Folk pratar ju ofta om allt de lärt sig av sina hundar. Det kan vara att ”leva i nuet”, att behöva bli mer medveten om sitt kroppsspråk och humör, ”lära känna sig själv” och en massa annat bra. Jag håller helt med – mina hundar har absolut lärt mig mycket om de sakerna! Livet med slädhundar tar dock inlärningen till ytterligare en nivå och här tänker jag lista några av de saker jag idag är rätt bra på – som jag absolut inte skulle ha behärskat lika bra utan hundarna:

• Yxa – efter att ha hackat upp nåt ton med färskfoder så börjar jag bli riktigt duktig på att hantera en yxa. Tidigare var det spridda skurar, nu kan jag med nån centimeters noggrannhet klyva ett 10 kg foderstycke längs den perforerade linjen som är ca. 40-50 cm lång. Piece of cake - jag och yxan är som ler och långhalm!
   
• Skruvdragare – efter att ha byggt 6 hundkojor (med obscena mängder skruv för att klara sig trots Silvas attacker) och ett antal kvadratmeter trall har jag faktiskt blivit ganska grym på att hantera en skruvdragare! Jag klarar nya skruvar, gamla rostiga som luktar kiss, såna som försvunnit in i blött trä, avrostade, snedvridna och söndernötta – jag kan hantera dem alla med min skruvdragare och en tång. Det kanske inte blir riktigt snyggt - men jag kan bygga stadigt!
   
• Knutar och knopar – ja kanske främst knutar och trassel. Efter åtskilliga timmar spenderade med att knyta linor, reda ut linor, bygga ihop linor, plocka isär linor osv så har min hjärna utvecklat ett riktigt bra sinne för att reda ut trassel eller dela/sammanfoga linor av olika typ. Mig knyter ingen ihop!
   
• Skämsträning –jo det är svårt att undvika… det finns säkert slädhundsförare som säger att de aaaldrig behövts skämmas för sina hundar eller något de hittat på, men då ser jag bara tre alternativ – antingen ljuger de, eller så har de förträngt stora delar av sitt liv, eller så har de helt enkelt aldrig kört med hundarna! Man får träning i att göra bort sig med jämna mellanrum, mer eller mindre allvarligt. Inte kul - men nyttigt ändå!
   
• Multitasking – dessutom har jag utvecklat färdigheter inte helt olika de som många småbarnsföräldrar har. För att få allting att gå ihop så pusslar min hjärna ihop vardagen och alla små delar, ex från någon dag sen: gick ut med 4 hundar till hundgården, gav dem lite torkad fisk och tog med den tomma säcken och yxan (som stod utanför hundgården) till bron för att klyva mat. Hämtade upp ett fruset block ur frysen och hackade det i smådelar. Bar ner det i källaren och tog med mathinken för imorgon bitti. Dumpade säcken med mat i frysen och tog in hinken i tvättstugan för att fylla på vatten. Passade på att ta ur tvätten ur maskinen medan hinken fylldes. Dumpade hinken i källaren och bar upp tvätten till tvättlinan…osv….Helt klart en bra färdighet att träna upp!

Som ni ser finns det många bra lärdomar - och detta är bara ett axplock! Man tränar även upp styrkan i armarna och bålen när man släpar efter släden ibland, balansen rent allmänt förstås, ja det finns massor! Draghundslivets eget lilla universitet.... =)

Idag tog vi en vilodag och för att minska abstinensen tog jag in alla hundarna och släden... Idag var det montage av skotermattebromsen som gällde, så jag har inte riktigt blivit galen nog att ta in släden bara för att gosa med den. Det gick...sådär...just den här skotermattan var lite mer ojämn på ovansidan än min gamla och det fick styra konstruktionen lite. En handduk dog under arbetet men nu är mattbromsen nästan klar - bultarna ska nog kapas av lite med vinkelslip, och så saknas en bricka och en bult på höger sida. Det här är precis en sån grej som kan vara superenkel med rätt verktyg och lite flyt, eller bli eländigt bökigt om man saknar vissa dimensioner och grejor och har lite otur. Min förra skotermatta monterade jag utan distanser med följden att den nötte på trämedarna när den åkte upp/ner, samt att jag måttade lite tokigt så att den hakade sig mot vanliga bromsen i vissa lägen. =/

