaste vägen. Jag trodde faktiskt inte att hon hittade så bra på stan för annars när man går så verkar hon ju mest bry sig om lukter och kissfläckar, men hur man hittar hem till Flinga vet hon tydligen.

Vi åkte iväg hemifrån kring 09.15 imorse, lite senare än jag tänkt, och kom hem först kring 19.15 så det blev en rejäl utedag vilket var härligt på alla sätt. Sträckan vi körde till en tjärn norr om Skogsgå är ca. 2,2 mil enkel väg enligt min mätning på eniro, så jag gissar att vi kört 4,5 mil idag eller lite mer, eftersom skoterleden inte är så rak i verkligheten som sträcken på kartan. Underbart! Skoternördarna (sambon som körde från Vittjärv och kompis Emma som körde från Smedsbyn) startade lite senare eftersom de är rätt mycket snabbare än mitt hundgäng.

Ovanför Buddbyn

När vi kommit bort från byn fick Giela springa lös en sväng och Nalle var noga med att titta så att tant verkligen kom med. Tant såg mycket nöjd ut och sprang så sött bredvid släden och verkade inte riktigt tycka att hon nånsin blev trött. Ändå var hon rätt medgörlig när jag stoppade ner henne i släden igen.

Sambon har kommit ikapp och kört om

Framme i Skogså! Där myllrade det av skidåkare idag eftersom vi tydligen tajmade in med nån slags skidtävling? För en gångs skull åkte jag inte vilse i Skogså utan hittade raka vägen genom byn... tidigare har jag kört väldigt vilse i Skogså och bland annat hamnat på dagis mitt i byn där spannet (det var innan Nalle flyttade in) snabbt omringades av kramgoa barn och snälla lärare som förklarade var leden fanns.

Sen följde en följetong som gav mig många skratt och jag ska försöka att återge den. Hundarna och jag hittade en bra grillplats en kort bit ovanför Skogså. Emma ringde före det och berättade att hennes skoter inte startade i Smedsbyn så Lars tog sin skoter och åkte ditåt medan jag fortsatte sökandet efter grillplats. Efter en stund ringde Emma som hade fått igång skotern och började åka åt vårt håll. Jag försökte ringa Lars men fick inget svar där. Däremot kom ett par åkande på skoter och sökte en stuga som de inte hittade, men de hade tändstickor som jag fick låna och så slog de sig ner och fikade och surrade lite, trevligt!

Efter en stund ringde sambon som kört hem till Emma och jag fick förklara att hennes skoter redan startat och att hon redan åkt iväg. Tydligen hade de inte mötts längs vägen. En stund senare ringde Emma och undrade om hon var på rätt spår. Jag berättade för paret (de som kom och fikade med mig) att jag väntade på min sambo och en kompis som skulle komma med varsin skoter. Efter en stund kom en bekant skoter (=Lars) ut på den lilla sjön och jag hann precis säga "Där är han!" när jag insåg att han inte sett oss för han brände vidare över sjön och försvann bort längs leden...å att ringa honom fungerade ju inte heller. Vi skrattade gott alla tre och jag skickade ett sms i alla fall... Ungefär samtidigt skickade Emma ett mms med en bild och en grön pil "här är jag" så jag ringde henne och guidade sista biten. Just efter det ringde Lars och förstod att han passerat oss, så efter viss väntetid dök båda två upp från varsitt håll inom en minut eller två. =) Jag kände mig som en sambandscentral för det var samtal och sms åt höger och vänster...

En klassiker i repris - slädhunden Nalle!

Giela gick runt och spanade kring grillplatsen men somnade sen vid en tall

Formationssovning!

3 Rotaxar i samma bild! =)

Medan vi satt och fikade och surrade och körde skoter så passerade ett 2-spann med vorsthrar och släde, och sen en skidåkare med 2 jämthundar eller nåt sånt. Första gången de passerade blev de utskällda/ylade eftersom jag skyndade mig att hålla i tant för säkerhets skull, men andra gången de passerade satt hundarna mest och tittade. På morgonen passerade vi även en skidåkare med Papillon och det är ju alltid kul att se aktiva hundar ute i spåren. Däremot hade mina hundar gärna fått låta släden och skidåkaren med jämthundarna passera utan att gaffla...

När vi sen skulle åka så sov Giela hårt inne i vindskyddet medan vi packade ihop, gjorde iordning hundsspannet så de började sjunga osv...Giela sov bara vidare och vi hade nog kunnat åka och glömma henne utan att hon hade märkt nåt, söta lilla tant... =) Efter lite rop och hojtande så vaknade hon och sträckte på sig, dags att åka redan?

Emma och Rotax säger hejdå för denna gång

Giela var riktigt duktig på att åka släde nu men gnällde en del när hon var uttråkad och tyckte att hon hellre skulle få springa själv, som på bilden ovan kanske där hon ser lite gaaalen ut. Kring 16.30 hade vi kommit ut på spåren igen och var på väg hemåt.

Trevligt med bra och tydliga skyltar, tyvärr saknas de helt på många ställen men där de finns är de guld!

När vi passerade Buddbyträsket på vägen hem hade det börjat skymma så smått och pannlampan fick åka på. Skoteråkarna hade förstås redan hunnit hem för länge sen (sambon tänkte vänta på oss men jag skickade hem honom för att han skulle slippa vänta så mycket), men vi pinnade på i vår takt och hade det förstås rätt mysigt ändå.

Repslingan kring Gielas hals sitter där mest för att hindre henne ifall hon skulle försöka hoppa ut. Den är så vid att hon inte bör kunna fastna i den ifall jag på något vis skulle tappa släden och henne, men den hindrar henne från att skutta ut utan en lite större ansträngning. Egentligen gillar jag inte att ha henne "fast" i släden, men samtidigt kan det vara riskfyllt att sitta helt lös också. Slingan känns som en bra kompromiss som är säker både för henne och för mig.

Härligt att vara hemma igen!

Vägen hem tog lite mer än 2,5 timmar och hundarna verkade trötta och nöjda efteråt. Spåren var lite kärva och vi hade rätt mycket packning så jag förstår att det tagit på krafterna. Egentligen hade jag tänkt försöka ta vår tiomilatur nästa helg men jag vill ha bättre spår än detta om vi ska klara oss, så om det inte blir varmväder innan dess så får vi skjuts upp datumet. Mina hundar behöver lätt före för att klara den distansen och underlaget, dvs. hur lätt släden glider, gör väldigt stor skillnad på hur mycket hundarna behöver trötta ut sig. Flera av dem är ju inga långdistansare så för att klara den distansen måste vi ha bra väderförhållanden, det går inte att komma ifrån. Gillar inte att planera om men måste man så måste man... =/

Nu ska hundarna få middag och sen ska vi sova...tror vi kommer att sova riktigt gott hela familjen idag. =) 6+ mil i helgen med delvis riktigt tung packning, så även om distansen i sig inte är speciellt mycket så har hundarna helt klart fått rejält med träning ändå. Gonatt världen!

Det visade sig att jag var en aning tids loptimist men nu är vi ute på spåret och siktar mot Skogså. Verkar dessutom bli lite sol idag också. :) Ha en bra dag allihop!

Idag hade vi finbesök ändå från England på släden. Tyvärr hade inte speciellt många skotrar varit ute efter att den senaste snön fallit, och dessutom har det ju varit ganska kallt så snön var kärv och spåren rätt tunga med all packning. Hundarna fick ett rejält fyspass trots att vi bara körde 1,5 mil ungefär. Vädergudarna var i alla fall på vår sida och vi fick en riktigt härlig dag med lite misstag. Det började med att jag var tidsoptismisk, sen skar jag mig på slädens broms och fick hämta plåster, chokladtermosen hade tydligen gått sönder och stor del av chokladen låg i ryggsäcken bland det övriga fikat, Rossi lyckades bajsa på bakdelen av sitt täcke... dessutom gick det ju förstås riktigt långsamt med all packning och de tunga spåren, men vi hade det rätt bra ändå!

Ett lägerfoto

Nalle och tant. Giela gick lös och strosade men bestämde sig sen för att leka" husky" bredvid Nalle

Silva vilar

Silva spanar

Vi närmar oss Kusån

Mintu

Glad tant som nog var lite besviken då delar av spåren var helt igensnöade och jobbiga

Rotax

Det blev fyra härliga timmar ute i solen och efteråt var hundarna riktigt trötta och nöjda efter att ha dragit tungt och jobbat hårt (nåja, de flesta i alla fall). Jag var riktigt trött själv också och tog en liten eftermiddagslur efter att jag tvättat bajsigt täcke och chokladig ryggsäck. Nu laddar vi nya tag inför imorgon då vi ska köra och möta en kompis från Smedsbyn för lite snödrivehäng och gofika förstås. Giela kommer nog att sitta i släden men hela gänget kommer med - även hussen och skotern!