Nu har jag satt distanser som håller ut den från medarna (inåt blir det ju liksom) och måttat NOGA för att de inte ska ta i varandra. Får se om nåt annat blev fel istället eller om det äntligen tänkt bli BRA!

Arbetet fortgår... Jag har köpt plastremsor i stadig lexanplast för att fästa mattan med. Tidigare hade jag någon annan slags plast och det finns tydligen en massa olika sorters plast att välja på - bra att det finns plastexperter att fråga och jag hoppas att han förstod vad jag behövde när jag försökte förklara. Plasten måste vara böjbar för att konstruktionen ska kunna fästas, samtidigt stadig och hållbar även vid rejäl kyla.

Hundarna tuggar ben och har fått klorna klippta. Silva den lilla tokiga hunden fick mig att skratta som vanligt. Hon låg i soffan (som på bilden) och tuggade men lyckades tappa sitt ben BAKOM soffan! För att få tillbaka det fick hon springa runt och klämma sig in mellan soffan och väggen (vänster sida av bilden), bara ett par decimeter brett. Eftersom CD-hyllan (snett nedanför tavlan på väggen) täpper igen öppningen på andra sidan hittade Silva en annan utväg, dvs. hon kom klättrande upp över ryggstödet och tog med sig halva gardinen. Där satt jag i godan ro i hörnet av soffan och myste när jag plötsligt hade en hund ikädd gardin på ena axeln... =)

Imorse när vi vaknade möttes vi av en rosig vacker morgon, och ett rejält täcke med snö som hänger ner från taket som en liten markis. Idag fick vi besök av gamla bekanta, en gammal slädhundskompis och hennes sambo, samt fina lilla Noki som va med när vi körde tillsammans en gång för många år sen när Giela, Gakkon och Rossi var med. Vi selade ut ett 8-spann för tanterna fick också följa med. Med 3 personer på släden och ved+fika så kändes det som att farten skulle bli väldigt "tantanpassad". Dessutom var ju spåren lite tunga med just dessa belag så jag var faktiskt en liten aning nervös, och tänkte "vi tar oss så långt som vi tar oss helt enkelt...!". 

Visst, det gick tungt men hundarna kämpade på rätt bra (dvs. de flesta förutom Giela och Rossi) och det gick kanske inte snabbt, men det gick stadigt framåt uppför backarna som vi börjar med. Riktigt fint väder fick vi också!

Vi stannade vid min och Lars favoritgrillplats. För vår ena gäst var det både hundspannspremiär och premiär för att elda och grilla ute, så vi hade med lite ved och korv/senap/ketchup/choklad och lite annat smått och gott. Tyvärr ligger lilla grillplatsen inte riktigt i solen, men man kan inte få allt alla gånger. Min första tanke om att "fika nere på älven" försvann ju snabbt när jag insåg hur blött det blivit där nu.

Mintu!

Rossi, vi enades om att hon inte är någon draghund - däremot en finfin slädhund!

PRO för hundar, med Giela och Noki!

Hungrig pensionär

Vi fortsatte ner mot älven med nya krafter, ingen ved att släpa på, lite vatten lämnat i skogen, fikat hade vi ju fortfarande med oss men inne i magarna, men lite lättare var nog släden!

Noki och Rossi krigade på tillsammans idag!

Passage av väg 97

Just efter att vi passerat vägen fick hundarna hjärnsläpp! Vi svänger ALLTID svagt till vänster in på ett skoterspår som brukar vara brett och fint, men idag var det igensnöat och både Mintu och Kaela hade helt glömt att det någonsin funnits där... För att inte bli stående för länge (finns en lös hund på gården just bredvid och hon tittade artigt men nyfiket på vårt strul på avstånd) hjälpte jag dem in på rätt spår..."Ahaaaa! Var det HIT vi skulle matte? What a surprise!!!"

Dagens gäng förutom mig

Söta Noki och Rossi

Vi fortsatte vägen hemåt - glada i hågen! Vi fick till en runda som jag har för mig är ca 2 mil, betydligt mer än vad i alla fall jag hade trott skulle kännas vettigt med tanke på spåren och tyngden på släden. Samtidigt är ju hundarna riktiga små kämpar. Är det tungt så går det sakta, men det går framåt och när det går lite nerför eller planar ut och glider lättare så återhämtar de sig och är redo att köra vidare igen. Duktiga små troll!

Värre blev det när vi nääästan var hemma igen. En liten familj med ett lite barn var ute längs skoterleden och ställde sig just vid sidan av. Mintu brukar vara rätt duktig på att passera okända människor så jag gav hundarna kommando att passera... nu visade sig just dessa människor vara jätteintressanta så Mintu och Kaela gjorde en liten U-sväng nästan och sprang fram för att hälsa. Det i sig var inget stort bekymmer, men Nalle, som kan vara lite knepig kring barn, kom fram och nafsade i barnets kläder. Jag hade faktiskt glömt att han var med, eftersom just den biten är något som vi aldrig brukar behöva tänka på när vi väl kör. Lilla barnet tyckte förstås att det var jätteläskigt, och det förstår jag verkligen!

Nåja, spannet reddes ut ur alla knutar (där även Rotax m.fl hann säga HEJ till Noki vilket gick bra) och jag pratade lite mer föräldrarna som verkade lugna ändå. Sen när vi kommit hem och jag selade av hundarna så passerade samma familj just utanför hundgårdarna så att vi hann prata lite till och det kändes förstås bra. Pappan sa "Du ska inte ha dåligt samvete för det där" efter att jag bett om ursäkt tusen gånger, men JO det kommer jag nog att måsta ha en stund...

Så, en underbar dag ute på spåren med trevlig sällskap fick ändå en lite bitter eftersmak för att jag inte tänkte riktigt nog långt, men förutom det missödet så flöt allting på riktigt fint. Nu blir det skönt med en dusch och lite mys i soffan innan arbetsveckan börjar om. Full speed ahead!

Idag fick tant en promenad i det fina solskenet men mina krafter var inte vad de borde. Benen var tunga, så tunga. På ren envishet gick jag vidare så att tant fick sin runda i flexit, men egentligen kanske jag borde ha gått hem. Efter det tittade jag in hos en bekant som tagit över en avlivningshotad jakthundsblandras - så himla snäll och mysig hund! Han charmare mig totalt och kloklippningen, som var orsaken till att jag kom dit, visade sig fungera utmärkt trots att han förmodligen aldrig fått klorna klippta förr. Ett riktigt charmtroll till jycke!

Sen var det dags för körning. Även om jag var trött kände jag mig tvungen för hundarna skull, och sugen förstås! Först plocka ut selar, halsband, linor, täcken och reflexsaker ur garaget och kasta in till hundarna.

Kaela får oftast pris som "mest påpälsade draghund" här hemma. Hon har dragselen, BoT-täcket för att skydda ryggen, reflexväst eftersom som oftast går i led, och så halsband förstås. Saknas bara lite sockar...

I startgroparna

Kisspaus

Det var riktigt fint ute, men inte alls så ljust som det ser ut att vara på bilden, och flera gånger fick hundarna vittring på vilt och lade in en extra växel. Det känns ungefär som att sitta i en pigg bil och dra gasen i botten, fast istället för att känna det i ryggen så är det händerna som måste hålla emot. Gissningsvis var det älgar som knatade omkring här och var. Lyckligtvis fick vi lite sån draghjälp precis i den längst och tråkigaste uppförsbacken när vi nästan var hemma igen - bra planering!

Månen är snart halv och stjärnorna höll oss sällskaps så fint.

Ibland kör vi ute i skogen där man aldrig möter en levande själ (annat än möjligtvis en skoteråkare), men ganska stora delar av våra spår går nära civilisationen och det är ju också mysigt. Angående skotrar så skröt jag lite idag på hur duktiga mina hundar är på att passera skotrar. De är ju inte rädda för skotrar men har lite respekt, och går alltid förbi på sidan med lite avstånd så att släden enkelt kan glida förbi den också. Hmmm...just denna kväll mötte vi 4-5 skotrar efter bara en kilometers körning och vad hände? Jo Mintu och Kaela totalstannade och vägrade gå i säkert 10 sekunder och stod bara och vimsade medan skoterfolket väntade...*s*

Rossi var med idag och vi körde ca 2 mil, men hon såg inte helt lycklig ut trots täcke för att hålla magen varm. Jag har bestämt mig för att hon inte ska vara med i hela träningen för 10-miladagen utan bara köras på de halvlånga turerna. Hon har inte lusten och viljan, och om vi snart ska operera bort ännu en juvertumör så tappar hon ännu mer viktig träningstid. Ju mer jag tänker på det beslutet, desto mer rätt känns det. Istället ska jag försöka komma igång med att träna henne på sökrullen istället, och hoppas att det går bättre än det gjorde förra våren.

De fem yngsta fortsätter träningen mot 10-miladagen och tyvärr blev inte den här veckan speciellt bra träningsmässigt. Imorgon får vi besök både på och i släden, så då blir det mer tungt än långt, men vi har ju ingen superbrådska ännu. Kanske snart dags att börja tänka på ett ungefärligt datum och var vi ska köra sträckan?

Igår och idag har jag varit hemma från jobbet med segt huvud. Inte jättesjuk, men i soffläge med en vimsig hjärna. Trist! Giela, Rossi och Silva har varit här inne med mig medan de andra hängt ute. Att ha 7 smått uttråkade huskies inne blir lite mycket (det blir mer spring in och ut  när de har lite extraenergi i benen också och blir kissnödiga titt som tätt) men framför allt så fäller Rotax och Mintu kopiöst just nu och allt blir väldigt snabbt ludet när de är inne.

Träningsmässigt känns detta minst sagt kasst att ligga inne men så är det ju ibland. =/ En intressant iakttagelse har jag dock gjort. Vanligtvis om jag är hemma en hel dag och inte kör hundarna så brukar det nån gång under dagen komma en liten serenad där utifrån. Igår var det knäpptyst trots att vi inte kört på några dagar. Idag har det varit precis lika knäpptyst. Den närmsta slutsatsen man kan komma till är väl att det är Silva som är boven som drar igång de andra till allsång?

Hoppas vara piggare imorgon så att hundarna i alla fall får sträcka lite på benen eftersom temperaturen är väldigt mild och skön just nu. I varmaste laget nästan!

Jag är fortfarande seg och vilar i soffan idag, med sällskap av tokiga lilla Silva. Ingen mat ska ätas utan noggrann övervakning!

Jag känner mig lite trött och hoppas att det inte är sambons förkylning som anfallit mig. Tur att man slipper vara ensam i soffan i alla fall. Mintu har redan mosat mig och Kaela har försökt peta ut mitt öga, först med sin nos och sen med sin tass. Aj!!!

Giela är trött och glad efter 1,5 timme stadspromenad med en massa snygga och trevliga hundkompisar. Söta söta lilla tant! Imorgon blir det körning igen och vi ser ut att närma oss en mild helg med många timmar ute på spåren. Perfekt!